Irakiern Khdhayer Waheed Hussein är född i Bagdad. Han är utbildad i medicin på universitet i Mosul med hematologi som specialitet (läran om blodet). Han är biträdande professor och efter sin flykt från Bagdad är han nu dekanus på en medicinsk fakultet för teknik och vetenskap i Damaskus.
Han är mycket kunnig om situationen i Irak, om USA:s systematiska förstörelse av utbildning och kultur och om motståndets roll. Han talade bl.a. på ett World Social Forum-arrangemang i Barcelona, mars 2009, och i oktober samma år på konferensen ”Criminalize War” i Malaysia med bl.a. Hans von Sponeck och Denis Halliday som båda lämnade sina FN-tjänster i Irak i protest mot sanktionerna. IrakSolidaritet
Video med hela anförandet: Dr. Khdhayer Waheed Hussein Speech Iraq Seminar Stockholm 20120313
Den 14 mars 2012 förelästa Dr Khdhayer Waheed Hussein på Karolinska Universitetssjukhuset. Titel på föredraget: The Deterioration of Health and Health Services in Iraq, Professor Khdhayer Waheed Hussein, Iraq & Dean Medical College, Syria private University for Technology & Science, Damascus. Phases of the health collapsing that Iraq faced after the occupation.
Referat: tal av Khudar Wahid Hussein
Del 1
Jag ska tala om ockupationen, det nationella motståndet och Iraks enighet – som alla sektorer inom Irak står bakom – araber, kurder, sunni, shia och alla andra. Ockupationen var emot folkrätten. De invaderade och förstörde landet. De kom med ett projekt, att förstöra alla landets system – det politiska, det sociala, rättsystemet, säkerhet, armé etc – och ersätta dem med ett nytt, baserat på sekteristisk uppdelning.
Irak har varit en plats för enighet sedan tusentals år, en plats för sex av världshistoriens civilisationer.
De ersatte staten med en ny, som symbol och exempel för regionen, för en ”arabisk vår” som innebar att etablera samma system i Egypten, Tunisien, Syrien, Libyen osv. Många tusen människor dödades, däribland många vetenskapsmän, professorer, läkare och andra med akademisk utbildning. De som sade sig vara emot ockupationen dödades. De som krävde till exempel rent dricksvatten dödades. Att kalla detta för demokrati är en stor lögn.
Det iranska inflytandet på den politiska processen – under USA-styrkornas kontroll – är ett faktum, fast jag inte kan förklara hur det stämmer med USA:s fientlighet mot Iran. Till och med den politiska processen hanteras och styrs direkt av Iran. Alla som kan förklara det är välkomna att göra det. Sedan 2005 och fram till nu har 500 miljarder dollar kommit in i oljepengar. De har inte gått till arbete, infrastruktur, rent dricksvatten och så vidare… Genomsnittsinkomsten är 100 000 dinarer, motsvarande 76 dollar, i månaden, det vill säga cirka 2,5 dollar per dag.
Det är tjuvar som leder landet. Korruptionen är både finansiell och administrativ. I listan över korruption i olika länder har Irak klassats på plats 153 av 158, det vill säga rejält i botten.
USA förstörde mitt land. Irak var en hörnsten för att stå emot extremismen; nu översvämmar den regionen. Omfattningen av den olagliga förstörelsen är enorm. Den mänskliga förstörelsen: 1,3 miljoner döda, 2 miljoner barn som mist föräldrar, 2 miljoner änkor, 5 miljoner har drivits i flykt inom och utanför landet, övergrepp och tortyr i fängelser. Om detta förekommer ingen diskussion sedan 2003 i FN:s råd för mänskliga rättigheter, på grund av USA:s påtryckningar.
Enligt Unicef saknar 65% av befolkningen fungerande sanitära system.
Enligt Världsbankens översikt har 44% en månadslön under 85 dollar/
Tortyr av fångar, bland annat på polisstationer. Utan rätt till försvar eller rättegång. Total rättslöshet råder.
I Kurdistan förekommer brännande av kvinnor. Under perioden januari-juni 2008 mördades 56 kvinnor och 150 brändes. Sedan 2008 har våldet stadigt ökat trots den lokala kurdiska regeringens påstående om motsatsen.
Ockupationen har allvarligt försämrat kvinnornas situation i hela Irak. I februari 2009 skrev Internationella Journalistfederationen (IFJ) i sin rapport att Irak var världens farligaste land för journalister. 1990-2003, sanktionsperioden och kriget från 2003: stor brist på livsmedel uppstod och beroende av distributionssystemet i landet. Detta har fungerat allt sämre under ockupationsregeringarna och matbristen slår mot folkhälsan. Irak har gjorts beroende av matimport och är mycket känsligt för priser på födoämnen och bränsle på världsmarknaden.
När det gäller medicinsk service var Irak bland de mest utvecklade länderna, men sedan ockupationen har det varit en kontinuerlig kollaps, ett allvarligt sammanbrott för hälsovården.
Utbildningen: Hela den högre utbildningen är raserad av ockupationsstyrkorna eller miliserna. Utbildningssystemet var ett av de bästa i regionen. Det har kollapsat och i många fall helt stängts. Flera städer har förstörts. Över två tredjedelar av befolkningen saknar rent dricksvatten och avloppssystem.
De är alla tjuvar – från premiärministern till presidenten.
Ockupationsmakten har använt vapen som är förbjudna, som klusterbomber, DU och vit fosfor i Falluja, Basra och fler ställen. Nivåerna av leukemi är tio gånger världsgenomsnittet, på grund av kemiska gifter och strålning.
Ockupationen har ändrat Iraks lagar och förstört lagsystemet – i strid med folkrätten.
Attacker på minoriteter: Kristna familjer från Mosul i norra Irak. Många flydde i oktober 2008, under en enda månad flydde 1286 familjer. Ögonvittnen och andra rapporter anklagar kurdiska miliser för att stå bakom detta fördrivande för att utvidga det område KRG (den lokala kurdiska regertingen) kontrollerar och förbättra KRG:s möjligheter i provinsvalet 2009. FN:s människorättsråd har aldrig diskuterat detta. Det är en utmaning mot mänskligheten. Vi uppmanar rådet att undersöka detta och att återinsätta en speciell rapportör för Irak, en post som avskaffades efter ockupationen.
Del 2
Nu drivs ett nationellt ”försoningsprojekt”, som syftar till att dra in alla i ockupationens projekt, även patrioter och motståndsrörelsen. Vi säger: Vem talar för alla de döda? Vem talar för de fördrivna? Vem talar för dem som dödats eller skadats av kemiska vapen och uranvapen? Vem återuppbygger det som raserats? Vem kompenserar dem som dödats och fördrivits?
Hur får vi vår suveränitet och stolthet tillbaka?
Bush förolämpade USA genom ockupationen. Obama sade i december 2011 att USA-soldaterna gjort ett bra jobb, men krigets kostnader är oerhörda. 1,5 miljoner soldater har i omgångar tjänstgjort i Irak. Antalet sårade och döda är betydligt högre än vad som framgår av officiella amerikanska siffror som inte inbegriper dödade kontraktanställda eller soldater som dött efter medicinsk evakuering från Irak. Inte heller räknas förluster bland soldater med "green cards" som värvats för att vara kanonmat åt USA i utbyte mot framtida medborgarskap. Fler än 300.000 veteraner har uppsökt sjukhus för behandling av sina sår och skador efter tjänstgöring i Irak. Motståndsrörelsen uppskattar fiendeförluster till cirka 57.000. Detta stämmer överens med en vanlig uppskattning bland erfarna USA-veteraner att antalet skadade brukar vara fem gånger antalet dödade.
Det nationella motståndet söker samarbete med alla irakier, även de i den politiska processen, som erkänner Iraks rättigheter. Försoning är möjlig med alla som verkar för dem. Dessa rättigheter är bland annat:
Motståndet är den legala representanten för Irak och dess folk. De folkrättsstridiga lagändringarna ska bort. Ockupationsmakten måste betala kompensation för sanktionerna och för kriget – även för de över fyra miljonerna döda och handikappade. Att verka för dessa rättigheter är en uppgift för alla fria människor i världen, för alla som har samvete. Ockupanternas förlust beror dels på det nationella motståndet, dels på de enorma kostnaderna för kriget. Den amerikanske ekonomen Joseph Stiglitz, mottagare av ekonomipriset till Nobels minne 2001, beräknade i boken The Three Trillion Dollar War (2008) kostnaderna för Irakkriget till tre triljoner dollar. Han menade att detta är ett skäl till den globala finanskrisen. Vi är stolta över vårt nationella motstånd. Överenskommelsen om bortdragande av USA:s trupper är ett resultat av motståndet och de fruktansvärda kostnaderna för kriget.
Motståndets styrkor har fyra fiender att bekämpa:
Ockupationsstyrkorna, som nu i första hand finns på sina militärbaser, där de främst kan nås med kryssningsmissiler. Irans inflytande – i samförstånd med USA. Iran verkar såväl politiskt som genom militära aktioner och har bl.a. genom Al-Maliki och hans proiranska Dawaparti stort inflytande på den politiska processen. Genom valet stödde motståndet vissa kandidater för att ändra den balansen. USA har gett sitt stöd till Al-Maliki trots dennes närhet till Iran. Terrorismen; Al Qaida. Det är stor skillnad mellan motståndet och Al Qaida. Terrorismen riktas mot folket; motståndet riktar sig bara mot ockupanten och skyddar civilbefolkningen och försvarar Iraks rättigheter.
Al Qaida består av tre delar: A) USA-stödda och USA-lojala krafter vars syfte är att bekämpa motståndet, skapa förvirring om motstånd respektive terror och därmed smutskasta motståndet. B) Iranstödda grupper som för ”sektkrig”. De dödar både sunni-och shiamuslimer i syfte att skapa sekteristiska motsättningar och tal om ”sektkrig”. I själva verket råder ingen sektkonflikt, utan bara en politisk konflikt och kamp. C) En liten del, kanske, som är emot ockupationsmakten. Al Qaida är färre än 2 procent; enligt en USA-rapport högst 5 procent. Sektpartierna och deras milis, som är skapelser av ockupationen. De dödar folk på grundval av religiös och etnisk tillhörighet och söker skapa sekteristisk splittring. Det finns ingen sekteristisk tradition i Irak. Alla klaner i Irak består av både shia och sunnimuslimer. Äktenskapen är många mellan olika etniska och religiösa grupper.
500 miljarder dollar har stulits från Irak för att finansiera dessa miliser.
Motståndet krävde tillbakadragande av de främmande trupperna från Irak. Nu har större delen dragits bort. Kvar finns sex baser inklusive flygstyrkor. Missilstyrkor. Säkerhetsbolag. Totalt finns över 100 000 stridande kvar, med stridsvagnar, vapen och utrustning.
Principer: Motståndet fortsätter tills Irak är fullständigt befriat.
Öppen dialog.
Uppföljning av de kriminella handlingarna; de skyldiga ska ställas till svars.
Kompensera Irak för förlusterna.
Den skulden kan inte preskriberas. Kommande generationer kommer att fortsätta att resa dessa krav. Framtiden i Irak tillhör patrioterna och det nationella motståndet. Regeringar måste inleda kontakter med det nationella motståndet!
Christer Lundgren antecknade
13 mars 2012, IrakSolidaritets möte, ABF-huset, Stockholm. Arr. IrakSolidaritet och ABF med stöd av FIB/K, Afghanistansolidaritet, ARK (Arbetsgruppen mot radioaktiv krigföring), IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet) Stockholm, Stockholms Fredskommitté
Dr. Khdhayer Waheed framträdde den 13 mars tillsammans med Cindy Sheehan, USA:s kända ”fredsmamma” och antikrigsaktivist.
Referat av Cindy Sheehans tal
Cindy Sheehan, ”fredsmamma” och antikrigsaktivist på Irakseminariet 13 mars 2012 på ABF Stockholm
läs mer om hela seminariet
Cindy Sheehan berättade att hon var i Stockholm också för att väcka opinion till stöd för de fem kubaner som sedan 1998 sitter fängslade i USA de sk Cuban 5. Sheehan menar att frågan om de fem kubanerna hänger ihop med hennes engagemang mot USAs krig mot Irak och Afghanistan som förs under beteckning krig mot terrorismen. De fem kubanerna sökte infiltrera organisationer i USA som legat bakom terroristattentat på Kuba som lett till att 3500 kubaner dödats sedan början av 1960-talet. De fem gjorde misstaget att informera FBI om vad de kommit på om terrorismen mot Kuba med följd att de själva fängslades och sedan dömdes till långa fängelsestraff.
Sheehan pekade på det absurda i att den amerikanska regeringen för ett sk krig mot terrorismen i andra länder men fängslar de som söker avslöja terroríster i USA.
Cindy Sheehan berättade om hur hennes son dödades under kriget i Irak: ” Min son Casey tog värvning år 2000 för att senare få möjlighet att studera på college. Vi kommer från arbetarklass och hade inte själva råd att ge honom den utbildningen. Casey var mekaniker i armén och ville inte åka till Irak men tvingades. Han stationerades i Sadr City 2004 och blev ganska omedelbart beordrad ut på en styrkedemonstration i staden. Han ville inte delta utan hänvisade till att han var mekaniker men hans befäl tvingade honom med på operationen. De amerikanska trupperna skulle visa musklerna och provocerade fram en attack. Casey dödades då truppen attackerades. Det skedde bara fyra dagar efter att han kommit till Irak.” Sheehan berättade att hon fått frågan om hon inte tar avstånd från det irakiska motståndet som dödat hennes son. ”Jag säger att jag aldrig anklagat motståndsrörelsen i Irak för detta. Det är deras rätt att kämpa mot en ockupant.” Hon understryker att alla har ett ansvar att vara på sin vakt mot krigspropagandan och sa att om hon vetat mer om krigen skulle hon aldrig låtit sin son ta värvning. I USA är det 16% arbetslöshet och bland fattiga och svarta ungdomar ännu högre. De lockas med pengar för collegestudier om de går in i armén. En man hade berättat för henne att han deltagit i kriget men efter avslutad period åter tagit värvning för att kunna finansiera cancerbehandling för sin sjuka hustru. ”Vi gick in i Irak för att som man sa ge dem hälsovård och här hemma finns inte någon allmän hälsovård för den egna befolkningen!” Hon berättar om sin egen dotter som tvingats ta ett stort lån för att finansiera collegestudier och måste betala av under resten av sitt liv. ”Fattiga unga i ÙSA som vill ha utbildning står inför valet att antingen värvas till försvaret och riskera att tvingas med i krig eller att ta stora lån och fastna i livslång skuld. Vår regering säger att vi går i krig för att ge andra rätt till utbildning men här hemma har ungdomarna inte råd att utbilda sig!”
Sheehan är starkt kritisk till hur diskussionen om krigen förts i USA. ”Nederlaget i Vietnam skylldes på hemmaopinionen, veteranernas motstånd mm. Aldrig tar någon upp att det var folket i Vietnam som segrade på grund av sin kamp mot de utländska trupperna.” Sheehan har fängslats flera gånger för att hon protesterat mot kriget på George Bush farm i Texas och utanför Vita Huset i Washington. Hon underströk dock att hon aldrig begått något brottsligt som att låsa fast sig vid Vita Husets grindar eller gjort motstånd mot polis. Hon blir fängslad för att hon uttryckte sina åsikter. Därför tycker hon att det är hyckleri när man i USA frågar henne om det inte är tacksam för att Bush/Obama nu fått demokrati och yttrandefrihet i Irak. ”Tacksam! Miljoner människor har dött till följde av kriget i Irak och här hemma i USA fängslas jag för att jag vill säga min mening!” Media i USA är oftast bara förmedlare av information från makthavarna säger hon och tar som exempel dödandet av Osama bin Laden. ” Media återgav bara vad administrationen sa om händelsen. De ställde inga besvärande frågor om det fanns bevis på att det var bin Laden, hur han sköts och vad som gjordes med kroppen. Då media kritiserades för detta hänvisade de till att de fått uppgiften om händelsen av Navy Seals (USAs marinkårs specialstyrka)! Medierna skall inte bara rapportera. De skall undersöka och gräva fram fakta. Jag sa till media: Ni har inte gjort ert jobb!” Hon menar att vi aldrig får förlita oss på de etablerade medierna. ”Vi måste hitta egna källor för information på nätet, bloggar och annat.”
Under Obamas presidentperiod har hon fängslats och av en domstol fått förbud att vistas inom en viss radie från Vita Huset bakgrunden var hennes högljudda protester mot krigen: ” Jag ropade med en megafon så att hördes in i Ovala rummet, ’ Ta hem trupperna’ och ’ Ni skulle ställas inför krigsrätt’ ”. Av säkerhetstjänsten som bevakar henne då hon reser runt och protesterar har hon fått kodnamnet ”Tornadon”.
Cindy Sheehan menar att flera av USAs presidenter under efterkrigstiden begått krigsbrott som de skulle kunnat dömas för enligt Nürnberg. ”Bush I och Clinton startade krig och Bush II och Cheney är ansvariga för aggressionskrigen mot Afghanistan och Irak. Truman gav order om atombomberna över Hiroshima och Nagasaki och startade Koreakriget men Nurnberg och Tokyorättegångarna visar att det är bara för förlorarna som ställs inför rätta.
Även om presidenterna är krigsförbrytare så handlar det ytterst inte om personer menar Sheenan: ”Det är imperiet och dess makt som driver fram krigen. Tag till exempel de senaste händelserna i Afghanistan med de 16 civila, de flesta barn, som sköts ihjäl av en amerikansk sergeant. Han hade varit tre gånger i Irak och man kan undra vad han gjort där? Men det är ändå inte sådana som han som är de största förbrytarna. Det är de som beslutar om krigen och de går alltid fria”. Krigen motiveras alltid med vackra ord men gäller det egna imperiet och ytterst pengar. I Libyen och Irak var det oljan och i Afghanistan sa regeringen att det var för terroristerna. ”Regeringen säger att vi är i Afghanistan för att hjälpa kvinnorna. Men kvinnorna är de som drabbas mest av kriget. Det är pengar, pengar, pengar som styr krigen. Washington bryr sig inte ett smack om folk i Afghanistan, Irak , Libyen och inte heller om folk i USA. Det är vinstintressen och pengar som styr. När regeringen säger att det är några rötägg som massakrerar folk i Afghanistan, urinerar på döda talibaner, torterar människor i Abu Ghraib-fängelset så har man fel. Det är de styrande i USA som är rötäggen!”
Cindy Sheehan avslutar med att en uppmaning till opinionsbildning mot krigen. ”Man har frågat mig om inte jag blivit rik på ersättningen från staten för att min son dödades. Det är sant att jag fått ersättning men varenda penny har jag använt i kampen mot krigen. Vi är de 99% och det är vi som kan ta makten och det vet de 1% som har makten.”
Lars-Gunnar Liljestrand, ordförande för Afghanistansolidaritet sammanfattar för IrakSolidaritet och Afghanistansolidaritet
120314
