OBS! Detta är arkiverade artiklar från en äldre version av Folket i Bilds webbplats. Gå till den aktuella webbplatsen!
KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!
SWISHA 50 KR TILL 1232240356,
SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS.
Sök i artikelarkivet
Har aldrig fått lära mig läsa någon annan bok än era ansikten
Förstår inte vad ni säger men det finns mycket som inte behöver sägas
Många passerar så nära att jag nästan kan röra vid era liv
Varje dag
Jag skulle vilja resa mig upp
Kasta mina trasor
Osynliga bojor
Men som ett bi får jag aldrig ge upp
Muggen är nästan tom
Jag måste tro
Att några ensamma pollenkorn åt gången
En dag ska fylla min kupa i ett land
där mjölk och honung
flödar för oss
Foto: Belinda Graham
Tre nyskrivna dikter. "Awyren" är walesiska, det betyder flygande objekt. Kan användas för ballong, zeppelinare, flygplan eller bomb ... Fångar diktens "multi-layer context". =) Förhoppningsvis behövs det politiska / samhällskritiska i dessa dikter inte förklaras närmare.
Följande text skrev jag för Kristianstadsbladet inför första maj 2011. Nu den sista april 2012 publicerades den i Norska Klassekampen.
Masood Punjabi: När polis sköt ihjäl en demonstrant under G8-mötet i Genua 2001. Då skrev jag den här dikten.
Foto: Gisela Granberg
Gunnar Kieri: Min uppsats från volontärskolan P1, Enköping, som min lärare Erik Keller lät publicera. Jag är förvånad över ordrikedomen. Det var tack vare Keller som jag blev författare, hade annars inte vetat något.
Jenny Wrangborgs första krönika i Dagens Arbete. Om det som fackföreningsrörelsen saknar mest av allt i dag: praktiska erfarenheter av kamp och den kollektiva styrkan på våra arbetsplatser.
Per Teofilusson: En prosatext om hur det kan kännas att befinna sig i det nya "daglönar-Sverige".
Jag blir rent ut sagt förtvivlad av nedmonterandet av välfärden, vilket jag fått möjligheten att inifrån bevittna ända sedan åttiotalet. Diskrepansen mellan högutbildning och veritabel oförmåga att se konsekvenserna för hela samhällets förvittring, då skatterna oupphörligen skall sänkas, är för mig både irriterande och närapå en gåta. Jag menar, att det jag just nämnt verkar i mig som en stimulerande gnista i förvissningen om att utan poesi, i dess vidaste mening, så reduceras vi till - gud hjälpe - blott konsumenter.
