Skriv ut denna sida

Hultsfred ligger i Hultsfred – och ingen annanstans

Lucas de Vivo 12 juni 2014
Den första upplagan av This is Hultsfred lockade 1 600 betalande besökare. Arrangö¬rerna är nöjda även om det är långt från de 31 600 som kom när festivalen stod på topp.
Den första upplagan av This is Hultsfred lockade 1 600 betalande besökare. Arrangö¬rerna är nöjda även om det är långt från de 31 600 som kom när festivalen stod på topp. Bild: Daniel Nestor & Lucas de Vivo
6/7 2014

Den svenska festivalscenen har länge drivits av ideella organisationer. Men till följd av ökad konkurrens från olika stor-bolag har de flesta tvingats i konkurs. Men flera av dem satsar på att börja om där det en gång började.

Runt tusen människor är i full färd med att slå upp tält, fälla upp brassestolar och njuta av ledigheten. Alla utom ett gäng som redan har befunnit sig på camping­en en vecka, utrustade med solceller för att få el. Solen speglas i sjön Hulingen, som ligger kant i kant med campingområdet. Atmosfären får besökarna att minnas de kultförklarade nätter­na i Hultsfred och alla möten som skett på just den här platsen. Om några timmar kommer den första This is Hultsfred-festivalen att gå av sta­peln. På åtta veckor har ett gäng eldsjälar lyckats ersätta en flyttad festival. Men låt oss först vrida tillbaka klockan några år.

SAMMANHÅLLNING. Det är 1990-tal och för en vecka varje sommar lever Hultsfred, en annars an­språkslös ort med 13 000 invånare mitt i Småland, upp. Ungdomar från hela landet vallfärdar till den lilla hålan för att se artister som Ramones, The Cure och Rammstein. Festivalen har organiserats varje år sedan 1986 och nådde sin topp 2005 med 31 800 besökare, som förgyllde sina sommarmin­nen i Hultsfred. Allt organiserat av den ideella för­eningen Rockparty.

– Det var en otrolig sammanhållning kring festivalen, och det var föreningar runt omkring som tjänade väldigt mycket pengar när de kunde jobba där, säger Acke Frick, som varit med sedan den första Hultsfredsfestivalen.

Men den 29 juni 2010 ramlar det in ett press­meddelande på nöjesredaktionerna runt om i Sve­rige. Med bara en vecka kvar måste arrangörerna bakom festivalen meddela att antalet sålda biljetter är för litet. Festivalen ställs in och Rockparty går i konkurs.

– Luften gick ju ur en fullständigt. Det var som en käftsmäll, säger Mats Frick, son till Acke Frick och sedan barnsben engagerad i festivalen.

UPPKÖPT. Men konkursen var långt ifrån den sista sucken från Hultsfredsfestivalen. Den Tysklands­baserade magnaten FKP Scorpio, som organiserar 18 festivaler i fem olika länder, köpte upp rättig­heterna och organiserade en ny Hultsfredsfestival redan året efter.

– Till en början blev jag väldigt glad över att festivalen skulle finnas kvar. Men sedan tyckte jag att företagets vd, Folkert Koopmans, sa väldigt klumpiga saker i pressen. Bland annat klankade han ner på den gamla festivalen och menade att nu hade han kommit för att lära Hultsfredsborna hur man gör en festival. Det gjorde att jag inte ville delta i den, menar Mats Frick.

FESTIVALFLYTT. Men den återfödda festivalen blev ingen succé och efter två förlusttyngda år valde FKP Scorpio att ta till drastiska metoder för att få liv i Hultsfredsfestivalen igen – man flyttade hela festivalen till Stoxa friluftsområde, en gammal golfbana i Sigtuna ett par mil norr om Stockholm.

– Det värsta var att han tog med sig namnet. Det kändes nästan som en form av våldtäkt, tyck­er Acke Frick, som sitter nedsjunken i en soffa på hotell Hulingen, som ägs av festivalräven Putte Svensson Sahlin som ofta organiserar spelningar här och som har inrett med gamla minnessaker från tidigare festivaler.

FESTIVALDÖDEN. Det var inte bara den ursprung­liga Hultsfredsfestivalen som drabbades under denna period, som kom att kallas festivaldöden. Många anrika festivaler, bland annat Arvikafesti­valen och Peace & Love-festivalen, fick lägga ner. Dock har inte antalet festivalbesökare eller festiva­ler minskat, det är bara det att det nu är nya aktörer som dominerar marknaden.

– Anledningen till att vår festival gick i kon­kurs var att de som sålde artister i Sverige valde att börja göra egna festivaler. Till exempel Live nation som fick de bästa artisterna till det bästa priset. Och det går inte att konkurrera med det. Alla stora festivaler i dag drivs antingen av en stad eller av ett bokningsbolag som har andra intressen än att sälja biljetter, säger Putte Svensson Sahlin, medan han kränger mackor och pilsner till gästerna i ho­tellbaren.

ÄNDRAD SPELPLAN. Han berättar att när de star­tade den gamla upplagan av Hultsfredsfestiva­len spelade artister för att marknadsföra sig. När Rammstein gjorde ett besök 1994 var de nästan gratis att boka. I dag är, till följd av fallande skiv­försäljning, konserter en huvudinkomstkälla för många artister. Även det faktum att många städer anordnar gratisfestivaler pekas ut som en anled­ning till svårigheten för ideella föreningar att få festivalerna att gå runt.

– Tänk om kommunen började dela ut gratis bullar, då skulle bagerierna rasa. Men musik kan man bara ge bort hur som helst, menar Putte.

Det tog inte många dagar efter beskedet att fes­tivalen hade flyttat innan rykten om att det skulle organiseras en ny började florera på internet. Putte Svensson Sahlin hade bara timmarna efter beske­det om flytten ringt kommunen och bokat folk-parken, där festivalen årligen brukade hållas.

– Vi hade ett möte på hotell Hulingen, där var det gamla festivalrävar, några lokalbor, några från det lokala gymnasiet och lite folk från min klass som läser event och management här i stan. Vi be­stämde oss för att göra en ny festival. Sedan var det bara att jobba stenhårt i åtta veckor, säger Carolin Gabrielsson, styrelseledamot i föreningen.

LERA OCH FRIHET. När den nya festivalen i Sigtuna presenterades var ett av huvudargumenten när-heten till huvudstaden. Är det verkligen möjligt att bedriva en festival ute på landsbygden, långt från Stockholm på 2010-talet? En som knappt förstår frågan är Jolin Åkesson, ordförande i föreningen This is Hultsfred.

– Men det är ju det som är grejen! Jag tycker att det ska vara mitt ute i skogen och lerigt och skitigt. Det blir en annan stämning då. Det är så uppstyrt när man är i städerna. Ute i en park är det friare och då blir det mer kärlek helt enkelt, säger Jolin Åkesson.

Den första upplagan av festivalen i ny tapp­ning lockade 1 600 betalande personer – och gick med vinst, något som nästan är unikt i Festi­valsverige. I år uppger arrangörerna att det går bra med biljettförsäljningen och att många biljet­ter var sålda redan innan första bandsläppet.

Och det är inte bara i Hultsfred som ideella föreningar tar upp kampen mot de stora magna­terna. I Hässleholm har S!estafestivalen och i Bor­länge Peace & Love återuppstått efter konkurs. De har gemensamt att de satsar på betydligt mindre artister och mindre publik.

– Jag tror det är bra att skynda långsamt. När man kommer upp i större summor pengar kan det lätt bli en miljonsmäll om till exempel växelkursen ändras, påpekar Mats Frick.

CAMPING. This is Hultsfreds målsättning är att kunna fortsätta arrangera en festival i Hultsfred varje år. Att campingfestivalen är död och att det numera skulle vara stadsfestivaler med tillgång till vattentoaletter och duschar som gäller är inte något arrangörerna ger mycket för.

– Då exkluderar man alla som inte har så gott om pengar, menar Mats Frick.

Lucas de Vivo

Bildgalleri