F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11/96

Sveriges högsta domstol (HD) meddelade den 17 oktober 1996 en sällsynt usel dom. Föga förvånande har HD för detta fått beröm av politiskt korrekta ledarskribenter.

Berömmet bör inte få stå oemotsagt.

handlar om en gotländsk nazistvurmande yngling, numera 17 år. Den 30 november 1995 deltog han i en manifestation i Visby till åminnelse av Karl XII:s dödsdag.
På sin jacka och keps bar ynglingen fem olika märken och emblem - inga hakkors men däremot (det känns viktigt att i detalj beskriva detta):
(1) på jackans högra överarm ett märke föreställande en stiliserad örn med utbredda vingar och i sina klor hållande en lagerkrans med en s.k. odalruna innanför sig,
(2) på kepsen en odalruna (ett tecken som kan beskrivas som en diagonalställd kvadrat, vars undre sidor förlängts så att de bildar ett X),
(3) på jackans vänstra överarm en symbol kallad Livets träd (som liknar ett upp- och nedvänt anti-atomvapenmärke),
(4) också på jackans vänstra överarm ett emblem för Frisinnade unionspartiet (en cirkelformad symbol med ena halvcirkeln föreställande ett kugghjul och den andra ett veteax och med ett solkors innanför cirkeln), och
(5) i jackans dragkedja ett solkors.

För bärandet av dessa märken och emblem åtalades 17-åringen (vid den aktuella manifestationen 1995 var han bara 16 år) för hets mot folkgrupp enligt 16 kap. 8 brottsbalken.
Gotlands tingsrätt menade att bärandet av märkena och emblemen var straffbart enligt åklagarens ansvarspåstående och fällde 17-åringen. Denne överklagade till Svea hovrätt, som i juni 1996 fastställde den fällande domen, dock att en av hovrättens juristdomare var skiljaktig och ville frikänna. 17-åringen gick vidare och överklagade hovrättens dom till HD. Dess majoritet om fyra ledamöter (justitieråden Anders Knutsson, Hans-Gunnar Solerud, Bengt Lambe och Gertrud Lennander) fastställde den 17 oktober 1996 hovrättens fällande dom. Ett av de fem justitieråden, Torkel Gregow, var av annan mening och ville frikänna.
Som jag nämnt anser jag att HD:s dom är sällsynt usel. Det är inte så att de fyra justitieråden som bestämde utgången är odugliga eller klantiga. De vet vad de gör. De gör pig- och drängtjänst. De kreerar medvetet rollen som regeringskansliets förlängda arm (så är ju också HD sedan länge överbefolkat av f.d. rättschefer och andra ryggkrökare från justitiedepartementet).

Brottet hets mot folkgrupp är inte någon inskränkning av åsiktsfriheten. Tack och lov får vi svenskar fortfarande inte bara hysa utan också framföra vilka åsikter som helst. En befängd åsikt är det förvisso att hävda exempelvis att svarta människor är mindre intelligenta än vita. Men det är tillåtet att tycka så och det är inte dumt att befängda åsikter får framföras. Det är bra. Befängda åsikter som framförs offentligt bör förstås bemötas. Inte bekämpas med polis och kriminalvård.

Redan på den här punkten gör sig HD:s majoritet skyldig till en osanning. De fyra justitieråden skriver att bestämmelsen om hets mot folkgrupp innebär en inskränkning i den envar medborgare genom 2 kap. regeringsformen tillförsäkrade friheten att ge uttryck för sina åsikter. Justitierådet Gregow påpekar däremot fullt korrekt i sin särmening att bestämmelsen utgör en inskränkning i yttrandefriheten.
Detta är ingen oviktig skillnad. Den framgår också redan av brottsbenämningen hets mot folkgrupp. Det straffbara är att i uttalande eller annat meddelande som sprids hota eller uttrycka missaktning för en folkgrupp. Det straffbara är alltså inte att framföra åsikter i och för sig utan att göra detta i en viss kränkande form, i den formen att man hotar eller uttrycker missaktning. Att man t.ex. då man uttalar sig om judar skriver judepacket.

Men HD:s majoritet upprätthåller ingen sådan distinktion utan skriver på sitt sliriga och halkiga sätt (som det känns motiverat att återge ordagrant):

"Bland märkena på (17-åringens) klädsel ger örnen och lagerkransen på höger ärm genom sin likhet med symboler, frekvent använda i Nazi-tyskland, en tydlig koppling till Tredje riket. Vad gäller övriga märken är även dessa sådana att de kan ehuru mindre allmänt kända förknippas med symboler använda av nationalsocialistiska rörelser under 1930- och 1940-talen.

Vissa vid nyssnämnda tid förekommande symboler får i dag anses vara starkt förknippade inte endast med de nämnda rörelserna i och för sig utan i hög grad också med idéerna om rasöverlägsenhet och rashat som ledde till förföljelse och utrotning särskilt av människor av judisk härkomst och som är intimt förbundna med dessa rörelsers ideologi. Exempel på en sådan symbol som, i linje med det sagda, numera också förknippas med en allmän nedvärdering av andra folkgrupper än den nordiska utgör hakkorset. Till väsentligen samma kategori får hänföras också det märke med örn och lagerkrans som (17-åringen) bar. De övriga symboler som omfattas av åtalet är närmast ägnade att förstärka det budskap som örnmärket sålunda får anses förmedla. Det kan för övrigt anmärkas att bärande av märken som kanske inte ensamma kan anses sprida ett meddelande av angivet slag kan innebära en sådan spridning när de bärs tillsammans med t.ex. klädsel av viss färg och visst snitt.

Genom att bära märkena bland andra människor på den i gärningsbeskrivningen angivna platsen har (17-åringen) spritt ett sådant budskap som nyss berörts. Detta måste han ha insett. Budskapet uttrycker missaktning av människor tillhörande andra folkgrupper än den nordiska."

Vi bör jämföra dessa medvetna suddigheter med justitierådet Gregows hållning. Sedan han påtalat att straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp är en inskränkning i yttrandefriheten, skriver han:

"(Hets mot folkgrupp) är ... ett allvarligt brott för vilket straffet är enbart fängelse, när inte brottet undantagsvis kan bedömas som ringa. Ifall åtgärder, som i och för sig enbart utgör sympatiyttring för en politisk eller liknande rörelse med mer eller mindre starka rasistiska inslag på sitt program, anses innefatta uttryck för sådant hot eller sådan missaktning som anges i bestämmelsen blir straffansvaret mycket långtgående. Bestämmelsen får då också en vag och oklar innebörd vilken kan föranleda betydande svårigheter i tillämpningen.

(17-åringens) bärande av de ifrågavarande märkena får, som nämnts i det föregånde, anses ge uttryck för sympati med nazismen, oavsett vilken närmare inställning han själv haft till den rörelsen, och detta måste han ha insett. Oaktat handlandet på grund av den nazistiska rörelsens ideologi fört tanken även till dess ståndpunkt om andra rasers underlägsenhet och att andra därför kan ha känt sig kränkta, kan handlandet med hänsyn till märkenas beskaffenhet inte vare sig märkena ses vart för sig eller i förening anses ge ett tillräckligt klart uttryck för hot mot eller missaktning för någon persongrupp."

Ungefär på det här sättet bör varje anständig domare resonera. Att HD- majoriteten gick på en annan linje är ett gott argument för att lagboken över huvud taget inte bör uppta en sådan straffbestämmelse som den om hets mot folkgrupp. Jag föreslår att den avskaffas så att polisen kan ägna sig åt den mera sjaskiga brottsligheten i stället för att behöva ockulärbesiktiga hur ungdomar och andra går klädda ute på stan.

Märke med örn hållande en lagerkrans med en s. k. odalruna på 17-åringens höger överarmsjacka. Förbjuden enligt HD.

Testa ditt symbolkunnande

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11/96
i n t e r n e t u t g å v a n

---