F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 6-7/98
i n t e r n e t u t g å v a n
Vilket tempel? Från vilket århundrade?Många - fast inte alla - de bilder hon tagit fram är av kvinnor i sten. Danserskor och gudinnor från olika århundraden. Om dem har vi nu diskuterat. [ Se även Kessles bild ]Dessa gestalter säger mycket om sin tid. De är ofta märkligt pneumatiska, som om de saknade muskler. Det skönhetsidealet har med feodalismen att göra. Om det skrev jag i boken Indien väntar. Se kapitlet "Är kvinna människa".Men de är vackra, de är mig åtråvärda och är det ännu fast det gått många hundra år, ja om det gäller flickorna från Stupa III i Sanchi mer än tvåtusen år, sedan de levande kvinnor som stod modell för skulpturerna dött och blivit till aska och mull.När det gäller den kvinnogestalt Gun valt till affisch är hon inte bara vacker. Hon träder fram ur stenen med en nästan bedövande stark erotisk laddning. Det är inte att undra på. Hon är en av de sextiofyra yoginerna i Hirapur. Om dem skrev jag i kapitlet "Häxring". Hennes skönhet är mångtydig. Om det kan jag skriva en kultens historia.Men att jag direkt reagerar på henne har inte med trosföreställningen att göra; religionen. Jag reagerar på liknande sätt inför Berninis heliga Theresa eller inför den sig blottande Isis. Det trots att deras ideologiska budskap är mig likgiltigt eller främmande. Om tantrismen i Indien, katolicismen i Italien eller mysteriekulten i antiken behöver jag ingenting veta för att skulpturen (eller fotografiet av skulpturen) skall påverka. De är alla erotiskt laddade av konstnären och den laddningen består tvärs genom religionsbyten och sociala förändringar.Ideologier förtvinar och glöms; eros består så länge släktet existerar!Samtidigt som jag kontrollerar dateringar på de skulpturer Gun valt ut läser jag dock om protesterna mot de affischer Hennes&Mauritz låtit sätta upp på reklampelarna runtom i landet.Visst kan man protestera mot dem då de är tråkiga fotografier. Medelmåttigt hantverk. Men de protesterande talar inte om bildkvalitet utan hävdar att affischerna vore könsdiskriminerande då de visar kvinnor könsligt.Men det är ju det de inte gör. Det är de bilder Gun valt som visar kvinnor könsligt! H&M-flickorna i jätteformat är inte bara okänsligt fotograferade - de är så lite könsliga att någon till och med airbrushat bilderna i skrevet för att pappersflickorna skall bli okönsliga som Barbie-dockor!Det är den konstnärliga kvaliteten som skiljer. H&M:s affischer är halvdana. Man måste vara bra svulten på kvinnligt umgänge för att reagera på dem. De skulpturer Gun valt att visa däremot är av stor konstnärlig kvalitet och har just därför den erotiska laddning på vilken jag och alla män i den kultur jag tillhör automatiskt reagerar.Det är här det bränns.Visst finns det inte bara gott och dåligt hantverk. Det finns också goda och dåliga bilder i annan mening. Det finns bilder som förnedrar människor. Men inte är det nakenhet som sådan som förnedrar. Inte heller åtråvärd och erotisk nakenhet.Se på Goyas nakna Maja! Det är en bild målad med stark lust som förmedlar åtrå. Också den påklädda Maja är en erotiskt laddad bild. Det är de bildernas styrka - som styrkan i hans porträtt av den spanska kungafamiljen är att han förmådde visa dem i deras skriande enfald.Jag läste dock häromsistens att någon lärarinna i Förenta staterna ansett sig sexuellt ofredad av att se på Goyas nakna Maja. Det finns sådana. Det var ju där i Boston damer för hundra år sedan satte byxben på pianot för att inte bli oanständigt upphetsade av nakenhet. Men sådana som den lärarinnan är det synd om. De sitter inne i sin kropps pansar. De borde befrias. Farliga är de också; de kan förgifta sina elever med sin egen skräck.Nå, jag ser på den nakna Maja. Ofta har jag haft den i reproduktion på väggen. Jag känner igen mig i hans, målaren Goyas, syn. Så berusande Iyckligt ser man i det skedet.Men skulle det mellan god åtrå och förnedring skiljande vara att Goyas nakna Maja visserligen är naken men inte utvikt?Inte! Se på Courbets bild av livets ursprung och källa; skötet, fittan, kärleksfullt målad i naturlig storlek och dubbelt så levande. Skulle det vara en förnedrande bild?Nej, det Courbet visar, eller Rodin - och som också Strindberg för övrigt skrev om - är att kvinnans öppna kön är det vackraste och mest åtråvärda vi som män vet. Courbet, Strindberg, Rodin, jag, vi alla. Därifrån kommer vi och dit strävar vi! Att kvinnor skulle kunna finna detta nedvärderande begriper jag inte. Om vi inte upplevde dem på det sättet då skulle ju släktet upphöra!Okänsligt uppfläkta flickbilder på tidningssidorna är däremot lika ointressanta - och därmed i egentlig mening dåliga - som alla andra okänsligt fotograferade bilder.Fast visst kan bilder vara förnedrande. Det bestäms av fotografens/konstnärens hållning.Se på Grosz! Också han har målat fittor. Rader med dem. Men de är inte som den Courbet målade med kärlek och åtrå. Hos Grosz är de alla motbjudande och obehagliga. Grosz har sura ögon och ser fittor som fula och äckliga och honom lite skrämmande våta och stort slafsiga röda hudveck. Men på det sättet - som på något allmänt fult och äckligt - såg han ju på människan som sådan. Jag har aldrig förstått den intellektuella vänsterns fascination inför Grosz. Han var en människoföraktare. En bildens motbjudande rappare! Och rapparna må vara svarta och komma från eländet och tillhöra en förtryckt minoritet men det de sjunger är lik förbannat uselt och förnedrande och därmed i egentlig mening verkligt dåligt och värt att bekämpa. (Kritiskt bekämpa - inte förbjuda och censurera; fast det är en annan diskussion.)Jag har nu skrivit om kvinnor och kvinnobilder. Jag kunde naturligtvis ha skrivit om mansbilderna i konsten; den indiska och antikens europeiska till exempel. Det kan jag i allmänhet och med konstintresse. Även om de inte berör mig i andra graden på samma sätt; berör mig fysiskt.Jag bläddrar i böckerna, ser på reproduktionerna. Jo, den unge satyren från tidig romersk kejsartid som bjuder upp till dans i Florens är en skulptur som är avsiktligt erotiskt laddad för kvinnliga betraktare.Om kvinnorna inte egentligen såge honom och andra liknande bilder och skulpturer med samma bikänsla av lust som jag yoginin i Hirapur skulle släktet också upphöra. Då bleve konsten blott till dekorativa byxben på pianot.
| Affisch till utställningen Indiska fragment. En av de 64 yoginerna. Templet i Hirapur, Orissa, 800-tal. Foto: Gun Kessle |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 6-7/98
i n t e r n e t u t g å v a n
