Ramappatemplet, Palampet. Norra Andhra Pradesh, ovanför Warangal. Byggt 1218 enligt vår tideräkning.

Nog är hon en helig och himmelsk danserska denna strävpelare på templet i Palampet. Men visst är denna till mer än hälften avklädda flicka som visar upp sig för allt folket utanför tolvhundratalstemplet en manlig drömflicka. Det har hon nu varit i sjuhundra år. Flickorna i Sanchi har varit sådana drömflickor av sten i mer än tvåtusen år. Och det kan jag som kvinna inte bli ett spår upprörd över.
Men om det ber jag Jan skriva en skriftställning.
Jag tog fram henne när jag valde ut några liknande av mina bilder av indisk skulptur till en utställning med foton och föremål från Indien: Indiska fragment. Den visas på Åkerby skulpturpark vid Nora under hela juli månad.
Det är nämligen tid att visa fram Indien. Inte hyckla så som våra ledarskribenter. Ty att Sverige nu söker "straffa" Indien och Pakistan genom att upphöra med olika projekt där Sverige deltagit finner jag osmakligt. Snorkigt dessutom. Men framför allt tycker jag att de svenska politikerna borde visa prov på eget tänkande och inte bara följa taktpinnen från Pentagon.
Indien och Pakistan har ju inte gjort annat än det alla visste att de kunde. Det finns inga hemligheter med atombomben. Också Sverige kunde skruva ihop atomvapen på nolltid. Men om vi inte kan tvinga makterna i atombombsklubben - Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike och Kina - att själva börja avrusta sina kärnvapen, då kommer det att smälla förr eller senare.
De måste inse att om de inte går med på det blir också de själva de som går åt när ett av de små vanliga krigen blir ett rejält atomkrig.
Indien och Pakistan drog ner byxorna på de lögnaktiga och hycklande politikerna i atombombsklubben. Det var bra. Nu gäller det att tvinga dessa politiker att börja avskaffa kärnvapnen. |