F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/99
i n t e r n e t u t g å v a n
Parkeringen på ängen vid Söderblomsgården är full och det stora blå tältet där föreställningen äger rum är besatt till sista platsen. Publiken är blandad, det är gamla och unga, hälsingebor och utsocknes.
På vägen till Trönö kyrka i Hälsingland och prästgården där spelet framförs möttes vi av betande kor och intensiv högsommargrönska.Spelet om Nathan Söderblom har setts av mer än 50.000 människor. Andra sommarspel har vikande publiksiffror men Söderblomspelet ökar - 1998 kom 650 fler än året innan.Intresse finns alltså för denne märklige kyrkoman som dog för mer än sextio år sedan.Nathan Söderblom var en radikal nytänkare och banbrytare i svenskt kyrko- och samhällsliv. Han var folklig och populär i många läger också utanför de rent kyrkliga.Genomgående i hans förkunnelse var glädjebudskapet om den levande Guden, nu verksam i historien som han var mån om att nå fram med till den enskilda människan.Personligen tog han ställning mot sociala orättvisor och han var positivt inställd till den framväxande arbetarrörelsen. Under storstrejken tog han arbetarnas parti.En sådan person får naturligtvis också motståndare. Nathan Söderblom sågs som omstörtare och fritänkare av de konservativa kyrkliga makthavarna.Föreställningen skildrar i en rad scener Nathan Söderbloms liv från uppväxten på Trönö prästgård till studierna i Uppsala, giftermålet med Anna Forsell, åren i Paris med arbetet på doktorsavhandlingen och sedan åter till Sverige och den stora gärningen inom svenska kyrkan och det ekumeniska arbetet.Det är en ljus och positiv föreställning som skildrar både de svåra besluten, troskrisen, kampen mot de konservativa och glädjen i familjelivet och med de många vännerna.
  Bilderna från spelet tillhör Föreningen Söderblomsspelet | Genom att teatertältet kan öppnas mot Söderblomgården har regissören kunnat utnyttja gårdsplanen som en del av scenen. Det ger en stark närvarokänsla särskilt i scenerna som skildrar uppväxten och man tycker sig se livet på gården just som det kan ha varit i senare delen av 1800-talet.Tomas Bolme spelar Nathan Söderblom kraftfullt och med stor värme. Hans hustru Anna spelas av Maria Weisby som gör ett porträtt av en livlig intensiv kvinna som intellektuellt är sin mans jämlike och också hans viktigaste kritiker.Stig Engström spelar Nathans far, den gamle stränge pietisten som var en enkel bondson för vilken det tidigt bestämdes att han skulle bli präst. Han var känd som "Barfota-prästen" då han under många tidiga år vandrade runt i Hälsingland och Gästrikland och levde asketiskt.Andra professionella skådespelare som medverkar är Anders Nyström, Elisabeth Nordkvist-Bolme, Per Holmberg och Per Mattsson. Mer än 20 amatörskådespelare finns med.Några av de starkaste (och roligaste) scenerna i pjäsen utspelas mellan far och son där Nathans tro på förtröstan, inspirerad av Carl-Olof Rosenius, ställs mot faderns stränga pietistiska laglydnad.Trots motsättningarna i trosuppfattning är det ingen total brytning med fadern. I stället ger pjäsen en förståelse för Nathans Söderbloms livsgärning. Arvet från fadern är kallelsen att verka för Gud livet ut under nästan omänskligt hårt arbete. |
I pausen i föreställningen får jag några ord med Tomas Bolme. Jag frågar vad han tror intresset för Nathan Söderblom kommer sig av.
- Det beror nog på att Söderblom hade en säregen förmåga att tala direkt till folk och hans predikningar var utöver det vanliga, säger han och fortsätter:- Vår generation är väl den sista som haft någon relation till Nathan Söderblom. Till exempel så minns jag min fröken i folkskolan som alltid talade om ärkebiskopen och hur fullt det var i kyrkorna när han predikade.Själv har jag samma intryck från min far. Han talade ofta om Nathan Söderblom och ett av hans starkaste minnen var då han som liten pojke fick hedersuppdraget att med en björkkvist hålla flugorna borta från Nathan Söderblom under en utomhusgudstjänst vid Järvsö kyrka. Far kom från en baptistfamilj i Alfta, sågverksarbetare och slaktare, och var väl på det sättet typisk för många av de som tog intryck av Nathan Söderblom. Det var vanligt folk och såväl statskyrkliga som frikyrkliga. | "Folkledare som kunde lyssna" |
 |
| Några årtal i Nathan Söderbloms liv (årtalen är hämtade ur Carl-Gunnar Lundgrens bok: Nathan Söderblom vår store ärkebiskop, Bokförlaget Hälsingerunor, 1986) 1866 Född i Trönö prästgård 1881 Konfirmerad i Bjuråker 1882 Student i Hudiksvall, höll första predikan i Hälsingtuna 1886 Fil kand i språk i Uppsala, påbörjade teologiska studier 1893 Prästvigd 1894 Gift med Anna Forsell. Pastor i Svenska Kyrkan i Paris 1901 Professor vid Uppsala universitet, kyrkoherde i Heliga Trefaldighetskyrkan 1914 Ärkebiskop 1917 Nordiska kyrkomötet 1925 Ekumeniska mötet i Stockholm. Söderblom arrangerade denna första ekumeniska konferens efter första världskriget. De stora europeiska kyrkorna var närvarande utom påvekyrkan som fick stå där med skammen att inte vilja delta. 1930 Nathan Söderblom erhöll Nobels fredspris 1931 Nathan Söderblom avled den 12 juli. Han begravdes nedanför domkyrkans högaltare. Gudstrons uppkomst, 1912 Herdabrev till prästerskapet och församlingarna i Uppsala Stift, 1914 Svenska Kyrkans kropp och själ, 1916 Humor och melankoli och andra Lutherstudier, 1919 Uppenbarelsereligion Den levande Guden (grundformer av personlig religion) Kristi Pinas Historia, 1928 |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/99
i n t e r n e t u t g å v a n
