F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/99
i n t e r n e t u t g å v a n
"Folkledare som kunde lyssna"
En viktig del av sin utbildning fick han under två år på Brunnsviks Folkhögskola. Där undervisade bland andra Alf Ahlberg som då också tog upp Nathan Söderblom. Det fick Arne Ingemar att börja forska om Söderblom och tiden för det stora genombrottet för folkrörelserna i Sverige. Jag träffar honom efter föreställningen och får tillfälle att ställa några frågor.Hur förklarar man intresset hos dagens människor? Över femtiotusen har ju sett pjäsen.
- Jag har själv funderat på det. När jag fått ett manus som såg vettigt ut tog jag kontakt med Hans Klinga, han regisserade pjäsen de första åren. Vi diskuterade tillsammans med människor häromkring om möjligheterna att sätta upp pjäsen. Vi undrade om vi kunde intressera en publik som inte var teologer. Men vi trodde att det fanns ett budskap som folk har ett behov av, något som inte är ytligt, att känna en andlighet med en människa som har upplevt det. Det var ett vågspel men Hans och jag stod på oss. Det som förvånar mig är när människor kommer fram efter pjäsen och säger att så här trodde jag aldrig att en ärkebiskop kunde vara. Man tror att en ärkebiskop representerar någon överhet med ett stort avstånd till vanligt folk.Kommer spelet att fortsätta?
- Ja, vi tycker att det går bra och publiken ökar. Ekonomin är dock ett problem. Allt, även kultur, har ju kravet att "gå ihop sig" och allt sätts under ekonomisk lupp. Men Söderhamns kommun har verkligen förstått vikten av att ha en sådan här kulturattraktion. Det socialdemokratiska kommunalrådet, Henny Fager, var från början den som stödde oss.Jag brukar sticka ut hakan och säga att efter Nathan Söderblom har vi inte haft någon ärkebiskop - egentligen, inte med den styrkan och det omfånget. För att förstå det måste man först se på folkrörelserna då för hundra år sedan. Arbetarrörelsen var på frammarsch och en sådan man som Nathan Söderblom tog del av de strömningarna naturligtvis och han sympatiserade med dem. Den konservativa kyrkan var dock väldigt emot de nya rörelserna. Samtidigt fanns det inom kyrkan de som var för och de bildade Broderskapsrörelsen så småningom.Det var en dynamisk tid och Nathan Söderblom hoppades att kyrkan skulle vara en ledande faktor i samhällets omdaning - det var hans huvudtes. Han trodde att det kristna budskapet skulle kunna vara till hjälp för människorna.Efter första världskrigets förödande verkningar, både på slagfältet och nationerna emellan, satte Nathan Söderblom in all sin kraft på att få till stånd ett ekumeniskt stormöte i Stockholm/Uppsala. Söderblom hade ju mycket goda förbindelser och djupa kontakter med Tyskland, Frankrike, England och USA. Freden vilade på en mycket bräcklig grund. Tyskland ansåg sig ytterst orättvist behandlad som varande den nation som fick största skulden för världskriget.Sommaren 1925 ägde det ekumeniska mötet rum - tyvärr utan den katolska kyrkans medverkan. I slutet av 1920-talet kom också strömningar i Tyskland som starkt motverkade freden - det var den gryende nazistiska farsoten.Med facit i hand ser man alltså att Nathan Söderbloms tro att det kristna budskapet skulle säkra freden var alltför optimistiskt. Så enkelt var det ju naturligtvis inte men han försökte i varje fall att ställa upp på den linjen.Kan du beskriva lite mer av hans förhållande till arbetarrörelsen?
- Han hade många vänner inom olika skikt också inom arbetarrörelsen. Fabian Månsson var till exempel en av hans allra bästa vänner.Kyrkan hade rasat i popularitet på 80- och 90-talet. Prästerna förstod inte arbetarrörelsen och arbetarnas krav. Men Nathan förstod det där utan att han på något vis ville bli politiker eller agitator. Han ville få arbetande människor till ett värdigare sätt att leva och uppleva kristendomen som en social och andlig kraft.| När han var professor i Uppsala i början på 1900-talet var han samtidigt kyrkoherde i Heliga Trefaldighetskyrkan (Bondkyrkan kallad). Året var 1909 under storstrejkens dagar. Söderblom hade åtagit sig att tala i Folkets Hus, A-salen. Deltagarna fick inte plats utan man flyttade utomhus. Då började det regna, men Söderblom erbjöd Heliga Trefaldighet som var tillräckligt stor. Söderblom lär ha sagt till arbetarna: "Herrarna är väl inte generade om vi skulle gå dit i stället?"Min far talade om tre idoler han hade. Det var Hjalmar Branting och Per-Albin Hansson och så Nathan Söderblom. Jag hade först svårt att placera in Nathan Söderblom ihop med de här personerna men sedan när jag åkte runt i Hälsingland och började samla ihop material om honom så förstod jag min far lite mera. Han tyckte att Nathan Söderblom hörde ihop väl så bra med de här två. Deras ideologi hade egentligen stora beröringspunkter.Nathan Söderblom umgicks rakt över partigränser och med folk i alla samhällsskikt och speciellt konstnärer kände han starkt för. Han kände Strindberg och Zorn från Paristiden. Han föreslog Strindberg till ledamot av Svenska Akademin och sedan att han skulle få Nobelpriset i litteratur. Söderbloms essä om August Strindberg anses som ett mästerverk.Han var inte rädd av sig. Gustaf Fröding jordfäste han också och då blev det ett jäkla liv bland vissa kretsar inom kristenheten. |  |
Söderblom hade sina motståndare bland det högre prästerskapet men utnämndes till ärkebiskop av regeringen 1914 mot de övriga biskoparnas önskan. Han hade även nära kontakter med frikyrkornas ledare. Dessutom hade han ett stort internationellt kontaktnät genom att han tog till sig strömningar ute i Europa. De engelska kyrkoledarna sa att om man skulle kunna tänka sig någon lutheransk "påve" så skulle det vara Nathan Söderblom. Ja, han hade en karisma som var utöver det vanliga. Han hade tydligen den förmågan att kunna lyssna på människor och det är viktigt för en folkledare. Min far berättade också att Nathan Söderblom fick den han pratade med att känna sig jämbördig. Dessutom kom han från en familj som levde med vanligt folk och han själv växte upp på gården och arbetade som alla andra. Trots att han var akademiker så såg han hur andra levde och hur deras villkor var.
 |
Arne Ingemar Johansson, författare
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/99
i n t e r n e t u t g å v a n
