F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  5/97
S   e   t   t    •    L   ä   s   t    •    H   ö   r   t

Vi lever i en märklig tid. En epok framtida historiker kanske kommer att beteckna som demokratins kris genomlevs nu dag för dag. Räknenissarna skor sig allt mer på småfolkets bekostnad. Inskränkningar och munkavlar läggs på obekväma samhällskritiker. Bokförläggaren Kalle Hägglund blir förbjuden att publicera Hitlers Mein Kampf och Jan Myrdal censureras i Dagens Nyheter och trakasseras i PEN-klubben.
Då kommer den. Likt en vårstorm som ruskar om och driver bort en bitter och frätskadad vinter. En behandling av yttrandefrihet i allmänhet och Sveriges fega undfallenhet mot andra världskrigets överhet i synnerhet. En behandling signerad av Vilhelm Mobergs säkra och kompromisslösa hand. I det ofria ordets tid är en samling artiklar och tal denne proletärförfattare och reporter skrev under perioden 1940-65. Artiklar som bara ett extremt litet antal redaktörer vågade trycka. En av dessa var Torgny Segerstedt, Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning.
Textsamlingen är en eldfägnad uppgörelse med den svenska samlingsregeringens så kallade neutrala hållning mot omvärlden som får vilken normalt samvetsbegåvad medborgare som helst att bli förbannad. Att vi en gång lagt oss så platt! Tyska soldater tilläts åka på våra järnvägar - dessutom i bekväma personvagnar, medan de svenska fick sitta i boskapsvagnar! All inhemsk regeringskritisk press censurerades (så långt det var möjligt) och betraktades av Per-Albin Hansson och Co. som landsförrädisk! Och så våra svikna bröder och systrar i Norge, Danmark och Finland...
Om detta, och mer därtill, skrev Ville i Momåla på sitt sjusärdeles friska, ironiska och enkla sätt. I den här lilla volymen (125 s.) finns riktigt fina godbitar att inspireras av för såväl samhällsdebattören, journalisten, historikern, författaren eller bara den jordnära vardagsmänniskan som vill upptäcka något vår stolta patriotism ännu inte, ett halvt sekel efteråt, tagit itu med.
Enda minuset med boken är att Mobergs frångår principen om total åsiktsfrihet när han menar att kommunist- och nazistpartierna i Sverige borde förbjudas. Det är endast de två rader i vilka detta framförs jag retas något av. Men å andra sidan, kanske en annan skulle ha reagerat så också om man hade kriget brinnande utanpå knutarna och ryssen och tysken var som katter som gick runt het gröt.
All heder åt denna bok! Storstarken med folkviseögonen (som Nils Ferlin kallade honom) har åter visat att han är en av våra största och mest folkliga författare.

Redaktör för Sett. Läst. Hört. är Magnus Nilsson, 040-91 04 58

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  5/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---