F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/98Månkvinna
S e t t • L ä s t • H ö r t
Marianela Corriols
Hägglundsläst av Elisabet Norin • bild Víctor Rojas
Rösten i de fyrtio dikterna är både spröd och stark och ljuder mot bakgrunden att varje författare i Sydamerika skriver utifrån en politisk situation och historisk erfarenhet. I Corriols fall förs kampen på flera plan: att vara kvinna, poet och politiskt aktiv är att kämpa mot olika former av förtryck.Corriols dikter är av den anledningen subtila. De är koncentrerade och talar med målmedveten styrka om personliga erfarenheter av dödens närvaro. Men bakom styrkan lurar andra och oregerligare krafter. Språket, som vid första påseendet är enkelt och samtidigt mycket vackert, både döljer och framhäver detta andra. Den vackra titeln, Månkvinna, är ett sådant exempel med andra konnotationer. Som himlakropp är månen av andrarangsvärde. Den reflekterar ljus och skuggas i olika faser av jorden. I de latinska språken är månen alltid femininum (la luna), och solen maskulinum och med det stiger nya betydelseskikt fram. Månens faser har också ansetts styra menstruationscykeln och i flera språk, bland annat spanska och engelska, är ordet för vansinnig en avledning av ordet för måne (lunático, lunatic). Titeln får ett helt annat djup. Man förstår den kvinnliga identitetens skuggsida och sidoordnade position som på ett liknande sätt klätts i litterära former av europeiska kvinnliga författare. I titeldikten läser vi om månkvinnorna: "tidvis fullständigt mörklagda / utan en enda stråle ljus / som räddar oss från natten". Men Månkvinnan bär inte en patetisk offerroll: "du borde inte åkalla mig obeväpnad" varnar Corriols i en annan del av dikten. Ännu tydligare uttrycker hon sig i dikten "Kvinna, res dig": "Den trotsiga kvinnan gör uppror / mot det oacceptabla."Ett annat tema är den naiva barndomen, som kontrasteras mot det plötsliga uppvaknandet till vuxenliv och medvetenhet. Flickan i flätor "vaknade som kvinna / av det skrällande ljudet / av det första krossade spegelglaset". Kvinnojaget flätas också in i ett längre historiskt sammanhang, ett kvinnoarv, framåt och bakåt i tiden. Det finns ett klargörande av identitet och position, både som kämpande i en komplicerad politisk verklighet och som kvinna.Djupast sett speglar Corriols trotsiga och modiga dikter en tanke som Gabriel García Marquez formulerat: den om livets ständiga försprång före döden. [ Se även artikel ]
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 5/98
i n t e r n e t u t g å v a n
