F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T
p r e s e n t e r a r

Hitlers självbiografi Mein Kampf tillhör numera den politiska standardlitteraturen i länder med demokratisk tradition. Så icke i Tyskland, vars myndigheter försöker stoppa all utgivning av hänsyn till "det tyska anseendet i utlandet".

Detta har de gjort med maktmedel och med påstående att Bayerns finansministerium har konfiskerat upphovsrätten till boken. I några länder har Tyskland lyckats. Bara i ett land har verkligen en domstol prövat Bayerns upphovsrätt och torrt avvisat Bayerns anspråk med konstaterandet att Bayern inte på lagligt sätt tillskansat sig upphovsrätten.

Ändå har svensk åklagare godtagit Bayerns påstående om upphovsrätt till boken.

Alltfler här i landet ser anledning att ta nazismen på allvar och aktivt bekämpa den med kunskap i botten. Tillgång till Mein Kampf är naturligtvis helt nödvändig för att grundligt förstå denna sociala rörelse i dess tyska tradition. Andra anser naturligt nog att påståendena om Bayerns ensamrätt till Mein Kampf hur som helst är ett genomskinligt svepskäl för censur och att Tyskland inte har det minsta med svensk bokutgivning att göra. Dessutom hotar det den enskildes upphovsrätt.

Det här är en stridsskrift med bitvis frän ton mot de styrande i Tyskland, varför jag är angelägen om att framhålla att jag vägrar att delta i ett allmänt tyskhat, som för övrigt utvecklar sig bara när det är opportunt. Det utesluter tyvärr inte att även vänliga, bildade, gästfria, sympatiska och antifascistiska tyskar har svårt att frigöra sig från den tyska olyckliga traditionen. De inte bara accepterar utan förordar ofta censur och förbud mot vad de anser är förkastliga åsikter. De spelar därmed den obrutna demokratifientliga traditionen i Tyskland i händerna, den traditon som aldrig riktigt bröt med nazismen. Eller kanske riktigare: den tradition som nazismen avvek lite för lite ifrån.

Det är inget tvivel om att flertalet med mig avvisar tanken på att Tyskland skall kunna förbjuda en bokutgivning här i vårt land. I synnerhet gäller det Tysklands minst sagt magstarka för att inte säga kränkande försök att undervisa oss att man skall bekämpa nazismen med censur.

Folkrörelsernas framgångsrika kamp här i Sverige mot 30-talets hemmanazism byggde på motsatt politik. Den förutsatte att vi svenskar är aktivt ansvarstagande medborgare, att vi själva sätter oss in i saker och ting och tar del i statens affärer. För oss är det helt främmande med den censurmentalitet som råder i länder som Tyskland och Frankrike, där medborgarna tvingats bli undersåtar och politikens åskådare. Likväl är tydligt att censuren nu tränger sig på oss. Liksom under andra världskriget sker det genom påtryckning från främmande stormakt. Samma stormakt. Med detta bokbeslag - det första politiska bokbeslaget på utländsk makts begäran sedan april 1942 - ställs folkrörelsepolitiken mot nazismen på sin spets. "Hur ska det gå när man inte ens får läsa sin värsta fiendes böcker?" frågade amerikanen Noam Chomsky när han hörde vad som hänt.

Sedan kan man ha delade meningar om huruvida bokbeslaget i Stockholm den 15 december 1994 skedde "på tysk order", som flera författare har hävdat, eller genom tjänstaktighet hos svenska myndighetspersoner som låtit besluten gå "den vanliga vägen". Det överlåter jag till läsarna att diskutera och bedöma.

Om det blir början till omfattande diskussioner och studier i en ny folkrörelse på demokratisk grund mot rasism och nynazism, för välfärd och människovärde, har Bayerns bisarra ingripande mot Mein Kampf fått ett lyckat resultat.Kapitel 1

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T

---