F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  4/98
    i n t e r n e t u t g å v a n
    Ta inte mitt vapen ifrån mig

    Mohsen Hakim vidhåller sin uppfattning: Med ordet som
    vapen måste man få bemöta rasister i öppen debatt!

    Jag hade väntat mig betydligt mer av Sveriges utbildningsminister. Han inleder sitt svar till mig med att påpeka hur fel det är att låta nazisterna komma till tals. Mot slutet skriver han dock att det hela egentligen är en fråga om omdöme och anständighet, inte om lagar.

    Carl Tham och jag är ense på en punkt: vi anser båda att högskolorna och universiteten bör verka för försvar av demokratins idéer och alla människors lika värde. I mina kurser och privat strävar jag efter att motarbeta rasism och främlingsfientlighet genom att försöka skapa förståelse mellan olika kulturer, men makthavarna tar inte rasisterna inklusive nazisterna på allvar. De är passiva och låtsas som om de inte finns. För Carl Tham och för herr och fru Svensson kanske det fungerar att låtsas, men för mig är rasisterna en absolut verklighet och de stör mig i min vardag.

    Jag vill låta dem som ser mig som en belastning komma till tals. Jag vill kunna bemöta deras argument. De använder sig av hot, våld och knytnävar. På gatan kan rasisterna slå ner mig och andra invandrare men knappast i en verbal kamp inom högskolans väggar. Jag är akademiker och mitt vapen är mitt ord. Ta det inte ifrån mig! Hindra mig inte i min kamp mot rasism!

    Jag vill slippa polisiärt arbete om jag anordnar en paneldebatt under rubriken "Är invandrare en tillgång eller en belastning?". Jag vill inte behöva ta reda på deltagarnas politiska ståndpunkter eller organisationstillhörighet. Dessutom är det svårt att veta vem som verkligen är rasist eller nazist. Det är inte så att vi har antingen noll eller hundra procent rasism - det är en graderad skala. Bör personer som Ian Wachtmeister, John Bouvin eller Vivianne Franzén få delta i en debatt? Sverigedemokraterna deltar i riksdagsvalet men betraktas av en del människor som rasister, av andra som nazister. Får en som är medlem i det partiet sitta med i en debatt? Får någon som sympatiserar med dem delta? Vilka människor ingår i Carl Thams svarta lista?
    Många människor har visat förståelse och sympati för mig och mina motiv och jag tackar dem alla. Bland dem som har kritiserat mig finns en del som har sakliga argument, men många är "proffstyckare" som yttrar sig utan att veta vad det handlar om.

    En del vill lämna rasister och nazister ifred medan de vill motarbeta mig. Detta är beklagligt. En del tror sig kunna tiga ihjäl rasism och nazism. De tycker att det är fel att man uppmärksammar rasister och ger dem publicitet. Men att tysta ner dem som är kritiska mot invandrare gagnar inte invandrarnas sak. Vi måste låta dem komma till tals så att vi kan bemöta dem!

    Jag hoppas att fler människor ska våga diskutera synen på invandrare på ett öppet sätt utan att riskera att bli stämplade som rasister. Frågan är hur vi ser på olikheter, de olikheter som faktiskt finns mellan olika kulturer, mellan könen, mellan människor. Ska vi arbeta för att få bort olikheterna eller ska vi se dem som en tillgång? Borde kvinnor bete sig precis som män för att kunna göra karriär i vår mansdominerade företagsvärld? Borde en iranier bete sig precis som en svensk för att accepteras av den svenska arbetsmarknaden? Jag anser att olikheter blir tillgångar om de hanteras väl. Ignoreras de blir de en belastning.


    Mohsen Hakim är initiativtagare till kursen Ingenjören i världen vid Mälardalens högskola


    Länk till artikeln
    Utbildningsministern tidigare



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  4/98
    i n t e r n e t u t g å v a n