F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 8-9/97
i n t e r n e t u t g å v a n
Sébastien ChamfortL U N D S T E D T S H I M M E L S K A A K A D E M IEtt elektriskt huvud
text Göran Lundstedt
Ett annat kvickhuvud, som befann sig mitt i franska revolutionens virvel, undgick med knapp nöd att råka ut för denna radikalkur. Det var Sébastien Chamfort (1740-1794), Lichtenbergs samtida medtävlare i fråga om slagfärdighet och exakt inprickade aforismer. Någon vanlig vitsmakare var han inte. Hans kvickhet var snarast ett öde och ett sätt att värja sig.Den tycks också hänga samman med själva lusten att upptäcka och att förutsättningslöst undersöka människan och världen. Han levde i en tid, då "naturen" ersatte religion och metafysik.Apropå den föredömlige självtänkaren förklarar Chamfort: "Vad är en filosof? Det är en person som ställer naturen mot lagen, förnuftet mot sedvänjan, sitt eget samvete mot den allmänna opinionen och sitt eget omdöme mot det som är fel".I den meningen är denne franske bel esprit en filosof. Med Montaigne hyllar han "den naturliga människan", dvs motsatsen till de andryga adelsmännen och salongslejonen i Paris för vilka "le monde" inskränkte sig till den egna kretsen.Chamforts ställning var dock något tvetydig och motsägelsefull: "Jag är känd för mina republikanska maximer, och flera av mina vänner bär kungliga ordnar. Jag älskar den frivilliga fattigdomen, och jag lever i hop med de rika". Då han senare anslöt sig till revolutionen betraktades han av sina forna välgörare som en lycksökare och renegat. Men strängt taget hörde han alltid till två läger.Han var nämligen både aristokrat och plebej (modern var en högättad slottsfru, fadern kanik vid ett kloster). Chamfort såg det fallfärdiga och maskätna i den gamla världen och menade, att allt måste begynna "från början".Också denna tro skulle han förlora. Eftersom han inte heller under skräckväldet kunde vakta sin tunga, kastades han i fängelse. I motsats till Danton fick han visserligen behålla huvudet, men dog i sviterna av ett självmordsförsök. En gång hade han svurit jakobinernas ed: "Jag lovar att leva fri eller dö".I Sverige är det i stort sett bara Stig Ahlgren som har uppmärksammat Chamfort - här förelåg verkligen en affinitet - men långt om länge finns maximerna tillgängliga i svensk översättning av Arne Helldén.Mirabeau kallade Chamfort "det mest elektriska huvud jag har träffat på". Det var sekulariseringen som frigjorde tanken, men den blev samtidigt "hemlös". Kvickheten belyser också bristen på sammanhang."Allt är blandat", konstaterar Chamfort och därför liknar hans maximer inte de klassiska moralisternas. Snarare föregriper de den tragiska livskänslan hos Schopenhauer och Nietzsche.Och inga revolutioner har ändrat den sociala strukturen: "Samhället kan indelas i två stora klasser: de som har mer middagar än aptit och de som har mer aptit än middagar".Chamfort tyckte sig leva i ett "samhälle av vargar". Bara den exakta formuleringen förefaller i någon mån att ha motverkat hans genuina vantrivsel.| Tidigare presentationer i Lundstedts himmelska akademi Gunnar Ekelöf J.G. Seume G.C. Lichtenberg Karl Kraus Vilhelm Ekelund Per Freudenthal Stig Ahlgren Erik Norling |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 8-9/97
i n t e r n e t u t g å v a n
