F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 7/97
i n t e r n e t u t g å v a n


Den gavs ut av Hökerbergs förlag 1930. Genom en bulvan lyckades Heidenstam stoppa försäljningen och samma ombud - det var Harald Schiller - har vittnat om Heidenstams stora lättnad: "Direkt hjärtlig minns jag honom bara en gång. Det hände kort efter utgivandet av Erik Norlings ej ointressanta men ytterst taktlösa Mänskligt, vars försäljning jag lyckades hejda. Heidenstam, som i boken rönte en föga smickrande behandling, hade följt min aktion. När vi vid vårt nästa besök på Övralid blev ensamma i biblioteket, räckte han mig med för honom högst ovanlig värme sina båda händer till tack. Men dylikt tillhörde sällsyntheterna".
Vem var Erik Norling (1884-1962)? Om han inte är helt glömd - han finns till exempel med i Nationalencyklopedin - tillfaller äran härför Bertil Malmberg, som tecknade ett elegant porträtt i DN 1956 (omtryckt i Förklädda memoarer). Malmberg erinrar sig "en något maliciös herre som skrev om böcker och författare på en ovanligt ren prosa". På hans talang var det inget fel, men riktigt pålitlig var han inte. Det fick Heidenstam erfara.
Diktarfursten lät använda den unge litteratören för sin personliga reklam, men samtidigt som Norling spelade rollen som sin höge beskyddares talesman i pressen, noterade han Heidenstams fåfänga och bara alltför mänskliga svagheter. Sina baktankar luftade han i någon försmädlig bisats, ett dubbelspel som med tiden blev alltmer utstuderat.
Också "litteratören" hade sin stolthet. Han såg hur vänner som Hjalmar Söderberg, Henning Berger, Ode Balten och David Sprengel blev utstampade när "tiotalisterna" konsoliderades som grupp. Både Söderberg och Berger tog sin tillflykt till Köpenhamn.
Norling å sin sida sökte en kortvarig tröst hos vad som då kallades "bolsjevikerna" och hos katolicismen. Som fri skribent befann han sig i en prekär situation - "avlövad och iskall väntade mig framtiden".
Det var i detta tillstånd han beslöt sig för att offentliggöra sina "indiskreta memoarer". Som en kontrast till sin egen situation mindes han Heidenstams "stora dag", d.v.s. femtioårsdagen 1909. Skildringen av detta i detalj regisserade spektakel är en av höjdpunkterna i Mänskligt. Vi ser nationalskalden motta de många deputationerna, poserande i kaisermustasch som omsorgsfullt formerats under natten, med den heraldiska riddarprofilen som gjuten i brons.
I kulissen rör sig den mefistofeliske Norling, bländad av grandezzan men samtidigt medveten om det spöklika och overkliga över hela arrangemanget. Som motbild kan man se porträttet av den i Köpenhamn försmäktande Henning Berger.
Av Norling finns också Skisser och skuggspel (1919), som har underrubriken Några bidrag till den litterära krönikan och novellsamlingen Det blodiga gycklet (1918). Men det är med Mänskligt som han skapat en mindre klassiker. Den är litteratörens triumf.| Tidigare presentationer i Lundstedts himmelska akademi Gunnar Ekelöf J.G. Seume G.C. Lichtenberg Karl Kraus Vilhelm Ekelund Per Freudenthal Stig Ahlgren |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 7/97
i n t e r n e t u t g å v a n

