F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 8-9/97
i n t e r n e t u t g å v a n
  Art Spiegelmans Maus | De tyska bokbeslagen Hur gick det? |
En rad skrifter av och om homosexuella beslagtogs. Bland annat böcker av Ralf König, men även Art Spiegelmans Maus drabbades.Stridsutrustad polis från 480 polisdistrikt runt om i Tyskland trängde sig in hos 1.000 bokhandlare och beslagtog böcker efter en lista över misstänkta boktitlar som blev allt längre under aktionens gång - ibland utökad efter beslut direkt på platsen genom att polisen röjde ut hela hyllor av böcker efter godtycke.Även annars stillsamma och konservativa tyska medborgare drog paralleller till Weimar-tiden och McCarthyismen."Man är ingalunda tvungen att studera gulnade papper i arkiv för att förundras över det oförbätterliga underverk som heter germanskt präglad justis - den har inte förändrat sig det minsta", skrev en reporter i Börsenvereins tidning."Bokbeslag utan slut. Börsenverein: Så här kan vi inte ha det!", löd rubriken på ett upprop från Börsenverein.Jag beskrev hur denna utan konkurrens mest omfattande bokbeslagsaktionen i Förbundsrepubliken Tysklands historia behandlades som en icke-händelse i Tyskland, där det tog fem dagar innan någon lokalpress tog upp saken, medan den förbundsomfattande pressen fortsatte att tiga.Men inte bara tysk press teg och jag dristade mig att gissa varför inför en god vän och nyhetsjournalist på etermedieredaktion som läst FiB/K:s reportage och som nedslaget medgav att bokbeslagen inte behandlats efter nyhetsvärde.- Vet du, sade jag, jag tror att även om det funnes journalister som ville, så kan de inte. Den ideologiska kontrollen är för hård. De är helt enkelt förbjudna att ta upp en sådan här sak. Så vattentät är den ideologiska kontrollen. Om nyhetsredaktionerna behandlat bokrazzian, så kunde vi inte sedan här i Sverige fortsätta att se på Tyskland som den trygga unionsbrodern i det nödvändiga och demokratiska europeiska statsbygget.Min vän värjde sig av alla krafter å yrkeskårens vägnar, tillbakavisade harmset detta konspirationstänkande och började högt beskriva hur saken borde tas upp på redaktionen - höll på med detta i så där 13,5 sekunder och sade sedan med annat röstläge:- Nej, det går inte.När det hade gått ett år efter razzian, skickade jag ett brev till Börsenverein för att fråga hur det gått till slut. Jag fick ett mycket vänligt svar. Börsenvereins personal kom ihåg FiB/K:s intresse förra året och brevskriverskan var nu strålande glad: Jo, det hade gått så bra! Inga av Börsenvereins medlemmar hade drabbats till slut, bara en blev åtalad och han blev frikänd!En enda åtalad? Ingen fälld till ansvar? Det visade sig alltså att åklagarmyndigheterna inte hade någonting alls på fötterna? Ska man vara glad? Men varför 1.000 boklådor? varför 480 polisdistrikt?I de flesta länder utom Tyskland - i Sverige, Schweiz, Danmark, Norge, Finland, England - är en bokrazzia i den omfattningen om möjligt ännu mer oroande när den till på köpet, som det visade sig, i samtliga fall genomfördes utan saklig grund.F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 8-9/97
i n t e r n e t u t g å v a n
