F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  17/73
r   e   t   r   o   s   p   e   k   t   i   v   u   t   g   å   v   a   n

Föreställningen att det svenska spionaget skulle vara blott och bart en militär angelägenhet, skött av en liten konspiratorisk "byrå" i Stockholm, är fullständigt felaktig.

Näringslivet, och främst de allra största företagen, spelar en avgörande och aktiv roll inom underrättelsetjänsten. Ofta sammanfaller nämligen militärens och industrins mål: försvarsstaben vill t ex skaffa sig kunskap om lämpliga sovjetiska bombmål och industrin kunskap som kan bilda underlag för affärer med Sovjetunionen - då delar parterna på spionerna.

Man kan utan överdrift konstatera att det svenska näringslivet är en del av det militära spionaget - men lika gärna att spionaget är en del av det svenska näringslivet. En nyckelroll intar Öst Ekonomiska Byrån.

Öst Ekonomiska byrån, ÖEB är intimt knuten till underrättelsetjänsten. Dess chef, Jan Rydström, är en av nyckelpersonerna inom det svenska spionaget.
Det går inte att avgöra om ÖEB tillhör det legala eller illegala spionaget, gränserna flyter här i allra högsta grad. Formellt är ÖEB en civil organisation och de anställda har ingenting direkt att göra med försvarsstaben. ÖEB är närmast knutet till Jernkontoret (som ägs gemensamt av staten och de jernproducerande företagen), använder Jernkontorets telefonväxel och har lokaler som ställts till förfogande av Jernkontoret på Drakens Gränd i Gamla stan.
ÖEB:s verksamhet finansieras av ett antal "prenumeranter" som får del av ÖEB:s utredningar. Prenumeranter är de flesta storföretagen i landet och de betalar vardera en årsavgift på 6.000 kronor till ÖEB.
ÖEB får sina upplysningar från i huvudsak fyra olika håll:
1) IB, som vid sidan av eget material vidarebefordrar de rapporter som kommer in från olika västerländska underrättelsetjänster, främst BND, CIA, MI 6 och MOSSAD.
2) Utrikesdepartementet, som vidarebefordrar de rapporter som kommer in från svenska ambassader utomlands.
3) Jan Rydströms egna kontakter, som han under lång tid byggt upp i olika länder, främst Västtyskland.
4) Egen verksamhet, som främst består av litteraturstudier och studier av olika ekonomiska tidningar och tidskrifter.
5) Observationsresor, som de egna tjänstemännen företar i utlandet.
De viktigaste av dessa informationskällor är IB och Jan Rydströms personliga kontakter.
Som framgår av namnet är ÖEB inriktat på ekonomisk underrättelsetjänst. Verksamheten gäller i huvudsak Östeuropa och Sovjetunionen. ÖEB är en effektiv organisation som samlar in kvalificerade uppgifter om den ekonomiska utvecklingen i öst - men också uppgifter om strategiska förhållanden som rör kommunikationerna, råvarutillgångar osv.
Inom ÖEB finns också en särskild enhet som uteslutande sysslar med situationen i Mellanöstern, men med tonvikt på förhållandena, som rör oljeproduktionen. Den som sköter arbetet är en bekant till Jan Rydström som arbetar på Gummaelius annonsbyrå och heter Bengt Söör.
Kontakten mellan den militära underrättelsetjänsten och ÖEB är direkt och väl inarbetad. Men som ett mellanled i den förbindelsen fungerar dessutom Sveriges Exportråd (f d Exportföreningen).

De flesta större svenska företag är medlemmar i Exportrådet. Rådet har tillgång till material från UD, handelsdepartementet, kommerskollegium och andra statliga instanser. IB:s direkta kontakter med rådet sköttes från IB:s sida av överstelöjtnant Knut Åkerman och A (fram till i maj 1973). IB gör ofta förfrågningar om speciella områden som anställda vid rådet reser till (rådet sysslar med marknadsundersökningar av alla tänkbara svenska exportmarknader i världen). IB får härigenom in reserapporter.
Innan ett svenskt företag etablerar sig utomlands måste företaget nog gå igenom gällande lagstiftning, undersöka den politiska stämningen i landet, ta reda på om regimen är "stabil" eller om de sociala spänningarna i landet är "riskabla". Det blir med andra ord frågan om underrättelsetjänst. Ju större marknad och ju större företag det gäller - desto större blir det nationella svenska intresset av saken.
I de fall Exportrådet inte anser sig ha resurser att genomföra en sådan undersökning kan de begära hjälp av UD, IB eller ÖEB.

Förfrågan kan då komma direkt från företaget till IB eller ÖEB och gäller då om någon av dessa organisationer har någon resenär på gång som kan skaffa fram upplysningar. Men förfrågningar kommer oftast från andra hållet - från IB eller ÖEB till Exportrådet. Det kan då gälla militära uppgifter eller strategiska förhållanden som underrättelsetjänsten är särskilt intresserade av. I så fall går ÖEB eller IB in som delfinansiärer av Exportrådets utredning.
Skillnaden blir här den, att försvarsstabens intresseområden uteslutande ligger i Öst, medan Exportrådets och näringslivets intresseområden i stort sätt omfattar hela världen.
Men likaväl som Exportrådets, IB:s och ÖEB:s verksamhet ibland flyter ihop intill förväxling och förblandning - likaväl går militärens och näringslivets intressen ihop. Ett exempel är utredningen av den sovjetiska fenolindustrin.
Kema-Nord (f d Fosfatbolaget) vände sig till ÖEB för att få en sådan utredning gjord eftersom företaget är en av ÖEB:s prenumeranter, och prenumeranterna kan inkomma med beställningar.
ÖEB körde så småningom fast på uppgiften och vände sig då till IB och frågade om man där inte hade kontakt med någon kemist eller naturvetare som reste i Sovjet och som kunde lämna upplysningar om fenolindustrins läge och kapacitet. IB hade en sådan kontakt och rapporten kom så småningom in till ÖEB och gick därifrån vidare till Kema-Nord.
Ett annat exempel är en stor utredning om Sovjets kommunikationssystem som omfattar både sjöleder, landsvägar, järnvägar etc och som för närvarande håller på att utarbetas av en doktorand i Göteborg. Arbetet är finansierat med ett bidrag på 60.000 kronor ur Johnson-koncernens forskningsfond. Men i själva verket är det frågan om ett beställningsarbete från försvarsstaben som försvarsstaben vill att näringslivet skall betala: försvarsstaben kontaktade ÖEB och ÖEB använde sina kanaler för att få igång undersökningen.
Andra exempel på utredningar där försvarsstabens och industrins mål sammanfaller är arbeten som ÖEB utfört om den sovjetiska aluminiumindustrin för Svenska Metallverkens räkning och om den sovjetiska kopparindustrin för Bolidens räkning.
Det går alltså på ett ut vid många tillfällen när försvarsstaben vill skaffa sig information om för NATO lämpliga sovjetiska bombmål i händelse av krig och när näringslivet vill skaffa sig underlag för sina affärer.
Samtliga de rapporter som ÖEB utarbetar skickas, efter översättning till engelska, rutinmässigt till de västliga underrättelsetjänster som ett led i den löpande utbytesverksamheten av underrättelsematerial. Verksamheten inom ÖEB får till stora delar beskrivas som kvalificerat industrispionage. Men industrispionage kan både vara "civilt" (för näringslivets räkning) och militärt (för försvarsstabens räkning).

Ytterligare en länk mellan näringslivet och spionaget är Industrins försvarsbyrå, som är en speciell enhet inom Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF. På denna "försvarsbyrå" sitter t ex Karl-Axel Benckert som har nära anknytning till IB. Men försvarsbyrån samarbetar inte bara med IB, utan också med SÄPO och FST/SäK. Arbetet går dels ut på att förhindra och uppspåra industrispionage, dels på att registrera "säkerhetshotande verksamhet" och uppspåra "säkerhetsrisker", dvs det rör sig om en verksamhet som ligger SÄPO nära och som riktar sig mot olika vänstergrupper. Man kan uttrycka saken så att SAF håller sig med en egen illegal säkerhetspolis.
Allt detta innebär alltså att det svenska näringslivet är en del, och en viktig del, av hela det svenska spionkomplexet. Man kan lika gärna vända på det och säga att spionaget är en viktig del av det svenska näringslivet.

Principskiss över det svenska spionaget SPIONAGETS VERKLIGA KOSTNADER

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  17/73
r   e   t   r   o   s   p   e   k   t   i   v   u   t   g   å   v   a   n

---