26 mars 2014 Felsökeri och antiimperialism
Jag misstänker förstås att det till stor del är bekvämlighet. Man vill inte gå ut och ta kampen mot Carl Bildts lögner och samlade massmedias falska bild av skeendet.
Det är en kamp man absolut inte vinner några vänner på. Men SANNINGEN, den som skulle vara själva drivkraften i en radikal rörelse, när blev den omodern?
För SANNINGEN är ju inte som någon humorist tyckte att Ryssland flyttat så nära Nato:s baser, utan det är ju faktisk Nato som flyttat fram sina positioner men nu för första gången stötte på patrull.
Här några korta svar till Ola Jordan:
1. Krims självständighetsförklaring och förening med Ryssland har varit i enlighet med folkrätten (FN-stadgans artikel 1). FiB-juristernas styrelse skrev sitt uttalande på ett stadium där Autonoma Republiken Krim inte tydligt åberopat denna rätt. Styrelsen var inte heller enig om jag förstått det rätt.
Jag har argumenterat utförligt i frågan här (http://www.8dagar.com/2014/03/kommentar-till-fib-juristerna.html) men jag hoppas få tillfälle återkomma om/när FiB-juristerna svarar.
2. Ola Jordans påståenden om att Nyhetsbanken sprider felaktiga informationer stämmer inte, men hänsyn måste självfallet tas till att det som sker i Ukraina är en process, där en sak som var riktig i går inte stämmer i morgon.
- har kommunistpartiet förbjudits? Nej. Men ett förslag om detta lades på Radans bord 23 februari. Partiledaren Simonenkos hus förstördes i en mordbrand. Det finns åtskilliga rapporter om hur kommunistiska funktionärer misshandlats och Nyhetsbanken har haft detaljer om detta.
Att kuppmakarna inte gått så långt som att klubba igenom ett partiförbud kan ju vara en taktisk reträtt. Precis som radan faktiskt beslutade att avskaffa språklagen och därmed förbjuda ryskan i offentliga ärenden, men sedan t f presidenten Turtjinov lät bli att underteckna lagen. Partiförbudet (som f ö även hotar regionernas parti) och det etniska hatet mot ryssar är två nyckelfrågor att hålla ögonen på.
Hotet om partiförbud har varit tillräckligt allvarligt för att det ryska kommunistpartiet skulle uppmärksamma det. En delegation skickades till Ukraina och protester organiserades utanför Ukrainas ambassad.
Som Kprf påpekar har kommunistiska symboler och ideologi redan kriminaliserats i Georgien, Ungern, Lettland, Litauen, Moldavien, Polen, Tjeckien och Estland och Ukraina kan stå på tur. Det är en form av inskränkning av demokratin som de svenska moderaterna inte har någonting emot, tvärtom de har varit pådrivande i bl a Europarådet.
- har kuppartierna haft krypskyttar som skjutit på Majdan? Ola Jordán tycks ha missat debatten kring den estniske utrikesministern Urmas Paets uppgifter (http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=1833). Det är i vart fall en misstanke som ännu inte kan avskrivas. Kuppregimen säger sig ha identifierat gärningsmännen, som alla är ukrainare, men har inte gett några namn. Jag har anfört en rad besvärande fakta som stärker de misstankar Paets förmedlade till Ashton. Den som lever får se.
- uppgiften om att Kiev slutat sälja järnvägsbiljetter var alltså riktig, men Jordan tycker att jag skulle gett samma "förklaring" till det inträffade som regimen i Kiev. Det tänker jag inte göra.
19 mars beslutade Ukrainas säkerhetsråd att införa visumregim mellan Ukraina och Ryssland, en åtgärd som skulle förpestat livet för 3,5 miljoner ukrainare som arbetar i Ryssland. Sen fick man kalla fötter och uppsköt verkställandet.
Sammantaget kan jag inte se att Nyhetsbanken har gjort något större fel när den har motarbetat den sedvanliga västliga propagandabilden av en "folklig" och "fredlig revolution" mot ryskt förtryck, ett lagligt maktskifte och diverse bortförklaringar av den högst reella faran för extrem nationalism och fascism.
Att inte få stöd utan klandras för detta i organisationer som jag räknat som antiimperialistiska är beklämmande.
Stefan Lindgren
5 kommentarer:
- Mats Björkenfeldt sa...
-
Undertecknad är styrelseledamot i Fib-juristerna och kan meddela att styrelsen var enig i sitt uttalande. Då jag var i färd med att försvara uttalandet, fick föreningen ett mejl från Margareta Zetterström, som här citeras, då innehållet var ungefär vad jag tänkte skriva:
"Jag vill bara säga att jag uppskattade FiB-juristernas uttalande om Ukrainakonflikten. Många fibbare och vänstermänniskor, som i andra fall brukar hänvisa till folkrätten och FN-stadgans våldsförbud, försvarar ju nu till min stora häpnad Rysslands agerande. Och det blir faktiskt väldigt konstigt och motsägelsefullt om man hävdar att folkrätten och FN-stadgan bara gäller när man vill fördöma USA:s och Natos krigshandlingar - men inte om Ryssland eller andra stater gör sig skyldiga till någon form av aggression. Hur trovärdig är en sådan hållning? Och hur skall man då få till stånd någon större och bredare fredsrörelse?"Mats Björkenfeldt - 26 mars 2014 12:40
- Stefan Lindgren sa...
-
Jag beklagar verkligen om enigheten är total i FiB-juristernas styrelse om ett bristfälligt uttalande. Men jag hade väntat mig mera sakargument?!?Till Margareta Zetterström kan jag bara säga att hennes skenbart opartiska och rätlinjiga fördömande av Ryssland bygger på att man - enkom i detta fall - trollar bort artikel ett i FN-stadgan. Krimryssar är också folk. Unna dem att leva i fred under ett styre de accepterar. Går vi till Falklandsöarna erkänner en samlad västvärld att 1513 engelsmän ska besluta om öarnas tillhörighet trots att "hemlandet" ligger på andra sidan jordklotet. Spar på krutet tills Ryssland gör något olagligt eller dumt. Lyssna på Kissinger, Helmut Schmidt, Jack Mattlock m fl som vet vad de talar om. Lyssna på Bismarck, inte på krigspartiet.Stefan Lindgren
- 26 mars 2014 14:17
- Örjan Appelqvist sa...
-
Jag vill bara uttryck min beundran för den kunniga och sakliga rapportering som nyhetsbanken levererar.
Det är tjugo år sedan jag slutade läsa DN på grund av dess grundfalska journalistik ( Sven Öste i salig åminnelse). Jag har sedan dess lärt mig leva med SvD som åtminstone tidigare kunnat leverera sakliga nyhetsartiklar och enstaka avvikande debattartiklar. Men den tiden tycks nu förbi - Natopropagandisten Holmström anger tonen.
Sorgligt att i denna desinformationseld se att så många i svensk vänster( både i FIB och Flamman) inte förmår att ta reda på grundfakta och läsa det bakomliggande maktspelet. Läser ingen av dom amerikanska vänstersajter? (Counterpunch exvis.)
Är den genomkorrupta Timoshenko fortfarande gångbar som demokrati-hjälte efter hennes senaste folkmordsuppmaningar?
Skönt att det åtminstone finns några - förutom nyhetsbanken - som inte faller i farstun för Bildts russofobi. Idag verkar det ju vara hos Jan Öberg i TFF som Palmes syn på fredlig konfliktlösning och gemensam säkerhet övervintrat.
Med tanke på de lössläppta nyfascistiska vettvillingarna och Ukrainas ekonomiska kollaps lär vi nog se ytterligare farliga urartningar. I det läget kommer nyhetsbankens sakliga motbilder behövas än mer.
Örjan Appelqvist - 26 mars 2014 14:50
- Mats Björkenfeldt sa...
-
Frågan om självbestämmande för en del av en existerande nation är viktig, men komplicerad. I FN:s definition av aggression (artikel 5:3) slås fast: ”No territorial acquisition or special advantage resulting from aggression is or shall be recognized as lawful". Enligt min mening är därför Kosovos utbrytning ur Serbien stridande mot folkrätten, liksom Rysslands annektering av Krim. Din hänvisning till situationen på Falklandsöarna har ingen relevans i detta sammanhang.Mats Björkenfeldt
- 26 mars 2014 23:25
- Stefan Lindgren sa...
-
Mats, din formulering i den första meningen tyder på att du inte anser att ryssarna på Krim uppfyller kriterierna för en nation. Om de slaviska broderfolken är en nation, vilket olika panslavister hävdar, så faller ju även kriterierna för Ukrainas självständighetsförklaring 1991.
Personligen tror jag att man - hur nära de storryska, lillryska och vitryska folken än står varandra kulturellt och språkligt - måste utgå från att de historiskt har uppnått kriterierna för att kallas nationer. - 27 mars 2014 02:47
Kommentarer
En förvirring som uppstår när det kvartsekelgamla rättsstyrda motståndet mot den enda stormakten konfronteras med ett Ryssland som bjuder in till ett nytt traditionellt stormaktsspel.
För att bryta den förvirringen måste vi på nytt börja diskutera i intressetermer. Och i mitt tidigare inlägg på den här tråden ger jag ett exempel på hur det skulle kunna gå till i det här sammanhanget.
“My comment focuses on the Russian scholarship of international law because its most prominent representatives have until now argued that, in international law, the principle of state sovereignty clearly trumps the right of peoples to self-determinat ion. (See e.g. I.I. Lukashuk, Mezhdunarodnoe pravo. Obshaya chast’ (2001), 280, 300; V.I. Kuznetsov, B.R. Tuzmukhamedov (eds) Mezhdunarodnoe pravo, 2nd ed. (2007), 215; G.G. Shinkaretskaya, ‘Polozhenie fakticheski sushestvuyushik h rezhimov (nepriznannykh gosudarstv)’, in: A.G. Lisitsyn-Svetla nov (ed.) Novye vyzovy i mezhdunarodnoe pravo (2010), 168-172; A.Ya. Kapustin (ed.) Mezhdunarodnoe pravo (2008), 105; A.A. Kovalev, S.v. Chernichenko (eds) Mezhdunarodnoe pravo, 3rd ed. (2008), 58.)… These scholars are now in quite a difficult situation. If one applies the legal criteria that they have supported all along, one must characterize Russia’s annexation of Crimea as illegal.”
http://www.ejiltalk.org/crimea-and-the-lack-of-continuity-in-russian-approaches-to-international-law/#more-10591
Med Putin har det senaste kvartseklets unipolära värld blivit mindre unipolär och det bör bli lättare att argumentera för en återgång till vår traditionella säkerhetspoliti k. I den meningen tjänar vi på Putin.
RSS-flöde för kommentarer på denna post