Inledning
Föreningen Folket i Bild/Kulturfront (FiB/K) har inte erbjudits tillfälle att yttra sig över betänkandet. Men eftersom FiB/K har i sin plattform att försvara tryckfriheten, och då tidningen efter bl.a. IB-affären finns med i den svenska historien om tryckfriheten och föreningen allt sedan dess bevakar de lagstiftningsåtgärder som vidtagits på tryck- och yttrandefrihetens område, vill föreningen på det här sättet ge sin mening tillkänna.
En "teknikneutral" yttrandefrihetsgrundlag behövs inte
Idag har i princip alla alster som trycks skydd av TF. Motsvarande regler för nyare medier finns i YGL. Poängen med de av kommittén skisserade alternativen sägs vara att det inte är den teknik som används som ska vara avgörande för om ett yttrande ska åtnjuta särskilt grundlagsskydd. Kommitténs tanke är nu att grundlagsskyddet ska kunna etableras på annat sätt än genom att yttrandet förmedlats genom en viss teknik.
Enligt vår uppfattning har TF/YGL på ett smidigt sätt kunnat anpassas till den tekniska utvecklingen. De olika trycktekniker som vunnit insteg efter 1949 har således inte ens krävt några lagändringar.
Efter vissa ändringar av YGL har bestämmelserna om grundlagens tillämplighet (YGL 1:1) erhållit en hög grad av abstraktion som ger den tekniska utvecklingen gott om utrymme. "Teknisk upptagning" täcker således för närvarande in bl.a. vinylskivan, bandkassetten, CD-skivan, CD-Romskivan, celluloidfilmremsan, VHS-kassetten, DVD-skivan och dataspelen. Även för framtiden kan man räkna med att andra tekniker för att lagra och sprida text, ljud och bilder på ett fixerat sätt kommer att ha särskilt grundlagsskydd. Att problem uppstår när det gäller e-bokens ställning beror ju inte på grundlagen utan på att dessa anordningar vanligen medger att apparaten laddas med nytt innehåll, dvs. att innehållet inte, som krävs för att grundlagens ansvarssystem ska passa, är fixerat. "Överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor" är likaså en bestämning som bör lämna utrymme för fortsatt teknisk utveckling. Denna kan visserligen ta sig vägar som idag är omöjliga att förutse. Ska man ändå försöka föreställa sig hur det kan gå till när man ska sprida till allmänheten riktade överföringar utan hjälp av elektromagnetiska vågor, känns det ändå som att man är inne på science fiction-området. Att redan nu förbereda sig för en så oviss framtid genom att avskaffa två av Sveriges grundlagar och ersätta dessa med en ny verkar fullständigt onödigt.
Vad vi nu diskuterar är således behovet av att – vilket varit kommitténs huvudsakliga uppdrag – s.a.s. montera in en ständigt öppen dörr i den särskilda grundlagsregleringen av yttrandefriheten, en dörr som skulle göra det möjligt för framtida tekniker att utan lagändring erhålla grundlagsskydd. Vår uppfattning är att YFK inte har påvisat att behovet härav är särskilt stort. I stället kan TF/YGL antas ge den tekniska utvecklingen tillräckligt med utrymme att växa i.
Nackdelarna med en i princip teknikstyrd reglering är inte heller stora. Erfarenheten visar att det således inte var något stort problem att rundradion först efter drygt 60 år fick grundlagsskydd. Medborgarnas webbsidor fick vänta ca 10 år. Men fortfarande är det mindre än 1 procent av dessa webbsidor som har utnyttjat möjligheten att få grundlagsskydd genom förvärv av utgivningsbevis. Efterfrågan på särskilt grundlagsskydd har således i det fallet inte varit sådan att man fördenskull kan motivera en så radikal omstöpning av grundlagsregleringen som YFK:s uppdrag implicerar.
I stället visar YFK även i det här betänkandet att det går att med ändringar i den befintliga regleringen komma till rätta med oklarheter. Vi tänker här särskilt på YFK:s förslag att ge JK behörighet att leda förundersökning till dess att klarhet vunnits om hur ett yttrande har framställts (betänkandet sid. 65 mitten och 206 mitten). Utvidgningarna av YGL:s tillämplighet sedan lagens tillkomst har varit tre till antalet. Det är ingen stor olägenhet för samhället att användarna av de efter hand införlivade teknikerna har fått vänta några år innan dessa utvidgningar har genomförts.
Det är visserligen riktigt, som kommittén anför, att begreppet "databas" i YGL är eller snarare tidigare har visat sig vara oklart. Efter ett antal domar i HD har de flesta av dessa oklarheter försvunnit. Det är i ljuset härav som man bör se det projekt som YFK:s uppdrag handlar om. En komplicerad lagstiftning kräver ofta ett antal år av tillämpning innan de använda begreppen har fått önskvärd klarhet i rättspraxis. Det av YFK använda begreppet "massmedium" (betänkandet s. 145 f.) är helt grundläggande för de skisserade modellerna. Det är emellertid så oklart att det sannolikt kommer att krävas åtskilliga gränsbestämningar i rättspraxis under förhållandevis lång tid, innan rättläget har klarnat på ett tillfredsställande sätt. Att någon av de tre modellerna redan vid sin tillkomst skulle kunna göra anspråk på den tydlighet som en flerhundraårig tillämpning av TF har gett denna grundlag är givetvis helt omöjligt.
En helt ny grundlag försvagar Sveriges förhandlingsposition i EU
YFK inbjuder till diskussion om de tre modellerna. Man sätter upp som ram för diskussionen i den här omgången att den bara ska gälla de tre modellerna. YFK anser att frågan om EU-rättens inverkan på lagstiftarens valfrihet inte bör diskuteras nu utan först i ett senare skede.
Ett meningsfullt yttrande över betänkandet kan enligt föreningens uppfattning bara lämnas om man går utanför denna ram för diskussionen. Den svenska lagstiftaren är nämligen inte helt fri att bestämma hur den särskilda grundlagsregleringen av yttrandefriheten ska se ut i framtiden. Principiellt är all svensk lagstiftning underställd EU-rätten. Visserligen säger man att EU-rätten inte ska få styra "grundvalarna för statsskicket". Men det är en oklar gräns.
Att Sverige under 16 års EU-medlemskap har kommit relativt helskinnat undan när det handlar om tryckfriheten har till inte ringa del berott just på att TF vilar på traditioner ända från 1700-talet. Det har skapat respekt hos de andra medlemsstaterna, när Sverige ett par gånger har satt ner foten och inte velat vara med om en del EU-projekt. Vi vill i det här sammanhanget erinra om EU-projekten om Rom II, dvs. en förordning om lagvalsregler i tvister om utomobligatoriska förpliktelser, och om ändring av rambeslutet om bekämpande av terrorism. Sverige har i dessa sammanhang fått in sådana begränsningar i dessa rättsakters tillämplighet att vår särskilda grundlagsreglering av yttrandefriheten har kunnat bevaras intakt. Om vi nu i ett slag skulle avskaffa TF och bygga upp en helt ny grundlag i dess ställe, förlorar vi det bästa argument som Sverige har vid förhandlingsborden inom EU: våra gamla traditioner och vår politiska kultur. Det var till detta som Sveriges ensidiga deklaration anknöt inför EU-inträdet.
Sådana argument har hittills visat sig bita. Inget talar för att vi inte skulle behöva dem i framtiden.
Ställer man de synnerligen osäkra och teoretiska fördelar som en teknikneutral reglering erbjuder mot de risker för frihetsförluster som hänger samman med att en helt ny grundlagsreglering berövar oss viktiga argument vid förhandlingarna inom EU, kan svaret på YFK:s debattinbjudan bara bli: Nej, låt oss i stället behålla TF och vår nuvarande YGL. Ändringar som må anses önskvärda får istället göras i dessa befintliga grundlagar.
Stockholm den 22 januari 2011
För Föreningen Folket i Bild/Kulturfront
Kenneth Lundgren
Styrelsens ordförande