“Jag skriver gärna om Svetlana Aleksijevitj om hon mot förmodan skulle få priset (så sa jag i och för sig om Alice Munro också)”, skrev jag i ett mail till redaktionen tidigare i veckan. Och nu sitter jag här igen, nästan som rusig över att Nobelpriskommittén på nytt visat upp sin mindre stelbenta sida. Att Aleksijevitj tilldelats priset är förstås oväntat på ett annat sätt. Den här gången handlar det inte om folklighet, utan om genre. För även om Aleksijevitj toppat bettinglistorna är det många som varit tveksamma till om hennes dokumentära gestaltande verkligen skulle kunna passera inom prisets ramar och traditioner.
Bild:Olle Asp
