Goda reportage eller konsten att vara där

"Det Mark Danner och hans kolleger lämnar ifrån sig kallas reportage. Ordet är svårdefinierat, om än inte svåröversatt: det som förs tillbaka. Gunnar Elveson använder 25 sidor i sin aldrig avslutade doktorsavhandling ”Reportaget som genre” åt att försöka ringa in begreppet. (Elveson avled under arbetet.) Han är inte särskilt nöjd med det han kommer fram till: det ska vara ett återgivande av verkligheten, bygga på iakttagarens egna upplevelser, vara självupplevt med mera. Det förutsätter dock: kontakt med verkligheten.

Reportern ”vill verklighet /.../ vill vardag /.../ vill liv”, skrev författaren och reportern Josef Kjellgren i en artikel 1930. När jag bad legendariske reportern Gay Talese i New York om en definition, svarade han: ”The art of hanging out.” Konsten att vara där."

"Fredrik Lobergs reportage i SvD:s kulturmagasin den 22 december om Glasrikets fall säger lika mycket om vårt land som en dikt av Johan Jönsson. Ta bara inledningen: ”Under det sista året har Metodi Filipov undvikit att gå in i hyttan, hjärtat av glasbruket. Det gör ont nog i själen ändå, bara av att tänka på den septemberdag i fjol när han tvingades släcka den sista av de tolv ugnarna.”

Kort sagt, ett reportage ska vara inhämtat på plats, sant till innehållet och till formen en berättelse, inte en redovisning av fakta."

"Den skickliga reportern tar oss inte bara med till platsen; han eller hon lyckas ordna detta kaos av intryck till en begriplig bild, därmed få oss att se lite längre, förstå lite bättre. Bäst naturligtvis om det kan göras utan att reportern höjer rösten. Bäst om det kan göras utan att teckna en bild i svart och vitt."

" En reporter som inte längre vill se, orkar se, har också berättat en historia. Stephen Spender, som befinner sig i studentrevoltens Paris i maj 1968, säger också något om detta med att se och att inte se. Han var med redan på 30-talet. Han hade varit engagerad för Spaniens sak. Han visste något om kommunismens konsekvenser. Noga följer han mötena och debatterna på det ockuperade Sorbonne, tecknar livfullt en miljö där alla kallar varandra ”kamrat” och debatterar i det oändliga om hur revolten ska fortsätta, konstaterar dock när detta är gjort: ”Journalistik förfalskar oundvikligen genom att fokusera på scenen och subjektet när det mest utmärkande kanske inte är scenen och inte subjektet.” För vad händer när reportern lyfter blicken en aning, vad händer några hundra meter bort? Ingenting. Det är Paris om våren. Det är välklädda människor på promenad, överfulla kaféer, öppna butiker, restauranger som serverar som vanligt. Revolten var mindre uppenbar än icke-revolten. Reportern bestämmer vad läsaren ska se."

"Medan jag långsamt läser denna fullmatade bok ser jag i tidningen Journalisten att under 2013 har 398 redaktionella tjänster försvunnit från våra dagstidningar, minst 38 lokalredaktioner stängts. Sveriges Television håller på att avveckla sina regionala kontor."

Anders Sundelin
Reporter och författare. Hans senaste bok heter "Särlingar. Konsten att vara annorlunda" (finns endast som e-bok).