...Dramatiska händelsenyheter ställer stora krav på alla inblandade. Men. Det finns faktiskt regler som inte är så svåra att förstå.
I publicitetsreglerna i spelregler för Press, radio och TV har man enats om bland annat följande formulering:
”Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.”
I min värld är det skäligen enkelt att se hur flera medier brustit, exempelvis i Boden. Om du inte läst mediernas självsaneringsregler tidigare, gör det nu. Du hittar dem här.
Ställ dig sedan frågan hur de fungerar och följs. Nästa fråga blir vad som kan hända om de inte följs? Fundera på svaret en stund...
Jag rör mig i gränslandet mellan traditionella och sociala medier. Det ena utesluter inte det andra, utan tvärtom är allt mer sammanflätat än någonsin tidigare.
Det nya medielandskapet skapar ständigt nya frågetecken och vi har fullt upp med att räta ut dem. Hur ska vi agera? Måste vi? Har vi tid?
Alla moderna organisationer måste ha koll på och förstå hur nätets infrastruktur fungerar, vad viral spridning innebär och så vidare. Lika självklart är det, än så länge, att inte glömma bort de traditionella mediernas betydelse.
Jag började som journalist 1982. Under åren har jag arbetat lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Som anställd och som chef. Mina rötter finns alltså i de traditionella medierna, men jag har också lärt mig det nya. En kombination som fungerar. Jag evangeliserar inte. Jag lyssnar och tar hänsyn till de unika förutsättningar som finns inom varje företag, myndighet eller organisation innan jag bildar mig en uppfattning.
Strategier i det nya medielandskapet är min grej.
