Nackspärrarnas rike

Roland Janson

Lindelöws bokförlag

Det finns ett foto från tidigt 1970-tal där Roland Janson i mörk kostym går fanbärare i täten för en av r:arnas demonstrationer i Göteborg. Roland ser farlig ut, som en majakovskijsk ”jag-är-på-väg!-gestalt” att skrämma borgarbarn och andra brackor med.

Det är en bild av författaren till Nackspärrarnas rike, av agitatorn Roland Janson (numera i socialdemokratisk tappning).

Men det finns andra. Det är bilderna av filosofen, av (den sedan många år nyktre) alkoholisten, av skådespelaren och inte minst pjäsförfattaren med samma namn.

Våra vägar korsades en gång. Roland kom från kommunens parkavdelning och SKF och hade just börjat i bussgaraget vid Göteborgs Spårvägar. Han var så smått på väg till teaterns och filmens värld. Jag kom från gymnasiet och lumpen och mellanlandade i samma garage – på charterresa till och från arbetarklassen – som Roland högljutt konstaterade.

Så var det satt på plats.

Rätt mycket blev på det hela taget satt på plats i Rolands omgivning.

Så är det fortfarande, ser jag.

I vissa fall har meningarna slipats av med åren och blivit lite rundare. I andra fall är de ännu vassare än då han underhöll om klassamhällets realiter i Gårdagaragets bussar. I efterhand förstår jag att jag nog utgjorde premiärpubliken för uttrycket att segla genom livet på en räkmacka, myntat på Rolands favoritaversion, överklassradikaler.

Har man sett några av Rolands Jansons pjäser som Bänken, Oket eller Knappkorgen, så vet man på ett ungefär vad som väntar i den här självbiografin.

Men man får också det oväntade.

Det är inte bara den slagfärdige, ibland lätt tjôtige polemikern som skriver nutidshistoria. Det är också den nervige, och ödmjuke sökaren. Och visar det sig, här finner man bland annat tack och hyllningar till Ingmar Bergman:

”Bergmans storhet består i att han aldrig övergivit sin värld och att han heller aldrig försökt klampa in i min. Däri ligger mycket av hans genialitet – nämligen äkta vara.”

Detta är snudd på obligatorisk läsning för många med bakgrund i göteborgsk 70-talsvänster, fast egentligen i än högre grad för många andra.

Valstrateger och politiska kommentatorer av allehanda slag, och redaktionen för tidskriften Arena till exempel, här har ni verkligen något att bita i, och att förfasa er över!