Stormaktstiden och krigets sorger

Utställningen handlar om svenska krig under 400 år, segrar, nederlag, skövling och förödelse – allt med kyrkans välsignelse.

Stormaktstiden var ingen höjdare för Sverige, jag ser bara väldiga slagfält med tusentals döda, brända byar och städer, plundring, armod och svält för civilbefolkningen och de generationer av unga män som dödades i kriget. Enda ”framstegen” som kan skönjas var på det vapentekniska området där man utvecklade än värre vapen i tron att de skulle leda till någon sorts seger.

Cui bono?

Till vems nytta var alla dessa krig? Vem tjänade på dem? Knappast befolkningen som fick betala kalaset eller de unga männen som höll det stora krigsmaskineriet igång med livet som insats. Flera generationer svenskar fick betala med extremt armod och fick trösta sig med religiöst mumbo jumbo från predikstolar, översköljda av propagandasagor om heroiska kungar.

Krigsbytet och de mest prestigefyllda troféerna var fanor, standarer och groteska kanoner som idag samlar damm på museer. Lite påminner om all ond bråd död, svälten och ödeläggelsen nu sedan krigslarmet för länge sedan tystnat. Det finns inget heroiskt i krig, oavsett vad alla dessa betalda historieförfalskare och propagandister försöker måla upp. Bara vanlig dumhet, enfaldig prestige och vansinne hos dem som ansåg sig utvalda av gud att tillhöra de ”högre” klasserna. (Passa på och studera Brugels detaljerade bataljmålning från helvetet, den som täcker en hel vägg.)

På utställningen ställs inte den självklara frågan om vem bjöd in Sverige att härja i alla dessa länder? Vem gav ”oss” rätten att döda och bestjäla andra folk bara för att de hade annan religion, en religion som de egentligen själva påtvingats av överhet och präster?

Utställningen är en utmärkt manual över vansinnet hos galna kungar och deras tappra generaler (kommendant Cronstedt på Sveaborg undantagen – modet svek honom i Sveriges ödesstund 1808, Finland gick förlorat och Sverige gick mot 200 år av fred och så småningom demokrati och välstånd). Men begrunda Karl XII hundra år tidigare, när han efter Narva umgicks med planer att inta Moskva. Tala om hybris, var han mentalt störd eller vad hade rådgivarna intalat honom? Vad hade han där att göra?

Det 30-åriga kriget för t ex Böhmen innebar en katastrof, en dåtida förintelse. Man uppskattar att cirka hälften av den manliga befolkningen och en tredjedel av kvinnorna dukade under. Eller vad var meningen med alla de tusentals svenska bassar som frös ihjäl i snödrivorna i Ukraina eller Norge? Det var först med debaclet Poltava, med ”10 000 lik spridda över slagfältet”, som alla storvulna expansionsplaner äntligen gick i graven, och med det den svenska stormaktstiden.

Fred är lönsam!

Resten av 1700-talet gick i eländet tecken (lyssna på Bellman), men de efterföljande 200 åren av alliansfrihet i fred och neutralitet i krig var Sveriges glanstid. Landet reste sig, industrialiserades och fick resurser att bekämpa fattigdomen, bygga infrastruktur, satsa på utbildning, inkomstutjämning, egen kultur och t o m solidaritetsinsatser i fattiga länder. Det är troligtvis ingen slump att Sveriges sedermera nedgång inleddes med neoliberalismen på 1980-talet och accelererade efter den 18 januari 2002 med det besynnerliga beslutet att delta militärt i ockupationen av Afghanistan.

Faktum är att alla krig är vanvettigt dyra, en sanning som gäller i än högre grad i dagens värld. Vi vet inte hur mycket det hittills tolvåriga kriget och ockupationen av Afghanistan kostat. Var det 40 miljarder, 100 eller ännu fler miljarder som för alltid försvann i det svarta hemligstämplade krigshålet? Se bara på USA som med sina internationella våldsambitioner endast 20 år efter kalla kriget är bankrutt!

Neutrala Sverige deltar numera i tveksamma konflikter på flera håll i världen. (Helt nyligen även i Kongo(!?) framgår i en mer aktuell separatutställning i entréplanet.) Detta samtidigt som våra gamla ligger och dör p g a resursbrist i ”vården”. Sverige börjar bli på dekis: skolan, sjukvården och landsbygden visar exempel på detta, medan den borgerliga medelklassen i städerna intalas att det är en mänsklig rättighet att ta miljonlån för att höja sin standard - kortsiktigt. Det enda den borgerliga alliansregeringen kommer att bli ihågkommen för är man, nästan obemärkt, nedmonterat både välfärden och den långa neutralitet som hållit landet utanför två världskrig.

De närmaste åren står Sverige inför ett vägval. Ska vi satsa på fred, neutralitet och välfärdsutveckling – eller ska vi låta USA och Nato bestämma när, var och hur länge svenska soldater ska delta i olika krig och ockupationer runt om i världen?

Än är det inte för sent. Vi kan ännu välja! Vi få inte tillåta krigshetsare, politiker på högerkanten, militär, diverse psykopater och quislingar bestämma vägvalet. Det är ett solklart fall av landsförräderi att låta oss glida in i famnen på Nato och liknande våldssammanslutningar. De som medverkar till detta borde ställas inför rätta och dömas som de sabotörer de är!

Krig drabbar alla

Armémuseums utställning är viktig. Det kan inte sägas tydligare: krig betyder moralisk såväl som ekonomisk bankrutt, det drabbar alla, såväl angripna som angripare.

En lärdom av utställningen är att ett imperium, i alla dess former, alltid betyder våld och massförstörelse. Statligt våld med all sin militära vapenmakt är överlägset det mest destruktiva mänskligheten känner till. Militarism och nationell chauvinism är den säkraste vägen till fattigdom och undergång.

Tack Armémuseum för en utmärkt lektion i mänsklig enfald!

Utställningen om krig och Sveriges stormaktstid

Armémuseum, plan 3 (adress Östermalm, Stockholm)

Fri entré tisdagar 17–20