Fotograferade det hoppfulla. Foto: Jean Hermanson
Jag lärde känna Jean Hermanson i Afrika. Han var en sann dokumentarist som ville visa vad som hänt utan att bevisa något. Teorierna lämnade han åt sidan. Det var i Guinea-Bissau på kusten under Senegal. Ett sönderslaget land reste sig. Vi fick vara med om hur en ny ordning började skymta mellan träden. Det var i november och december 1971. Jeans bilder fångar lättheten och glädjen fastän det är ett helvete samtidigt. Lättheten lever kvar i berättarsättet. Allt är möjligt säger Jeans bilder. Jag känner glädjen som en uppfordran.
Foto: Jean Hermanson
I dag är berättarsättet mycket mera styrt av regler för det roliga och hemska. Alla vet hur det ska vara. Det är som på Machiavellis tid. Riktiga nyheter fordrar olydnad. Det underbara med Jeans bilder är att de inte stämmer. De visar något nytt. Bakom det hemska ser vi glada och allvarliga människor bestämma framtiden. De rör sig under träden i en lyrisk stämning. Det finns alltid någon kubansk läkare som sätter upp sitt stetoskop på en stubbe. Jag minns hur man gick till de där stubbarna för olika åkommor.
Foto: Jean Hermanson
Platsen heter Sara. Den står inte på kartan. Jag har varit tillbaka och allt är övervuxet. Det är mycket som gått illa i Guinea-Bissau men stämningen i Jeans bilder är kvar. Jag tänker mig att stetoskopet står och väntar på stubben. Jean har fångat något som lever fastän allt tycks ha gått så illa. Han var en hoppets dokumentarist.
Av Anders Ehnmark
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. att Jean Hermansons och Torgny Schunnessons dokumentärfilmer, sänds som en hyllning: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Sydsvenskan: Fotografen Jean Hermanson död
2012-08-12 kl 22-36: Fotografen och filmaren Jean Hermanson avled i torsdags morse efter en tids sjukdom. Hans genombrott kom med dokumentärfilmen "Arbetets döttrar" 1986.
2005 tilldelades Jean Hermanson Sydsvenskans kulturpris med motiveringen: "För bilder framkallade med en sådan poetisk hållbarhet att det som en gång var samtidsdokumentärt nu blir ett levande kulturarv." I Hermansons första dokumentärfilm skildrades torghandeln på Möllevångstorget. Den spelades in tillsammans med Torgny Schunnesson och hette "Kärlek och vilja".
– Han är en legendar. Han var en sådan där människa som aldrig kommer att dö egentligen. Hans böcker, bilder och filmer kommer alltid att leva, säger Torgny Schunnesson.
En svetsare med skyddglasögon. Foto: Jean Hermansson.
Jean Hermansons är en av Sveriges stora arbetarskildrare. Hans bilder visades i en retrospektiv utställning med fotografier av svenskt industriarbete från 1970-talet och framåt samt bilder från resor i Afrika, Spanien och Vietnam. Dessutom fanns klipp från Jean Hermansons rika dokumentärfilmsproduktion.
Jean Hermanson är född 1938 och växte upp i småländska Norrahammar. Arton år gammal flyttade han till Stockholm och utbildade sig till fotograf på Ateljé Welinder. Under slutet av 60-talet reste Jean Hermanson runt i Sverige och fotograferade byggnadsarbetare och dokumenterade deras arbete och liv.
Den första fotoboken, Byggnadsarbetare, gjorde han tillsammans med Arvid Rundberg 1969. Tillsammans med författaren Folke Isaksson gjorde han en lång reportageresa ut i det svenska industrilandskapet 1969-70. Resultatet blev böckerna Dom svarta och Nere på verkstadsgolvet.
Under 70-talet gjorde han ett antal resor i Afrika, Vietnam och Spanien. I Guinea-Bissau levde han med gerillan i befriade områden under kolonialkriget mot Portugal. I Vietnam fotograferade han vardagslivet på fabriker och jordbrukskooperativ i krigets slutskede.
På 80-talet började han filma och gjorde dokumentärfilmer om nedläggningen av Öresundsvarvet i Landskrona och Kockums i Malmö. Han skildrade poetiskt gjutarna på ett gammalt gjuteri i Småland och filmade Arbetets döttrar på Abba och Malmö Strumpfabrik.
Det är fyrtio år sedan bilderna togs. Detta gör att bilderna har fått ett historiskt och dokumentärt värde utöver den politiska sprängkraft de hade när de först publicerades. Bilderna är berättelser om en tid, om ett samhälle och en klass, som idag till stor del är förändrad.
Utställningen var producerad av Jean Hermanson i samarbete med Arbetets museum och Malmö Museer.