Skriv ut denna sida

LÄTTLÄST OM TUNG TID

HENRIK LINDE 18 maj 2011

På 1960-talet reste jag på semesterturer till Frankrike med min Citroën 2CV. Det praktiska lilla fordon som i Sverige kallades Lillcittra och i Frankrike deux-chevaux. Då jag har en viss faiblesse för franska landsorten kom jag att besöka ett stort antal mindre städer och samhällen. Nästan oavsett hur liten en by var hittade jag i dess centrum ett monument för att hedra krigens offer, uppfört någon gång efter första världskrigets slut och sedan kompletterat med ytterligare namn efter andra världskriget.

Den första namnlistan var förfärande lång även i landsbygdens små byar. Den andra upptog ofta bara några få namn. Det är inte för inte som fransmännen kallar första världskriget La Grande Guerre. Det stora kriget. Eller bör man kanske i det här fallet översätta La Grande med det storslagna?

Fransmännen ser gärna tillbaka på första världskriget med segrarens ögon. När jag besökte slagfältet vid Verdun visade ett par krigsveteraner fortet Douaumont som erövrades av tyskarna men togs tillbaka av fransmännen. Iförda sina tidsenliga uniformer berättade veteranerna med glädje och stolthet om hur striderna böljat fram och tillbaka i det område där granaterna slog ned så tätt att fortfarande ingenting kan växa.

Nu närmar vi oss hundraårsdagen av krigets utbrott och ögonvittnena är döda. När minnena bleknar är det glädjande att det kommit ut en bok som ger en mycket god helhetsbild av både krigets förspel och dess förlopp. Blod och lera av Bengt Fredrikson, utgiven av LL-förlaget år 2010.

När jag säger helhetsbild så menar jag det bokstavligen. Tyngdpunkten ligger på skyttegravskriget på västfronten men här beskrivs också förspelet med skottet i Sarajevo, slaget vid Tannenberg på östfronten, det misslyckade försöket att erövra Gallipoli med australiensiska soldater, striderna mellan Italien och Österrike i alperna och ökenkriget i sydvästasien med Lawrence of Arabia. Till och med den märkliga kamp som tysken Paul Lettow-Vorbeck förde i tyska Östafrika får ett eget kapitel.

Texten är kompletterad med ett välgjort urval av bilder som på ett kraftfullt sätt lyfter fram vad kriget innebar för frontsoldaterna. Här begravdes de i lera, förblindades av giftgas och dog av sjukdomar om de lyckades klara sig undan kulor och granater.

LL-förlaget är Centrum för Lättläst förlagsverksamhet vilket för ett kort ögonblick fick mig att befara att innehållet skulle vara lättviktigt ur faktasynpunkt. Men så visade sig ingalunda vara fallet. Boken är faktaspäckad men lättläst och engagerande på ett sätt så att man genast glömmer att den textmässigt är anpassad för att vara tillgänglig för personer med lässvårigheter. Att meningarna är korta och utan bisatser känns helt naturligt efter en stunds läsning.

För att förstå vad begreppet lättläst innebär avslutar jag med Centrum för Lättläst egen definion på sin hemsida www.lattlast.se.

”I våra lättlästa texter använder vi konkreta och vardagliga ord och uttryck. Bildspråk och metaforer kan missuppfattas av en del läsare och förekommer därför sällan. Om bildspråk eller krångliga ord och uttryck förekommer så finns en förklaring eller ett sammanhang som underlättar förståelsen. Vi skriver enkla meningar med endast ett fåtal bisatser”.

Henrik Linde

HENRIK LINDE