Utbildningen var dessutom betald. En fattig student kunde inte få det bättre. När utbildningen var klar hamnade jag på Söderhallen på Södermalm. Det var en het sommar och SL hade anställt många vikarier, så många att det inte ens fanns arbete åt alla. Vi spelade kort, pratade och hade betalt, ibland 20 personer som bara satt utanför en friggebod på bussparkeringen. Vissa dagar gjorde vi ingenting.
Men tiderna förändrades. Den offentliga sektorn skulle marknadsanpassas, det gällde inte bara kollektivtrafiken, även förskolor knoppades av, snöröjning lades ut på entreprenad och mycket annat. I en upphandling fick bussbolag lägga anbud på vad de skulle ha betalt för att köra vissa distrikt. Billigast anbud vann. Och vad hände? Bussbolagen lade så låga anbud att service och reparation av bussarna blev bristfälliga. Körtiderna för bussförarna blev så snålt tilltagna att bussarna låg konstant efter i tidtabellen. Tid för paus och toalettbesök fanns inte. Matrasten blev minimerad.
Jag kommer ihåg att jag vid några tillfällen körde linje 182 i Hökarängen. Arbetet gick ut på att köra buss konstant i 3,5 timme, utan rast, vända direkt vid ändhållplats. Därefter följde 30 minuters matrast, för att därefter fortsätta köra konstant i 3 timmar till.
Det blev en ohållbar situation för hela busstrafiken. Efter några år hittade busstrafiken sin form för anbudsförandet. Idag har vi istället problem med den spårbundna trafiken, både lokal- och fjärrtåg har haft problem inte bara på grund av kyla och snö. En del menar att att de beror på ett bristande underhåll. Jag vet inte om det stämmer.
Det är klart att den kommunal verksamhet där bussförare satt och spelade kort, dag ut och dag in på skattemedel inte var bra. Men en sak är säker, oavsett offentlig bransch måste ansvariga politiker kräva kvalitet och säkerhet främst. Att ha hand om skattebetalarnas pengar innebär inte att spara mest, för när tågen är trasiga, när bussarna är inställda och förskolebarnens mjölk är indragen är det skattebetalarna som blir lidande. Tydliga kriterier för vad som förväntas av den som ska utföra uppdraget och sedan konstant följa upp om entreprenören följer avtalet. Svårare än så är det inte.
Johan Kant