Skriv ut denna sida

ALLA KAN, ÄVEN DOM BRÅKIGA

JOHAN KANT 10 oktober 2010

En god vän till mig som jobbar i en annan kommun berättade om en lektion han hade haft för några år sedan. Klassen hade jobbat med vatten och skulle under lektionen bygga en egen rening. I klassen gick en pojke som vi kallar Olle. Många hade stora problem med Olle, både vuxna och barn. Pojken hamnade ofta i slagsmål och retade konstant sina klasskompisar. Han kunde sitta på lektion och vinkla linjalen så att solstrålarna bländade, givetvis så att hans klasslärare inte såg. När kompisarna klagade blev han väldigt stött och sa att han inte hade gjort något. Dramatiskt spelade han ut sina kort.

johan-kant
Johan Kant

Klassen fick tydliga instruktioner vad de skulle göra. En uppsågad och uppochnervänd petflaska skulle fyllas med bomull, grovt grus, fint grus och sand. Ett hål var redan borrat i flaskans kork. Efter det skulle smutsigt vatten hällas genom flaskan och komma ut som mindre smutsigt vatten genom hålet i korken. En grupp fick i uppgift att fixa geggamoja. Alla elever gick ut på skolgården och började jobba med sina uppgifter. Olle och hans grupp gick ut för att samla material till sin flaska. När alla var klara började experimentet. Olle var mycket noggrann och seriös. Vattnet från geggamojan hälldes på, inte mycket hände. De andra gruppernas flaskor började rinna efter tio minuter, men Olle fick stå och hålla i sin flaska, som blev tyngre och tyngre i 10-åringens armar. När övriga grupper hade sett sitt vatten rinna ett tag och eleverna började tröttna, påkallade läraren elevernas uppmärksamhet kring Olles flaska. Han berättade för mig att han berömde Olle och hans grupp för det perfekta jobbet de hade gjort. Det gick att se genom flaskan hur lager efter lager var noggrant lagt på plats. Kanske hade Olle och hans grupp gjort ett alltför bra jobb, för det kom inget vatten. I samma sekund som min vän sa det kom den första droppen och den var nästan helt ren. Sen började det rinna på.

Läraren tog klassen tillbaka till klassrummet för att diskutera experimentet. Hela tiden vände sig min vän till Olle och hans kamrater. Läraren berömde: ”Vilken uthållighet du hade Olle, som inte gav upp fast det var tungt”. ”Vilket bra jobb ni hade gjort som så perfekt hade lagt lager efter lager med renande material, det var på grund av ert noggranna arbete som er rening blev bäst”. ”Ni hade faktiskt nästan helt rent vatten”.

Olle var mycket intresserad och aktiv under lektionen. Han log med hela ansiktet, inte en enda gång bråkade Olle. När hans klassföreståndare senare kom till klassen berättade Olle för henne att hans grupp hade gjort den bästa reningen. Min kamrat bekräftade detta och sa: ”Ni gjorde ett helt fantastiskt arbete”. Än en gång log Olle med hela ansiktet.

Det är lätt att tycka illa om Olle, för han gör vardagsförseelser som vi vuxna inte gillar. Fokus på kunskap, tydliga instruktioner, mycket återkoppling till eleverna, kärlek och bekräftelse kan få elever att identifiera sig som duktiga skolelever, istället för bråkstakar. Det är gott lärarjobb!

Johan Kant
Biträdande rektor, Vikingaskolan, Haninge

JOHAN KANT