Tumult uppstår för att Sverigedemokraterna får 22 procent av rösterna i Landskrona. En del av dessa röster kommer från invandrare. Man behöver inte precis slagruta för att räkna ut att de hamnar i riksdagen 2010.

Samtidigt rullar demonstrationerna i Budapest in på andra veckan. Ekonomerna är alla överens: massiva nedskärningar måste till, vad folk än anser. För tolv år sedan var jag där och träffade Fidesz-grabbarna, då snorgärsar i fiskartröjor med Adidas-dojorna på bordet. Men Viktor Orban var redan då en hal typ och han har blivit än halare sedan dess. Då fick dagisen drivas på kredit. Pengar flödade in i Ungern när allt som var värt något köptes upp. Patriciervillor slog upp som musseroner över hela Buda. Nu finns det inga statliga egendomar att sälja längre och räkningarna ska betalas. Massiva nedskärningar, alltså, och politikerna gör inga invändningar för de vet bättre än att skära av navelsträngen till EU. Allt är redan bestämt.

De gamla pilkorsarna är i farten igen med kravet på Transsylvanien åter. Krig är det sista ungrarna behöver men när desillusionen nått en viss kritisk massa brukar kriget framstå som förlösande. Alla orättvisor flyter samman och tuttas på.

Processen är densamma i Landskrona. Vi kan naturligtvis tala om en smitta från Danmark, men det maligna är inte alla sverigedemokraterna som - med lite lämpor - skulle kunna bli välartade små gossar och flickor. Det maligna är att den politiska makten i Landskrona intet förmår. Sextusen kommunalt anställda kan inget göra åt ett hundratal smågangsters. Poliserna kan inget göra, inte heller domstolarna eller socialtjänsten. Skadegörelse och bilstölder är försäkringsfrågor. Ringa misshandel ger ingen påföljd. Allt är redan bestämt och prioriteterna givna.

Det är ju i grunden likadant här på Gotland, eller i Södertälje eller Arvika. De här ungarna i Landskrona har kommit på att de kan göra vad de vill och gör det. Så länge de inte ger sig på golfbanan går de fria. Etablissemanget talar om att det är lokaltidningen som ställt till det genom att skriva om saken. Snarare är det så att lokaltidningarna på andra håll inte skrivit en rad. Det är därför sverigedemokraterna är på väg in i riksdagen.

Kommunalrådet i Landskrona är ung och sosse och hyser stor tillförsikt. Han påpekar att integrationspolitiken havererat. Det är ett inlindat sätt att säga att vi har problem med invandrarna. Men vi får ju inte tala om invandrare eftersom vi då hamnar i otillåtna generaliseringar. Integration är mer tveeggat, eftersom också infödda svenskars attityd till invandrare vägs in. Vi kan heller inte tala om problem med olika grupper av invandrade, trots att alla som arbetar med flyktingmottagande ser tydliga skillnader.

I Landskrona finns alltså inga särskilda orsaker till oviljan mot invandringen, utan blott ett moln av individer av utländsk extraktion som inte tillräckligt omhuldas av ett annat moln av individer av svensk extraktion. Hur gör man en riktad insats på så lösa grunder? Hur gör man alls en insats om man inte kan kommendera ut poliser kvällstid, inte tvinga lärarna till föräldrasamtal och inte ens kan villkora bidragen från socialtjänsten? Ingen vill ta i smågangstrarna med tång och allra minst de som borde göra det. Och kommunalrådet torde knappast ha blivit omvald om han försökt riva upp filten av fackliga avtal som ser till att inget kan hända.

Arbetskraften blir inte billigare, den blir dyrare för vart år. Det som inte görs nu kommer aldrig att bli gjort. Och det är det som gör att sverigedemokraterna hamnar i riksdagen 2010. För de svenska politikerna, liksom de ungerska, vet bättre än att skära av navelsträngen. Allt är redan bestämt.

Tjugotusen politiker och en miljon offentliganställda i det här landet kan inte hålla några tusen smågangsters på mattan och inte göra några hundra sverigedemokrater överflödiga. Det är så det ser ut numera och inte bara här.

Knut Carlqvist
24/9 2006