Skriv ut denna sida

Föreningen Afghanistansolidaritet Nyhetsbrev 18 december 2014

Lars-Gunnar Liljestrand 18 december 2014

Screen_Shot_2014-12-18_at_18.05.13.png

Thage G Peterson, Hans Linde och Maj Britt Theorin på manifestationen på Mynttorget i Stockholm 17 december mot fortsatt svensk trupp i Afghanistan. 

Thage G Peterson: Afghanistankriget är ett mycket sorgligt kapitel. Löften om att avsluta kriget 2014 sviks nu på löpande band. Både av USA och tyvärr också av Sverige, som skall delta i NATO:s nya militära styrka. Jag var tidigt motståndare till Sveriges krig i Afghanistan. Jag har fört den kampen i alla år sedan dess från talarstolar och predikstolar landet runt och i tidningsartiklar. Tillsammans vände vi opinionen, Alltfler svenskar blev emot kriget. Tretton års krig är tretton förlorade år av möjligheter till fred. 

Försvarsminister Peter Hultkvist har nu lovat en vitbok. Det är en framgång för mitt förslag och vårt gemensamma krav. Detta är en framgång för oss. Låt oss påpeka detta. Afghanistan är idag ett förött land. Många menar att utsikterna till en varaktig fred är sämre idag än när kriget startade. Vårt gemensamma krav i kväll är: Det är dags att en gång för alla sätta punkt för Sveriges krig i Afghanistan. Kriget har hela tiden varit förbundet med bortförklaringar, lögner och halvsanningar. Därför krävde jag tidigt en vitbok om Sveriges krig.

Jag vill att Sverige skall ha en egen fredslinje. Världen behöver idag inte fler militärallianser, arméer och krigare. Ingen EU-armé. Ingen särskild RSM-styrka i Afghanistan. Vi behöver istället en värld med fredskultur. Sveriges varumärke skall vara att eftersträva fred genom samtal, förhandlingar, medling och diplomati. Det är det som leder till en varaktig fred. Vårt motgift mot krigshetsare är att arbeta och tala ännu mer om freden. Sveriges linje skall vara att arbeta för freden. 

Maj Britt Theorin: Hur kunde det komma sig att det alliansfria Sverige efter nästan 200 år av fred medvetet har deltagit i krig under NATO-flagg? Hur gick det till? Jo, så här. För 13 år sedan vände sig den engelska regeringen till Sverige och bad oss delta i ISAF-styrkan i Afghanistan. Den svenska socialdemokratiska regeringen svarade ja; vi bidrar med ca 40 fredsbevarande soldater i 2 månader. Det blev inte 2 månader och inte heller 40 fredsbevarande soldater utan ganska snart fredsframtvingande dvs krig under NATO-befäl. Närmre 10.000 svenska soldater i detta förödande krig i 13 år. 

Nu är de inte fråga om 50 fredsbevarande soldater, nu heter det utbildning- och rådgivning. 50 svenska soldater gör varken till eller ifrån. Sveriges soldater är där för att legitimera USAs fortsatta krig med sina 10.000 soldater med drönare, specialstyrkor och bombplan. Hur rimmar beslutet med att Sverige endast skall delta utomlands i FN-insatser? Inte alls! Denna Nato-insats har inte FN-mandat. Hur rimmar beslutet med försvarsberedningens beslut om att inrikta oss på eget försvar i stället för att delta utomlands? Inte alls. Hur rimmar beslutet med regeringsdeklarationen att Sverige är alliansfritt och säger nej till NATO-medlemskap? Inte alls! Det är dags för en oberoende vitbok om Afghanistan med starka personer som t.ex. förre ärkebiskopen K.G. Hammar. 

Ferah Bozcali från Kvinnor för fred: Kvinnor för fred har under många år krävt att alla soldater ska tas hem från Afghanistan! Löftet om att krigsinsatsen skulle avslutas den sista december 2014 togs emot med tillfredsställelse. Dagens riksdagsbeslut innebär att Sverige fortsätter att delta i Natos nya styrka - svenska soldater blir alltså kvar i Afghanistan. Nu kräver vi att den svenska insatsen enbart skall gå till civilt bistånd.

Stefan Lindgrens anförande kan läsas i sin helhet på 8dagar.com

Hans Linde talade om hur riksdagsdebatten gått och referat av hans anförande i riksdagen finns i detta nyhetsbrev under rubriken ”Sveriges Afghanistanpolitik” sid 3. 

 

Nyheter om Afghanistan

James Meek skriver i London Review of Books 18 december om fyra böcker som tar upp det brittiska nederlaget i kriget 2001-2013 i Afghanistan. Länk Här.

Frank Leveridge som skrivit boken “Investment in Blood: The True Cost of Britain’s Afghan War” kontaktade alla de sex brittiska försvarsministrar som suttit under kriget och frågade vad de tyckte var arvet efter den brittiska insatsen. Ingen av dem ville svara. Den brittiska armén har nu dragit sig tillbaka från Afghanistan och är hemma på sina baser och kriget är något alla politiker och högre militärer vill glömma. Meek skriver att omfattningen av den militära och politiska katastrofen i för den brittiska insatsen är svår att överskatta. Den var dömd att misslyckas redan innan den startade och misslyckas gjorde den, till en fruktansvärd kostnad i människoliv och pengar. Den brittiska insatsen i Helmand var underfinansierad och likväl fruktansvärt dyr. Ledwidge sätter kostnaden till 40 miljarder pund eller 2000 pund för varje skattebetalande hushåll . 

David Cameron förklarade i december 2013 att trupperna kunde komma hem eftersom uppdraget var slutfört.”Premiärministerns uttalande om seger var en uppmaning till den brittiska allmänheten att man nu kunde glömma Afghanistan” skriver Jack Fairweather
i sin bok. Meek kommenterar att det var en onödig uppmaning från Cameron. Musa Qala som en gång var fokus för de brittiska styrkorna föll 2013 något som knappt registrerades i hemlandet och den desperata kampen om Sangin 2013 väckte ingen uppmärksamhet. 

 

2006 kom britterna till Helmand och Ledwidge uppskattar att enbart de brittiska styrkorna var ansvariga för minst femhundra civila afghaners liv och tusentals skadade. Tiotusentals tvingades fly från sina hem. ”Av alla de tusentals civila och kombattanter som blev krigets offer för britterna i Helmandprovinsen var det inte en enda som kunde övertygande visas tillhöra al Qaida eller en ”internationell terrorist” som utgjorde något hot mot Storbritannien. Sedan 2001 har 453 brittiska soldater dödats, mer än 2600 skadats och ett okänt antal har psykiska skador från kriget. 

 

Britterna visste inte vem som var fienden, för vad de krigade, och de var våldsamt hatade på grund av britternas historia av flera tidigare interventioner i Afghanistan. Talibaner utpekades som upprorsmännen men britterna bekämpades många olika riktningar inom det pashtunska samhället.

När britterna kom till Helmandprovinsen, överflyttade från kriget i Irak, trodde de att uppgiften var möjlig och man ville återupprätta Storbritanniens dåliga rykte efter misslyckandet att pacifiera Basra- provinsen. Inget av det lyckades. Inom ett par veckor kämpade de brittiska trupperna istället för sina liv. Tony Blairs fantasier om att britterna skulle utplåna opiumodlingen, och skapa säkerhet för att omdana Helmandprovinsen till ett modernt, könsneutralt, tolerant samhälle där inga terrorister kunde gömma sig hade helt enkelt inget med verkligheten att göra. 

Böckerna som presenteras är:

The Good War: Why We Couldn’t Win the War or the Peace in Afghanistan by Jack Fairweather

Investment in Blood: The True Cost of Britain’s Afghan War by Frank Ledwidge

British Generals in Blair’s Wars edited by Jonathan Bailey, Richard Iron and Hew Strachan

An Intimate War: An Oral History of the Helmand Conflict 1978-2012 by Mike Martin 

 

Sveriges Afghanistanpolitik

Riksdagen beslutade den 17 december med acklamation att anta regeringens proposition 2014/15:13 om fortsatt svensk militär styrka i Afghanistan.

Vänsterpartiet hade lagt en motion om att avsluta militära insatsen i Afghanistan och skriver att man ” inte anser att det är rätt väg att gå att ställa en svensk väpnad styrka till förfogande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats (RSM)”. Sverigedemokraterna lade också en motion mot propositionen: ” Det står därför klart att Sverige bör lämna insatsen så snart som möjligt. Ju längre vi stannar, desto mer riskerar vi att dras in i ett utdraget inbördeskrig.”

Båda motionerna avslogs. Från riksdagsdebatten: 

Hans Linde (v) - Sveriges deltagande i ISAF har varit en av de mest omfattande internationella insatser som vårt land genomfört. Det har varit en kostsam insats, i pengar men framför allt i människoliv. Vänsterpartiet tycker därför att det bör genomföras en omfattande och oberoende utvärdering av insatsen, en vitbok.
En sådan utvärdering och vitbok bör inkludera oberoende forskare och företrädare för det svenska civilsamhället men självklart också företrädare för det afghanska civilsamhället. ... Nu vet jag att man jobbar på Försvarsdepartementet med att ta fram direktiv till en utvärdering. Det tycker jag är bra och mycket välkommet. Men för mig är det viktigt att vi nu inte kommer i ett läge där Försvarsmakten ska utvärdera sig själv. Jag tycker att det är viktigt att i en utvärdering också inkludera oberoende forskare, det svenska civilsamhället, självklart Svenska Afghanistankommittén och också olika aktörer i det afghanska samhället.

Karin Enström (m) - Eftersom ISAF-insatsen avslutas 2014 vill jag understryka vikten av att hela denna omfattande satsning analyseras och utvärderas. Som försvarsminister förberedde jag en sådan utvärdering. Jag stod här för ett år sedan som försvarsminister och sade att detta skulle ske. Vi påbörjade förberedelserna i Regeringskansliet. Jag välkomnar nu att försvarsministern aviserat att den ska sättas igång, därför att en så här omfattande insats måste analyseras brett och djupt för att vi ska kunna dra viktiga lärdomar inför framtida internationella engagemang, inte minst när det gäller civil och militär samverkan och styrning.

Allan Widman (fp) - När jag säger det förstår alla och envar att jag i likhet med Hans Linde inte vill att den 

förestående utredningen ska bli en utredning av de militära delarna i detta, utan det måste handla om ett mycket bredare perspektiv. Därför är jag lite tveksam till att uppgiften nu ska landa på Försvarsdepartementet. Den kanske bättre hade hört hemma på Utrikesdepartementet.

Mikael Oscarsson (kd) - Jag delar även utskottets välkomnande av den pågående förberedelsen för en utvärdering av den svenska insatsen i Afghanistan. Hela insatsen måste grundligt analyseras.

Risdagen stödde försvarsutskottets förslag om utvärdering av den svenska Isaf-insatsen. 

 

Internationella solidaritets- och fredsaktioner

Ghandi Today 12 december meddelar att den kända fredsaktivisten Kathy Kelly som i många år engagerat sig mot kriget i Afghanistan fängslats.

Medan Nobels fredsprisnominerade Kathy Kelly på sin födelsedag den 10 december dömdes till 3 månaders fängelse.
"Den 10 december - på FN:s Internationella Dag för Mänskliga Rättigheter - dömdes jag i rätten till tre månaders fängelse, för att ha överskridit gränsen till en militärbas som utövar krigföring med drönare. Straffet för våra försök att föra deras talan som lever fångade och desperata, utomlands, blir till en möjlighet att tala med de människor här i USA, som lever instängda i fängelser och fattigdom..."

"Varje gång jag lämnar ett amerikanskt fängelse känns det som jag lämnar en brottsplats. När jag återvänder hem till USA från platserna för våra krig, upplever jag exakt samma sak. Att återanpassa sig till den "normala" världen blir som att acceptera ett kontrakt, om att glömma de straff vi utdömer över utfattiga människor. Jag bjuds in till att glömma de människor som fortfarande sitter fängslade i den mardrömsvärld vi skapat åt dem." 

 

Tips och aktiviteter

Nästa nyhetsbrev kommer den 8 januari. Har Du förslag på material för nyhetsbrevet – skicka gärna till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. 

Lars-Gunnar Liljestrand

Relaterade artiklar (efter tagg)