När jag i mellandagarna såg utställningen ”Det moderna livet” på Nationalmuseum hände något sällsamt. Bland all den franska 1800-talskonsten upptäckte jag en livs levande konstnär med en lika levande modell framför sig. Det var en ung man i djup koncentration lutad över en stort upplagd oljemålning med motiv från själva utställningssalen. I förgrunden ett bord med olika småskulpturer och så, där bakom, en ung kvinna iklädd röd tröja. Bredvid henne på golvet en klädhängare med en mörk jacka som markerade en annan levande modell. När tjejen i den röda tröjan väl var avporträtterad skulle således en annan modell komma till städes.