Fredsforskaren Ola Tunander bidrog med ytterligare en pusselbit i historieskrivningen om de västmaktsdrivna sönderfallskrigen i Jugoslavien.

Enligt flera samstämmiga Nato-källor som professor Tunander refererade till var det styrkor under den bosniska regimen som besköt marknadsplatsen i Sarajevo 1994 och som Nato och västmedia då anklagade bosnienserberna för.

Han tog upp det som ett typexempel på falsk-flaggaktion, något som blivit allt vanligare för att legitimera och genomdriva västs militära ingripanden och ekonomiska krig till exempel i Libyen, Syrien och senare Ukraina.

"Nordiska fredssamtal" har inte mycket uppmärksammats i riksmedia i Sverige trots den stora bredden av föredragshållare och det angelägna ämnet. Den värmländska lokalpressen har skrivit en del och i Sydöstran har konferensen rapporterats.

Årets fredssamtal hålls i ett läge då orosmolnen ytterligare hopats: Efter nederlaget för USA:s krigsstrategi i Syrien 2013 då syrisk-rysk diplomati och världsopinionen stoppade ett storskaligt bombkrig à la Libyen har imperialismen sökt revansch med ökad beväpning och utbildning av terrorister.

Genom att spela ut kortet IS ges legitimitet hos den vilseförda opinionen i väst för bombningar i ett söndra-för-att-härska-krig i Västasien, en klassisk imperialistisk taktik.

I Donbass har krigshandlingarna begränsats som en följd av fredsinitiativet i Minsk. Risken är överhängande att USA-regimen torpederar fredsansträngningarna genom sin avtalsstridiga införsel av vapen och militära rådgivare till kuppregimen i Kiev. Och vad har USA i sikte när i skrivande stund amerikanska medborgare uppmanas att lämna Krim och Donbass?

Årets fredssamtal inleds med anföranden av Thage G Peterson och Maj-Britt Theorin. De talar för alliansfrihet och fredspolitik och mot Nato-medlemskap.

Anna Lisa Eneroth från "Kronoberg för fred och alliansfrihet" ställer frågan om Europas väg ska vara konfrontation och militarisering istället för fredlig konfliktlösning. Och Stefan Lindgren för analysen vidare: "Vart går Europa?"

Jan Myrdal ger historiskt perspektiv genom att jämföra med hur Europa leddes in i det stora kriget 1914 och Jan Hagberg genom att analysera Jugoslavienkrigen. Hans Öhrn belyser utvecklingen i Västasien.

Maj Wechselmann medverkar med dokumentären "Vad hände på Maidan – och hur fixar man en orange revolution?" Ett ämne som återkommer med Oleg Mezjuevs redovisning av Ukrainakrisen: "Från Nuland-kakor till nytt kallt krig". Pål Steigan tar upp krigsfaran i det större sammanhanget: "Imperiets sammenbrud og faren for krig".

Ett axplock ur den imponerande listan av föredragshållare och intressanta ämnen.

(Denna text publicerad i Sydöstran 15-07-28.)