Skriv ut denna sida

Cirkusen kring Slussen fortsätter, nu griper ordningsmännen in

Anders Romelsjö 16 juli 2015

Den 17 februari och 14 juni hade vi här förmånen att publicera gästblogginlägg om cirkusen kring Slussen av KG-Scherman. Denne var statssekreterare i bostadsdepartementet 1976-78, särskild utredare för ny Plan och Bygglag 1978-79 och generaldirektör i Riksförsäkringsverket 1976-1979. Det är alltså en man som har mycket stor kunskap i frågorna, som nu återkommer med ny artikel. Ett pressmeddelande Stigbergsgruppen 2015-07-02 medförde att jag kontaktade KG Scherman, som vänligen gav sin expertkommentar nedan.

 

Enligt pressmeddelandet var ”Expertgrupp inte oberoende enligt Förvaltningsrätten. Fällande dom öppnar för misstanke om jäv.
Förvaltningsrätten har underkänt Stockholms stads upphandling av de experter som skulle granska Slussenprojektet. Nu riktas kritik även mot de tjänstemän och politiker i Stadshuset som ansvarat för gruppens sammansättning.

Den 14 juli publicerade SvD artikeln ”Våga backa om Nya Slussen” om hela det misskötta, misslyckade Slussen-projektet av Inga-Britt Ahlenius och ett antal mycket väl ansedda eller kvalificerade experter och medborgare. Detta är en utmärkt översikt av hela projektet och passar bra att läsa tillsammans med detta blogginlägg.

KG Schermans artikel.
För någon vecka sedan kom den slutliga (?) domen över det sätt som stadens ledare har skött denna fråga. Försyndelserna är många.
Staden nonchalerade det faktum att Slussen döpts till riksintresse, man strök bara ett streck över alla de skyddsmekanismer som finns för ett sådant objekt (Se inlägg här 17 februari)
• Staden delade upp planen för projektet Slussen i två delar och försökte prångla igenom den andra, mycket kontroversiella delen om hur en bussterminal skall ordnas 
utan att iaktta de bestämmelser som finns för att ge allmänhet och andra intressenter möjlighet att få insyn, ett försök som stoppades av Mark- och miljödomstolen
Trots att man inte har en aning om hur man långsiktigt skall ordna för bussarna har man beviljat lov för att ordna en ”provisorisk” bussterminal som gör det omöjligt att genomföra projektet i övrigt och därmed skapat en tvångssituation för överställda myndigheter när frågan om en långsiktig lösning blir aktuell. Man får hoppas att länsstyrelsen, eller domstolarna, eller, ytterst, bostadsstyrelsen och regeringen sätter stopp för detta missbruk av lagen. (Om detta se här 14 juni)
Kritiken har varit intensiv, minst sagt. Som ett led i diskussionen tillsatte därför staden en oberoende utredning. Och upphandlade experter. Nu underkänner förvaltningsrätten sättet att upphandla experterna och förklarar avtalen med dem ogiltiga . Staden har brutit mot upphandlingslagen genom att köpa tjänster direkt från förutbestämda konsulter utan att köpen föregåtts av en upphandling i konkurrens mellan olika företag.
”Stadens avtal med konsulterna Mats Olsson, Christel Wiman, Reigun Thune Hedström respektive Sven Lorentzi om köp av tjänster ska förklaras ogiltiga.” Så står det i domen.
Varför skulle detta vara den ”slutgiltiga” domen? Bråk om upphandlingar är vi vana vid och alla är inte så imponerade av vad lagen om offentlig upphandling tvingar fram. En närmare belysning av förfarandet behövs för att förklara. Det visar sig att en sådan belysning motiverar att orden oberoende experter, förses med citat.

Det handlar om ”oberoende”experter. Det handlar om ett spel som är långt allvarligare än att man trampat snett i förhållande till upphandlingsbestämmelserna. Det handlar om att man har”upphandlat” personer som från början har medverkat till att Slussen projektet fick den utformning som det nu tvistas om eller som eljest svårligen kan ses som oberoende av stadens styrande . Men man kallar dem ändå ”oberoende”.

Låt oss se vad Kerstin Westerlund, arkitekt MSA/SAR och Joen Sachs, arkitekt MSA/SAR 2015-01-19 skriver om detta i Dagens Samhälle. ”En seriös, oberoende och öppen granskning av Slussenprojektet utlovades av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet under valrörelsen i höstas. Den nu av Stockholms nya majoritet utsedda granskningsgruppen ska på lite mer än en månad sätta sig in i ett av Stockholms mest komplicerade projekt någonsin – ”Nya Slussen” – ett projekt som havererat i princip redan innan det hunnit starta.Menar man allvar så är det svårt att se det som annat än ett omöjligt uppdrag.

Inte verkar det heller vara en oberoende granskning. Stadshusets politiska ledning har nämligen satt sin biträdande stadsdirektör Ingela Lindh att ansvara för granskningsgruppen. Hon var medlem i den jury som 2003 valde den trafiklösning som ligger till grund för ”Nya Slussen” och som är huvudorsaken till att projektet skadar Stockholm både estetiskt och funktionellt. Tävlingen var mer än brukligt styrd av skisser som stadens tjänstemän tagit fram.

Även Mats Olsson som av Ingela Lindh utsetts till ordförande i den grupp som ska granska projektet var medlem i juryn. I granskningsgruppen ingår också två långvägare inom Stockholms stad, Christel Wiman och Sven Lorentzi. Om Sven Lorentzi vet vi att han kommenterade det faktum att Stockholms Arkitektförenings pris 2014 gick till alternativförslaget ”Slussen plan B” med ett ”tyvärr”.
Den enda oberoende medlemmen som vi kan se är Reigun Thune Hedström, som är en från Stockholms stad fristående konsult.”

Så långt ett citat av vad de bägge arkitekterna skriver om de upphandlade experterna.
Men det finns mer att säga om denna ”oberoende” grupp. Gruppen hade bara någon månad på sig att arbeta. Och dess direktiv var mycket snäva. Trots ivriga försök från dem som företräder ett fullständigt, genomarbetat och enligt sina konstruktörer lång billigare förslag, den s.k. plan B, förekom inga samråd alls.

Gruppen var helt låst till att diskutera detaljer i den redan ”färdiga” planen. Intressant nog avvisade man, trots att man påstods vara oberoende, alla propåer om samråd och hänvisade i stället till stadens myndigheter. Efter denna genomgång förstår man bättre varför förvaltningsrättens dom bör få bli ”den slutgiltiga”. Nämligen att utöver allt spel för gallerierna, med tal om ”oberoende” när de ursprungliga intressenterna är med och styr, med tal om ”utredning” när den tillmätta tiden inte ens räcker för att skriva ut och sortera pappren i detta jätteärende, och med direkt förbud att faktiskt granska hur lämpligt detta projekt är, utöver allt detta har sättet att leta fram dessa experter visat sig vara olagligt.

De politiskt ansvariga kan i all rimlighets namn inte låta detta fortgå. Borgarrådet Jan Valeskog, ordförande i exploateringsnämnden och biträdande finansborgarråd, ytterst Karin Wanngård, finansborgarråd och högste ansvarige politiker skall ju vara föredömen för förvaltningen. De måste förstå att detta inte längre handlar om hur Slussen skall utformas utan fastmer om hur en liten grupp intressenter till varje pris och med utnyttjande av både lagliga och olagliga medel driver detta projekt.
Nästa steg, nästa rättsprocess kanske kommer att handla om hur stadens ledande tjänstemän delar ut arvoden till bekanta . Wanngård och Valeskog har ett stort ansvar. Det handlar om att säkerställa rättsäkerheten i den kommunala förvaltningen, varken mer eller mindre.

 

Anders Romelsjö