Skriv ut denna sida

Fib/K, stockholmsavdelningen höll sitt traditionella Fib-kafé lördag 18.10 med föredrag av Gustav Nyberg.

Dan Kotka, Jan-Erik Romson 2 november 2014

Screen_Shot_2014-11-01_at_14.08.39.pngGustav berättade att stora fackliga frågan under lantarbetarnas kamp.

 

Han berättade för oss om innehållet i sin magisteruppsats om statarna och torpardrängarnas förfackliga kamp år 1890. Vi fick lyssna till en fascinerande skildring om statarna och deras tidiga motstånd mot odrägliga arbetsförhållanden, hur deras arbetsvillkor vara utformade efter traditionellt patriarkala arbetsmarknadsrelationer och hur de skickligt utnyttjade den så känsliga skördetiden för strejk.

Vi fick höra att år 1890 fanns ingen fackförening för statarna och ändå gjorde de motstånd med uppenbara risker för att bli utsparkade från gården under vilken de arbetade och bodde. Villkoren för statarna var hårda, deras boende och mathushållning var hårt knutet till arbetsgivaren. 

Statarna kunde i slutet av 1800-talet ha en lön på 150 kr per år plus städsel och mat, 5 tunnor råg, 3/4 vete ärter och ull ingick i städseln. Statarhustru mjölkade tre ggr per dag, ett tungt jobb, och de räknades anställningsmässigt som ett bihang till mannen. Ivar Lo Johansson kallade det för "den vita piskan". 

Någonstans mittemellan stataren och godsägaren fanns torparen, som i viss mån var självständig gentemot herrgården. Torparen kunde ha en anställd dräng, som kunde utföra torparens dagsverksskyldighet hos godsägaren. 

Godsägarna hade allierade i präster ute i socknarna som predikade lugn och bliv vid din läst och håll tyst om klassorättvisorna. 

Legostadgan gällde från 1664 och innebar arbetstvång dvs att lantarbetarna inte fick "slå dank" utan tvingades att arbeta och kunde hämtas med mydighetsingripande om lantarbetaren tröttnat på slaveriet på gården. Hjonstadgan innebar att slag och misshandel var lagligt om hjonet inte lydde givna order. Hjonet skulle vara troget, flitigt, nykter och sedligt. Stadgan gällde för pojkar under 18 år och flickor under 16 år fram till 1920.

Gustav berättade att stora fackliga frågan under lantarbetarnas kamp var kortare arbetstider - kamp för 10 timmars arbetsdag istället för oreglerade arbetstider på 12-13 timmar per arbetsdag. 1 maj-demonstrationer ställde krav på 10 timmars arbetsdag och kollektivavtal. Den liberala pressen skrev att strejkerna var nidingsdåd. 

Statarnas föreningsrätt godkändes en bit in på 1930-talet och 1944 gick statarsystemet ur tiden. 

Not: De som vill ha kontakt med Gustav kan maila honom på adressen: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dan Kotka, Jan-Erik Romson