Skriv ut denna sida

Militär konfliktlösning är föråldrad och odemokratisk

Mats Lustig 27 februari 2014
Mats Lustig
Mats Lustig

Politiker och organisationer samlas för att tala om fredsarbete. Föreläsare vid seminariet ”På gränsen till fredsutbrott” vill förändra synen på biståndsarbete och försvarspolitik.

Målet är en reform inom försvarspolitiken. De vill förändra Sveriges försvar, förbättra globalt fredsarbete och stoppa landets produktion av militära vapen. Paraplyorganisationen Partnerskap 2014 är värd för seminariet som ska starta en offentlig debatt om Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Speciellt inför riksdags- och EU-valet.    
   Föreläsare från organisationer som Svenska kyrkan, Rädda Barnen, Equmeniakyrkan, Palmecentret och Folke Bernadotteakademin varvas med politiker från olika riksdagspartier. De diskuterar och ger förslag på hur framtidens fredsarbete ska stakas ut. Det hela utgår från en forskarrapport man tagit fram.   
   
Författarna till rapporten Fred-säkerhet-försvar, Lars Ingelstam och Anders Mellbourn, har för Partnerskap 2014 gjort en djupdykning i Svensk försvarspolitik. De menar att för mycket pengar läggs på militär rustning och forskning och förespråkar förändring. Fredsbyggande och konfliktlösning kommer först medan försvarsfrågan kommer sist på tur.
    ⁃    Det finns inga direkta militära hot mot Sverige. Resurser från försvaret kan istället läggas på civilt fredsarbete och konfliktlösning, menar Lars Ingelstam.
   
Militära styrkor ska endast användas som sista utväg. Istället vill man rikta in sig på andra typer av insatser för att lösa problem, både nationellt och utomlands.  Diplomati ska användas i större utsträckning, fokuserat på samarbete med civila organisationer. Poliser i utlandstjänst ska kunna utveckla sin roll i i fredsbevarande och fredsbyggande insatser. Civila organisationer kan få en större roll. Genom mer resurser och bättre samarbete med stater och myndigheter kan de förbättra sin fredsverksamhet. Allmän civiltjänst blir en civil motsvarighet till värnplikten. Ungdomar i Sverige gör en utbildning i krisberedskap och konflikthantering.Författarna pekar på att Sverige tidigare använt samhällets organisationer för lyckat fredsarbete. Utvecklingsarbetet och stödet till de forna öststaterna efter kalla kriget. Med både civilt och statligt engagemang. Man menar därför att kunskapen finns, det handlar bara om vilja.
   Samtidigt så påpekas att staten bedriver en alltför en otydlig fredsverksamhet med för små resurser till de myndigheter som är inblandade.
   Man framför också kritik mot aktioner som ISAF-insatsen i Afghanistan. Det får försvaret att delta i ett internationellt, militärt säkerhetssystem där USA sätter agendan, menar Lars Ingelstam och Anders Mellbourn.

Referat av riksdagseminariet ”På gränsen till fredsutbrott” den 20:e februari 2014.

-1.jpg


 
 

Mats Lustig