Det är onsdagkväll i Skarpnäck, en förort söder om Stockholm. I kollektivhuset Tre Portars matsal håller ett fyrtiotal personer på att avsluta sin middag. Det har varit "öppet matlag" med pannkakor och soppa. I den färggranna lokalen med blommönstrade tapeter kryllar det av småbarn och deras föräldrar. Lite senare ska nätverket Linje 17 ha sitt stormöte här. Men än så länge är det för stimmigt och det finns fortfarande pannkakor kvar på tallrikarna.
NYTT HOPP. Linje 17 startade i september 2010 med mottot "lokal organisering, global solidaritet". Som en motreaktion på valresultatet ville grundarna av nätverket göra något positivt av den i deras ögon sorgliga situationen.
– Sverigedemokraterna hade kommit in i riksdagen och vi fick fyra år till med alliansen. Många av oss kände sig hopplösa efter valet. Så vi tänkte "hur ska vi göra för att få känna oss hoppfulla i våra liv och i vår förort?", säger Anna Stendin, en av nätverkets grundare.
Resultatet blev Linje 17 som redan på det första stormötet drog över hundra personer. Att så många ville vara med och påverka visade att nätverket kunde bli något betydelsefullt. Namnet tog de från tunnelbanelinje 17:s södra del som sträcker sig från Skärmarbrink till Skarpnäck. Och det är just förorterna på linjen söder om Södermalm som nätverket riktar sig till.
Linje 17 är ett paraply för flera olika grupper som alla engagerar sig för att de boende efter linjen ska få ut det mesta av sina orter. Att det är ett nätverk och inte en förening är ett medvetet val. Genom att hålla det som ett nätverk vill de undvika att folk skräms bort av det ibland byråkratiska föreningslivet. I Linje 17 värdesätter man det praktiska arbetet. På så vis är deras organisation också deras styrka. De olika grupperna i nätverket jobbar med allt från att odla lokalt till att motverka rasism och omvandlingar av hyresrätter.
– En av poängerna med hela den här lokal-organiseringen är att vi är som en plantskola i självorganisering. Det finns ett värde i sig i att lära sig göra saker tillsammans, säger Per Pluschke som även han var med och grundade Linje 17.
Han tycker det är viktigt att kunna påverka sin omgivning utan partipolitik.
– Stadsdelsnämnden ser inte ut som vi röstar utan den ser ut som Stockholm röstar och det är en skillnad. Skarpnäck liksom andra förorter röstar på andra sätt men det speglas inte riktigt, säger Per Pluschke.
DELAKTIGHET. Linje 17 hade som mål när de startade att vara delaktiga i utvecklingen av sina orter utan att behöva engagera sig partipolitiskt.
– Vi ville bryta ner det politiska till praktik och skapa ett nätverk för folk som bor i det här området och som vill göra något med sina grannar, säger Per Pluschke.
I dag, snart två år senare, är det just vad Linje 17 arbetar med. Sedan starten har de olika grupperna hunnit med mycket. Ett exempel är Folkodlarna som förra året startade upp en matpark i Skarpnäck. Genom ett medborgarförslag fick de igenom sin idé och i dag odlas frukt och grönsaker i Indianparken.
I matsalen på Tre Portar närmar sig klockan kvart över sex och de flesta barnfamiljerna har droppat av. En del av barnen har gått till ett annat rum i huset för att pyssla med plakat och vimplar till Linje 17:s parad som går av stapeln om några dagar. Ett tiotal personer sätter sig runt ett bord för att öppna kvällens Linje 17-möte. Ett fat med pannkakor och sylt finns kvar på bordet som ett spår av matlaget.
Efter en snabb presentation av dagens deltagare går man igenom nyheter från respektive grupp. Metim Kocman, en man i 30-årsåldern har varit med i Linje 17 i ett år och engagerar sig just nu i 17 SK, nätverkets sportklubb. Han berättar om de olika grupperna i klubben. Bland annat är det fotboll varje tisdag för barn upp till sex år på konstgräset i Skarpnäck. Även föräldrarna är med och spelar.
– Vi uppmuntrar varandra i stället för att kritisera och ser till att alla får vara med. Det är ett trevligt sätt att spela fotboll på, säger Metim Kocman som själv är med i 17 Mixed, en könsblandad grupp.
Han förtydligar att det är viktigare att ha kul än att vinna. För 17 SK handlar det om att träna utan att sportandet blir tävlingsinriktat. Dessutom arbetar de med att främja jämställdhet och att motverka diskriminering. Alla ska kunna vara med och spela, oavsett kön, ålder och erfarenhet. Just jämställdhet och arbete mot diskriminering är två ämnen som återfinns i samtliga av Linje 17:s grupper.
ENGAGEMANG. Dagens möte på Tre portar handlar mycket om den kommande Linje 17-paraden. I samband med Stadskampsveckan anordnar Linje 17 en parad där de bland annat vill uppmärk-samma nätverket, slå ett slag för Bagisskogens rätt att finnas kvar och visa att man tillsammans kan åstadkomma saker. Även här blir Linje 17:s engagemang för lokal organisering tydligt.
Det handlar om att visa att det är de boende i området som bestämmer över hur de ska ha det runt sina hem. Diskussionen om paraden behandlar både stora och små ämnen. Till ljudet av kaffekoppsklirr och pappersprassel pratas det om vem som ska baka bullar, var paraden ska börja och hur man ska uppmärksamma medierna på vad som händer.
– Jag kan fixa bullarna. Men då blir de veganska, säger Metim Kocman.
Alla är med på hans krav. Då och då avbryts mötet av att barn vill visa upp sina vimplar som de gjort till paraden. Mötet i matsalen är långt ifrån stelt. En liten kille visar stolt upp en flagga som han klistrat fast en blå fjäder på. Han får uppskattning från mötesdeltagarna innan han snabbt försvinner iväg med sina kompisar. Mötet stramas upp igen. Lite senare glider diskussionen in på huruvida det är bra eller dåligt att Linje 17 inte är en förening. Det är ett ämne som dyker upp med jämna mellanrum på mötena.
En fördel med att göra Linje 17 till en förening skulle vara att man på så sätt kan få bidrag för exempelvis studiecirklar.
Folkodlarna, en av grupperna i Linje 17, är en förening som tar ut en medlemsavgift för att finan-siera sitt odlande. Men att göra hela Linje 17 till en förening för den ekonomiska aspektens skull intresserar inte särskilt många. En majoritet av deltagarna på mötet är nöjda med hur nätverket är uppbyggt. De ser heller inga problem med det ideella arbete som ibland krävs.
– Behöver vi pengar så ordnar vi en loppis eller något annat, säger en av deltagarna hoppfullt innan mötet avslutas för kvällen.
Linje 17 har inte någon politisk agenda även om de flesta som engagerar sig i de olika grupperna rör sig mer åt vänster än höger. Men det är uttalat att det inte ska ligga någon ideologi i bakgrunden av nätverket. Alla som bor efter linje 17 ska kunna vara med och påverka sin omgivning.
– Vi är inte intresserade av att bygga en plattform där alla är överens. Vi kan även tänka oss att olika grupper i nätverket har motstridiga åsikter, säger Per Pluschke. Han påpekar dock att man ännu inte ställts inför det dilemmat.
ÖVERTYGELSE. Dagen efter Linje 17-paraden sitter Anna Stendin hemma i sin lägenhet i Skarpnäck. I hennes knä sitter elva månader gamla Blixa och försöker få i sig en skorpa. Anna Stendin är nöjd med årets parad. Hon berättar glatt att uppslutningen var stor och att även nya ansikten dök upp. Anna Stendin är utbildad normkritisk pedagog, hon arbetar just nu halvtid som förskollärare och är föräldraledig resten av tiden. Intresset för barn och likabehandling speglas i hennes engagemang i Ung för 17.
– Vi har med den här Linje 17-gruppen jobbat med att synliggöra hur likabehandlingsarbete sker eller inte sker i förskolor och skolor, säger Anna Stendin. Efter att Ung för 17 granskade förskolorna runt Skarpnäck slutade det med att Anna Stendin anmälde samtliga förskolor som saknade en likabehandlingsplan till DO. Hon är övertygad om att Ung för 17 lyckas påverka förskolorna.
– Jag tror att det ger stora resultat och det känns fantastiskt, säger Anna Stendin.