Det händer mycket i hela samhället och hållar på hända även på Årsta post terminalen som är min arbetsplats. Det var föra veckan jag gick för att handla i vårt Konsum. I bland blir man lite arg när man ser att konsumbutiken säljer lite dyrare matvaror än andra livsmedelskedjors butiker. Men jag ska försätta att handla där därför att för mig är Konsum fortfarande är en symbol för kollektivism.
Och jag tror fortfarande på kollektiva lösningar och dessa lösningar brukar vara rättvisa lösningar .Men dagens makthavare vill att vi bara ska tänka oss själva och glömmer de som har det sämre i samhället. Detta vill vi inte ha för att sådana tankar gynnar bara de som har det bra i samhället och skadar de sämst ställda. Men det händer ibland att jag blir himla arg och ledsen. Då vet jag inte om jag ska skrika eller gråta. Jag tål inte att jag eller någon annan blir orättvist behandlad.
I går sprang jag till Konsum för att handla lite mjölk. Det var lång kö och före mig väntade en ung mamma med sin fem eller sexårig. Den lilla flickan grät och sa till mamma:
- Mamma, snälla får jag bara en liten choklad?
- Nej, lilla gumman, du vet väl att vi inte har råd med det, svarade mamma genast.
Då fick jag genast tårar i mina ögon och började fundera över hur svårt det kan vara för vissa människor att klara sig på sin lön. Det tog en lång stund innan jag lugnade ner mig, jag tänkte att jag kanske har blivit mycket feg eller svag för det är ju oftast fega människor som brukar gråta. Det handlar inte om svaghet eller feghet när det gäller mitt fall, jag får inte tårar för att ensamstående mammor har fått det sämre. Nej jag får tårar därför att den politik som har gjort många av oss fattiga, arbetslösa och socialbidrags beroende fortsätter och ingen stoppar den eller vill stoppa den. För i ärlighets namn måste jag säga att det finns de som kämpar mot dagens orättvisor. Tyvärr är deras resurser begränsade och krafterna räcker inte till för att stoppa den arbetarfientliga politiken som den borgerliga alliansen har. Det går fort sade en gång Ingvar Carlsson. Det är ju samme Ingvar Carlsson som åkte till Bryssel för att lämna ansökan för EU medlemskapet utan att fråga det svenska folket. Och precis detta medlemskap håller på att skaffa ett helvete för oss alla Detta ser vi dagligen i Sverige och i andra EU länder.
Det är inte brist på pengar i Sverige. Pengar finns hur mycket som helst. Se bara på bankernas och de stora företagens vinster, de har JUL AFTON nästan året runt. Samma gäller för vårt företag. Posten har hur mycket vinst som helst ändå vill man spara. När våra kompisar varslas, bygger man två nya och stora terminaler. Dessa två terminaler kommer att kosta ett par miljarder kronor. Och detta händer när våra äldre ligger med sina blöjor fulla med avföring.
Men frågan är varför händer detta? Jag tycker att det är brist på politik, jag menar med rättvisepolitik och det är rättvise politik som behövs nu. Det är en jättestor bristvara nu för tiden.
När maktlöshet har blivit en ny folksjukdom. När rika har blivit stenrika och fattiga har blivit fattigare.
Då tycker jag att facket och de andra som företräder arbetarklassen borde ha tagit eget ansvar och agerat kraftigt. Men - nix.
Har Facket makt? Oftast hör man på vår arbetsplats att facket inte har någon makt och kan inte påverka på något. Detta resonemang köper jag inte. Man vill eller inte, det är ett faktum att facket är den enda motvikt som kan stopp denna utveckling (läs: avveckling) som drabbar våra svaga i samhället dvs. barn, ungdomar, pensionärer, arbetslös, våra äldre medborgare och ensamstående mammor. Det är bara facket som kan ändra denna dagordning som är fastställd av maktens elit och några spekulanter som kallas marknad. Om facket mobiliserar de egna medlemmar och skapar opinion för rättvisefrågor då finns ingen makt som kan stå emot detta.
Jag och många andra tycker att det är kanske dags att ifrågasätta dessa fackliga förtroendevalda som struntar i sitt fackliga uppdrag. Någon måste, och någonstans måste man, börja den här processen.
Det kan man börja med egen arbetsplats och jag och många andra mina kamrater kräver på en gång att alla våra facklig förtroendevalda ska vara på golvet. Jag menar att de ska jobba med egna uppdragsgivarna. Självklart ska de vara borta när de har något fackligt arbete att göra. Jag lovar dom att de inte kommer att förlora någonting, tvärtom deras närvaro på golvet kan bidra i deras kamp.
Slutligen som en av de postanställda vill jag säga till postens ledning att ni omedelbart måste stoppa den nya terminalstrukturen som kostar enorma pengar .
Använd istället dessa grova pengar för att skaffa fler arbetstillfällen och för att ge bra service till de svenska medborgarna. Inte för att fler ska bli arbetslösa.