F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 1/98
i n t e r n e t u t g å v a n
Säpo och FiB-juristerna
Våra medel för att nå ut med våra ståndpunkter var de traditionella för folklig opinionsbildning. Tidningsartiklar, spridning av andra trycksaker, möten. Några illegala metoder var aldrig ens på tal. Respekten för lagen var självklar.Relationerna till Folket i Bild/Kulturfront var mycket goda. Vi bedrev under flera år juridisk gratis rådgivning till allmänheten från redaktionens lokaler i Haga skola och på Herkulesgatan. Vi medverkade regelbundet i tidningen. I opinionsarbetet gjorde vi ofta gemensam sak med tidningsföreningen. Men vi var - och är alltjämt - en självständig ideell förening i förhållande till FiB/K.
Det har nu framkommit att Säpo gjorde anteckningar i sitt register om en medlem i FiB/K, Torsten Leander. En anteckning handlar om att Torstens bil varit parkerad utanför en lokal där föreningen höll sin årsstämma 1978. En annan om att Torsten 16 år gammal har sålt Vietnambulletinen. Kan man tänka sig något mer motbjudande än en stat som åsiktsregistrerar barn?Innebär det att också FiB-juristerna var övervakade? Kanske, kanske inte. Det viktiga är att våra aningar om illegal registrering av fibbare inte påverkade det politiska arbete som utfördes.
Hade det gjort någon skillnad, om vi hade varit säkra på att sådan registrering förekom? Ja, det skulle nog ha avskräckt en del jurister från att bli medlemmar och från att samarbeta med oss. Jurister är ju hänvisade till statlig anställning i mycket högre grad än snickare.Vilka grupper är det som idag kan tänkas bli åsiktsregistrerade av Säpo? Sannolikt samma människor som på 1970-talet plus en del folk med rasistiska eller föregivet rasistiska åsikter. Kanske också deras mer eller mindre militanta motståndare.Behövs verkligen någon särskild Säpo-registrering av sådant? Den som deltar i eller drar på sig misstanke om sabotagehandlingar, skadegörelse, slagsmål eller andra liknande olagligheter skall naturligtvis föras in i de kriminalregister och spaningsregister som förs. Men vidgas utrymmet för tillåten registrering till att gälla sådant som "en på politisk övertygelse grundad handlingsberedskap för olagliga handlingar", då kan vi vara säkra på att det kommer att missbrukas.
Men frågan om nödvändigheten av åsiktsregistrering kan också ställas på ett annat sätt. Håller staten på att skaffa sig andra medel för att legalisera snokandet? Gång efter annan väcks nämligen med allt större eftertryck frågan om förbud mot vissa organisationer. 1991 handlade det om rasistiska organisationer. Då sade regeringen nej. MC-klubbarna har dock gett frågan förnyad aktualitet. Om det blir brottsligt att tillhöra viss organisation, blir förstås registreringen av folks åsikter mycket enklare att sköta. En vanlig förundersökning enligt rättegångsbalken om misstanke om tillhörighet till förbjuden organisation, helt enkelt.
För accepterar man organisationsförbud, så lär man inte nöja sig med MC-klubbar. Frågan är hur länge de krafter inom det politiska etablissemanget som motsätter sig ingrepp i föreningsfriheten orkar stå emot dessa krav. Vilket stöd får de av en demokratisk opinion?
Avslöjanden om Säpos registrering av Torsten Leander räcker för att med som grund ställa en rad frågor. Handlade de befattningshavare inom Säpo som utförde registreringen av honom enligt instruktioner som gällde för verksamheten? Var dessa instruktioner kända för de politiskt utsedda ledamöterna i de organ inom polisen (Rikspolisstyrelsen o l) som var satta att hållas informerade och i någon mån kontrollera verksamheten? Svaren på sådana frågor kan bli väl så upplysande som ett betänkande från en stor sanningskommission. |  IB & SÄPO i mediaflödet hösten -97 |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 1/98
i n t e r n e t u t g å v a n
