1999-07-16 Regeringsrätten
Box 2293
103 17 STOCKHOLM
Överklagande av Kammarrättens i Stockholm, Avd 5, dom den 1 juli 1999, mål nr 4657-1999, avseende utlämnande av allmän handling
Jag yrkar, att regeringsrätten med ändring av kammarrättens dom medger mig rätt att ta del av min akt och andra registreringar om mig själv som eventuellt finns hos säkerhetspolisen.
Överklagade beslutet har fattats med stöd av 5 kap 1 § sekretesslagen (1990:100) i dess lydelse gällande från den 1 april innevarande år. Denna bestämmelse trädde i kraft samtidigt som den nya polisdatalagen (1999:622).
Enligt propositionen (prop 1997/98:97) s 147 skall polisdatalagen gälla även för SÄPO. Syftet med de förändringar i lagen som genomfördes under första halvåret 1999 var bl a att underlätta för medborgarna att själv konstatera att s k åsiktsregistrering inte gjordes av SÄPO, se prop s 150, såsom uppenbarligen hade skett med snickaren Torsten Leander.
I sitt svar på min begäran konstaterade säkerhetspolisen, att den nya lagen ger den möjlighet att avslå min begäran att med stöd av den bestämmelse som ger rätt att hemlighålla även uppgift att person inte är registrerad. Säkerhetspolisen avslog därefter min begäran med stöd av det principiella författningsstöd polisen har uppfattat sig ha.
Det bör särskilt noteras, att säkerhetspolisen inte redovisade någon som helst åtgärd i anledning av min ansökan utöver att fästa sitt avslagsbeslut på en regel som med hänsyn till lagstiftarens explicit angivna vidare syften med rättsreformen måste ha varit en undantagsregel.
Kammarrätten har i sin dom kommit till samma slutsats som säkerhetspolisen.
Domen innebär att säkerhetspolisen även framdeles kan hävda absolut sekretess i mitt och motsvarande fall om den så vill. Eftersom inget krav på utredning i förevarande fallet ställdes av kammarrätten, kan säkerhetspolisens handläggning, om domen vinner laga kraft, ske helt slentrianmässigt. Säkerhetspolisen skulle därmed tillåtas vidmakthålla absolut sekretess för denna typ av uppgifter trots att den nya lagstiftningen upphävde absolut sekretess för andra registeruppgifter än de som insamlas i belastningsregistret.
Det blir därmed omöjligt för den enskilde att göra den kontroll som polisdatalagens skadeståndsbestämmelser p g a ev felaktig registrering förutsätter i de fall den felaktiga registreringen har utförts av säkerhetspolisen.
Införandet av polisdatalagen med följdförändringar i andra författningar, bl a sekretesslagen, hade som nämnts motsatt syfte, inte att den enskildes rätt skulle kvarstå i samma läge som före den 1 april 1999. Absolut sekretess skulle t ex enbart gälla uppgifter i belastningsregistret.
Till ledning för säkerhetspolisens fortsatta handläggning av ansökningar som min är det angeläget, att regeringsrätten i sak prövar och fastslår vilken av principerna om absolut sekretess eller den enskildes rätt till insyn för att avgöra om åsiktsregistrering har förekommit, skall gälla i mitt fall.
Saken bör anses ha särskild betydelse med hänsyn till de internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till och som är en förutsättning för vårt deltagande i bl a den Europeiska Unionen. Det bör härvid särskilt noteras, att skadeståndsbestämmelsen enligt 9 § polisdatalagen infördes för att svensk lagstiftning skulle harmoniera med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter mm.
Råå som ovan
Göran Segergren