F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 9/73
r e t r o s p e k t i v u t g å v a n



| DETTA ÄR 190808-5630 CARL GUSTAF BIRGER ELMÉR. HAN SKICKAR AGENTER TILL ÖSTEUROPA OCH ARABVÄRLDEN. HAN ÄR ANSVARIG FÖR MORD, KRIGS- HANDLINGAR, INBROTT OCH BROTT MOT SVERIGES NEUTRALITET. HAN ÄR CHEF FÖR |



IB:s verksamhet är densamma som CIA:s. IB skickar egna agenter till utlandet, till Östeuropa såväl som till "västfientliga" u-länder, exempelvis Egypten. IB hjälper de västliga spionorganisationerna i deras kamp mot "världskommunismen" och till och med mot befrielserörelser i tredje världen.
IB är en olaglig organisation vars verksamhet står i strid med svensk grundlag. Men IB är tillsatt av regeringen. Försvarsminister Sven Andersson är i sitt ämbete formellt högste chef för IB. Men alla regeringsmedlemmar känner inte till att IB finns.
Regeringen har förklarat att Sverige inte bedriver spionage mot främmande makt. Det är inte sant. Regeringen har förklarat att svenska vänstern inte infiltreras av agenter. Det är heller inte sant. IB:s verksamhet riktar sig både mot fackföreningar och vänsterorganisationer.
IB begår alla de riktigt smutsiga och farliga handlingar som SÄPO inte vågar ge sig in på. Men SÄPO tar tacksamt emot den omfattande hjälp man får från IB.
IB arbetar både utomlands och i Sverige och bedriver en praktisk utrikespolitik som går rakt emot de linjer om t ex neutraliteten som riksdagen fastställt. Organisationen är extremt västorienterad och begår i sin dagliga verksamhet brott mot både svensk och utländsk lag.
IB existerar inte officiellt (regeringen har förklarat att Sverige inte bedriver spionage). Om någon agent blir gripen utomlands så är han inte anställd av någon officiell organisation utan av något bluffbolag eller något statligt verk som sysslar med helt oskyldiga saker.
IB är direkt underställd regeringen. De statsråd som i huvudsak får del av IB:s arbetsresultat och samtidigt drar upp ramarna för arbetet är statsminister Olof Palme, försvarsminister Sven Andersson och utrikesminister Krister Wickman. Det är tveksamt om alla medlemmar i regeringen ens känner till existensen av IB.
Men varför behöver regeringen en organisation som IB när Försvarets radioanstalt (FRA), SÄPO och Försvarets forskningsanstalt (FOA) redan finns?
För det första därför att IB:s huvuduppgift - att på hemlig väg samla in uppgifter om främmande makter och politiska organisationer i Sverige - är olaglig. FRA är den enda officiellt erkända underrättelseorganisationen som finns i Sverige, men FRA arbetar med lagliga medel. Signalspaning t ex, är laglig så länge det inte sker i samband med att man kränker främmande makts territorium (jfr "Catalina-affären" i förra numret av FiB).
Men att skicka agenter utomlands är olagligt - det är spioneri. De svenska agenter som skickas till t ex Sovjetunionen tillhör IB.
Där SÄPO:s, FRA:s och FOA:s lagliga arbetsmöjligheter tar slut, där börjar IB:s arbetsuppgifter.
Om t ex SÄPO misstänker en invandrare eller en svensk för spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet men inte har skymten av ett bevis, så kan de vanligtvis inte göra husundersökningar eller avlyssna telefonsamtal. För om polisen använde sig av olagliga metoder så skulle riskerna för ett avslöjande inte vara obetydliga. Det finns ju en viss parlamentarisk och annan insyn i SÄPO:s verksamhet.
En av de viktigaste motiveringarna för IB:s existens är att Sverige officiellt för en neutralitetspolitik som hela den statliga förvaltningen och utrikesrepresentationen måste underkasta sig. IB däremot, arbetar ogenerat med Sovjetunionen och Öststaterna som sin fiende och USA och västmakterna som sin allierade. IB tar t ex tveklöst ställning till konflikten i Mellanöstern genom att samarbeta med Israel mot arabstaterna. Flera av de uppgifter som svenska IB-agenter lämnat till Israel har lett till israeliska militära operationer där stora arabiska förluster, civila såväl som militära, har blivit följden. I utbyte får IB t ex informationer om sovjetiska robotbaser från Israels underrättelsetjänst.
IB:s främsta operationsområden är i nu nämnd ordning Finland, Baltikum (dvs Sovjet), Norge, Östtyskland, Polen, Västtyskland och Danmark.
Men IB:s verksamhet riktar sig inte enbart mot dessa länder, mot arabstaterna och mot misstänkta spioner som SÄPO ber IB ta hand om - utan också mot den svenska vänstern. FNL-rörelsen, Vpk, SKP, Svensk-kinesiska vänskapsförbundet och Palestinagrupperna är exempel på några organisationer som IB infiltrerat med agenter och fått en mycket god inblick i. Dessutom bedriver en särskild gren av IB spionage mot fackföreningsrörelsen i Sverige, Norge, Danmark och Finland - för att uppspåra, kartlägga och analysera kommunistisk verksamhet.
Detta inrikespolitiska arbete är i alla andra stater en uppgift inte för utrikesspionaget, utan för motsvarigheterna till SÄPO. Skälet till att IB sysslar med detta är dels att denna verksamhet ända sedan 40-talet varit en stor och viktig del av det svenska spionagets arbetsfält (se historisk redogörelse på annan plats).
Detta är verksamheten i stora drag. När vi kommit så långt i beskrivningen är det dags att börja med mera detaljerade och dokumenterande redogörelser.
IB:s huvudkontor ligger på Valhallavägen 56, fyra trappor, i Stockholm.
Men chefen, Birger Elmér, sitter inte där utan har sitt kontor på Rindögatan 5 - under täckmantel av "CGB-bolagen" (CGB står för hans initialer, Carl Gustaf Birger).
Den viktigaste adressen därefter är Grevgatan 24, där operationsavdelningen håller till.
Hela verksamheten är kamouflerad av en rad små bolag, som ibland enbart fungerar som täckmantel för spionverksamheten ("förvaltar" varandra osv) men ibland också sysslar med lite affärer vid sidan om, så att säga. Metoden med småbolag som täckmantel för den egentliga verksamheten är mycket vanlig i alla västländers underrättelsetjänst.
Operationsavdelningen har också en enhet för flyktingar och resenärer till utlandet (främst Östeuropa). Chef för den enheten är överstelöjtnant Knut Åkerman.
Witold Szymaniaks fasta arvode är 7-8.000 kronor i månaden.
Med vissa av dessa utländska organisationer finns direkta telexförbindelser från Valhallavägen, nämligen BND och Shin Beth, samt Danmark och Norge.
USA och England har egna underrättelsemän i Stockholm som upprätthåller direkta och personliga förbindelser med IB. En viss del av förbindelserna med dessa utländska organisationer går per post. Det gäller vissa rutinrapporter som t ex MI 6:s översikter över vilka fartyg i världen som under närmaste framtiden går till och från hamnar inom östblocket (men också vilka fartyg som har destinationer inom östblocket!). Dessa rapporter kommer med post till postanstalten på Nybrogatan i Stockholm, till postbox 5018 (den svenska agentposten kommer till box nummer 5098). Boxarna, som är skrivna på "byrådirektör" Thiel, töms av en patrull från Valhallavägen varje morgon klockan 09.15.
Vissa dagar sker sammanträffanden med den israeliska underrättelsetjänstens förbindelsefolk i Stockholm - tidigare bl a på restaurang Östergök på Östermalm, vissa tisdagar klockan 15.30.
Israels chef för de svensk-israeliska förbindelserna är numera förflyttad från Stockholm. Han hette Gavriel Gavrieli, och gick under täcknamnet "Ärkeängeln".
Samarbetet mellan IB och de andra består i att man byter information, hjälper varandra med uppgifter om olika personer som organisationerna planerar att värva som agenter eller misstänker för spionage (IB undersöker t ex svenskar på begäran från Shin Beth). Dessutom gör man upp om tjänster och gentjänster.
Ett exempel är en högt uppsatt person från en öststat som reser till Sverige ett par ggr om året. Vi har hans namn och nationalitet. Men det beviset för oss måste vägas mot att straffet för spioneri i Östeuropa kan bli livstids fängelse - eller döden.
För några år sedan beslöt sig IB för att tillsammans med CIA och Israels Shin Beth värva honom. Man beslöt att en israelisk agent skulle göra det första närmandet. Så skedde också., på ett stort hotell i Stockholm. Israelen lade upp 10.000 dollar kontant och köpet var klart. Mannen har sedan dess rapporterat till IB om politiska, ekonomiska och militära förhållanden i sitt hemland.
Ett exempel på gentjänst från svensk sida är när IB på sommaren 1970 organiserade ett inbrott på Egyptiska ambassaden på Strandvägen i Stockholm. Man öppnade kassaskåpet där de hemliga handlingarna förvarades, fotograferade av dem och skickade filmen direkt till Israel (mera följer om detta i kommande nummer).
Chef för förbindelseavdelningen är Agneta Westin, dotter till förre chefen för försvarsstaben, generallöjtnant Bo Westin.
På Grevgatan 24 har IB sitt eget vänsterregister - som IB upprättat delvis med hjälp från SÄPO och delvis på egen hand. Registret omfattar ungefär 20.000 namn, vilket naturligtvis innebär att här finns större delen av aktivisterna i organisationer som DFFG och andra antiimperialistiska grupper likaväl som SKP, Vpk och andra grupperingar. Men även socialdemokrater registreras.
Vänsterregistret sköts av en äldre dam, Siri Kroné, som kom till IB genom att hon var god vän med försvarsminister Sven Anderssons nu avlidna fru Rosa.
En kopia på vänsterregistret finns på underrättelsehögskolan i Valla i Södermanland. Registret är, givetvis, i teknisk mening olagligt.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 9/73
r e t r o s p e k t i v u t g å v a n

