Våren1973 tryckte FiB/Kulturfront Peter Bratts och Jan Guillous unika avslöjande av Sveriges spionage. En numera klassisk journalistisk bragd var ett faktum och Sveriges makthavare fick IB-affären på halsen. Alltsedan de där första majdagarna -73 har det talats och skrivits, man har utrett och det har debatterats. Men makten har visat sin arrogans och tomma retorik eller helt enkelt tigit, i hopp om att vi ska glömma bort. Så har hela tiden en allt mer obehaglig uppgivenhet lägrat sig över svenska folkets väl berättigade frågor: Spionerade våra egna på oss? Var IB:s aktioner kriminella? Var de förbrytelser mot demokratin? Upprätthöll man verksamheten? ..och en annan, lika viktig: Spionerade de - i våra namn - på andra nationer? ..förhöll det sig tvärt emot vad man hade sagt oss? VAR DET SANT SOM FOLKET I BILD SKREV? JO, DET VI PUBLICERADE DÅ - OCH SOM VI NU LÄGGER UT HÄR IGEN - DET VAR SANT. På hösten 1973 slog man så till mot oss.. ..åtalet mot FiB/K förbereddes redan under sommaren, parallellt med en skenutredning mot IB som lades ner dagarna innan anhållandena av Bratt, Guillou m fl. Plötsligt var det vi - och inte IB - som var det stora överskuggande hotet mot vårt rikes säkerhet. Ett tryckfrihetsåtal mot FiB/Kulturfront blev en taktisk uppehållande manöver, medan spionrättegången malde på, och lades ner samma dag domarna föll i tingsrätten. Våra journalister åtalades bakom stängda dörrar och fick fängelse. Man kunde helt enkelt hålla sig för skratt. Någon av de IB-ansvariga har till i dag ännu inte belagts med något som helst ansvar inför lagen. Alltsammans hamnade med tiden i samma stora och illa luktande kökkenmödding, där nu alltför mycket av vår svenska - ännu oskrivna historia - ligger samlad. Då, (innan man fått fram deodoranterna).. ..var vår avsikt att lägga fram ett så omfattande material att de krav som Folket i Bild, tillsammans med 27 andra politiska organisationer rest om en opartisk undersökning av spionverksamheten, om parlamentarisk kontroll mm, fick en så stor opinion bakom sig att de inte kunde till- bakavisas av riksdagens politiska partier. Så blev det inte då. Vi vet ju hur det gick. Nu, när vår öppenhet ligger i vågskålen.. ..och man stolt talar om kamp mot kommunister.. ..vill många veta sanningen om den makt som gripit in i deras liv, satt dem ur ett rättvist spel och förnedrat. Verksamheterna måste genomlysas inom den järn- triangel som samarbetet hos IB, SÄPO och den militära underrättelsetjänsten utgjort. Verksamheter vi inte har haft insyn i och för vars offer vi nu kräver upprättelse: För människor i Sverige som arbetat i politiska partier och som för detta arbete har straffats med yrkesförbud och främlingskap, när de velat ta sitt demokratiska ansvar som grunden för vårt land! För utländska medborgare som fått plikta med sina liv för information som de IB-ansvariga givit deras fiender. De har fått sina domar i vårt namn! För alla som tvingats leva med förbrytelserna. Vi vill att vår statsledning jämte vår riksdag nu visar på förmåga att ge det svenska folket dess demokrati och rättvisa åter! Släpp er gisslan! Nog! är nu det svenska folkets vilja. För er historias framtid finns inte dem utan. Så ta makt och ansvar, och frigör informationen! Först då - och bara så - kan alla skriva egen historia: så får även vårt land sin, makten och (h)ärligheten åter. Kenneth Rasmusson webmaster FiB/Kulturfront