F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 7/99Ett skolarbete om IB-affären
i n t e r n e t u t g å v a n
ÄR SVERIGE OPARTISKT?
Att hitta information var svårt, men på nätet fann jag slutligen en bas att bygga mitt arbete på.Men jag måste säga att den första artikeln gjorde mig mycket konfunderad...Det berättades om en organisation vid namn IB. Detta påstods vara Sveriges hemliga spionorganisation. I artikeln uppgavs namn på agenter, foton på chefer och adresser till huvudkontor och operationsavdelningar. Min enda tanke var: "Hur fan kan det vara en hemlig organisation om man vet namn på både agenter och har adresser till organisationens arbetscenter?"Jag kollade författaren till artikeln och såg att den var skriven av Jan Guillou och Peter Bratt. För mig är Guillou en författare och Bratt hade jag aldrig hört talas om, men jag trodde direkt att det varit ett utdrag ur en bok jag läst så jag vände mig till min far för att be om en åsikt angående artikeln. Hans svar var: "Har du hittat avslöjandet av IB från Guillou och Bratt. Det måste ha varit minst 20 år sedan det skrevs."Och jovisst, artikeln var helt seriös och skriven den 3 maj 1973 av Bratt och Guillou, som på den tiden var journalister båda två. Det var denna artikel som senare satte Guillou i fängelse och gjorde honom känd.Men vad var det Bratt och Guillou hade upptäckt? Vad var IB?Under andra världskriget var den svenska underrättelsetjänsten helt militär och hette FST/Sek B (Försvarsstabens sektion B). Denna organisation samarbetade med den tyska underrättelsetjänsten och de båda organisationerna var tillsammans främst riktade mot västmakterna. Samtidigt lyckades en tysk vid namn Gehlin bygga upp en mer eller mindre fristående organisation, FHO (Fremdenheer Ost) som endast arbetade mot Sovjetunionen och deras allierade. Sverige började snart samarbeta med Gehlen.Efter kriget fortsatte Sverige och Gehlen att samarbeta, men det tog inte lång tid innan amerikanarna tog Gehlen till fånga. Men USA var inte dummare än att de tog vara på Gehlens kunskaper och han fick ansvaret för att bygga upp en ny, västtysk underrättelsetjänst - Organisation Gehlen.Under tiden hade Sverige bytt namn på den militära underrättelsetjänsten som numera kallades för T-kontoret. T-kontoret tog upp kontakten med Gehlen igen, som nu hade sin västtyska organisation. Detta innebar för Sverige kontakter med både USA:s CIA, brittiska MI6 och franska SDECE. Så småningom lades även israeliska Shin Beth till detta kontaktnät.När motsättningarna mellan öst och väst skärptes, och det kalla kriget började 1948, beslutade sig Sveriges regering för att vid sidan av T-kontoret och SÄPO (Säkerhetspolisen) upprätta en hemlig organisation vars främsta uppgift skulle vara att infiltrera och samla uppgifter om kommunistiska partier och fackföreningar.Man bedrev verksamheten under en täckmantel av flera olika bolag under Collector AB (collector är latin och betyder "en som samlar in"). Agenterna hos Collector AB var främst trogna socialdemokrater.Fram till 1964 arbetade T-kontoret och Collector AB sida vid sida då en incident med chefen för T-kontoret inträffade (han manipulerade med ekonomin) och han var tvungen att avskaffas. Man slog då ihop T-kontoret och Collector till en enda organisation. Namnet blev IB (Informationsbyrån). IB sysslade både med underrättelsetjänst och "inre säkerhet", dvs jakt på kommunister.Men sedan, den 3 maj 1973, blev det liv bland Sveriges regeringsmän.Jan Guillou och Peter Bratt hade gjort det som inte fick göras. De hade avslöjat Sveriges hemliga spionorganisation IB. Artikeln publicerades i FiB/K (Folket i Bild/Kulturfront) nr 9/73.I Bratt och Guillous reportage redogjorde man för hela IB:s uppbyggnad med namn, adresser, bilnummer och bilder på anställda agenter. De redogjorde även för vilka verksamheter som pågått inom IB: åsiktsspioneri, infiltrering i svenska politiska och fackliga organisationer, olaglig registrering och politiska provokationer. IB bedrev även underrättelseverksamhet utomlands (bl a genom spionage för Israel) och bröt därmed mot den officiella alliansfria svenska utrikespolitiken.De närmsta dagarna efter att reportaget publicerats dementerades det vilt. Den dåvarande försvarsministern Sven Andersson och överstebefälhavaren Stig Synnergren förnekade i stort sett allt.Den 17 maj utkom ett nytt nummer av FiB/K med en rad konkreta belägg för påståendena i förra numret. Man berättade bl a om en agent vid namn Gunnar Ekberg. Ekberg hade både infiltrerat svenska vänsterorganisationer och spionerat i Mellanöstern för Sveriges och Israels räkning.Det var efter denna artikel som försvarsministern tvingades erkänna IB:s existens och bekräftade i stort den bild av IB som framgick i Bratt och Guillous reportage.Den 27 september 1973 kom FiB/K med nya avslöjanden. Man beskrev hur en överste i IB:s tjänst spionerat mot Vietnam och Kina för CIA. I numret fanns även en uppräkning av de viktigaste punkterna i Bratts nya bok "IB och hotet mot vår säkerhet". Bl a avslöjandet att Försvarets Radioanstalt hade knäckt de hemliga koderna till den diplomatiska telegraftrafiken från ett antal avlägsna länders ambassader i Stockholm. Några dagar senare anmäldes Bratt, Guillou och FiB/K för tryckfrihetsbrott, främst för uppgifterna om Försvarets Radioanstalt.Under sommaren hade chefsåklagare Robèrt utrett anklagelserna mot IB och kommit fram till att de få brott som kunde konstateras var preskriberade.Den 19 oktober avskrev Robèrt IB-ärendet samtidigt som han beslutade att anhålla IB-avslöjarna. Några dagar senare greps Guillou och Bratt och SÄPO genomförde en husrannsakan på FiB:s redaktion och beslagtog tidningens bildarkiv.Avslöjarna åtalades, fälldes och dömdes för spioneri. Justitsiekanslern lade i strid med grundlagen ner tryckfrihetsåtalet mot Bratt.Det blev våldsamma protester i hela Sverige och hundratals brev och resolutioner skickades till regeringen från politiska föreningar, fackföreningar och enskilda.Bratt och Guillou satt nu i fängelse för att ha bevisat att Sveriges hemliga organisation IB hade begått brott mot strafflagen, spionerat både utomlands och i Sverige, bedrivit åsiktsregistrering, övat angrepp på andra länder bl a Finland åt USA, tagit foton och lodat djup i olika hamnar i Östeuropa och arabvärlden, installerat avlyssningsapparaturer och fotograferat medlemsregister i olika föreningar med vänsteranspråk, gjort inbrott på olika ambassader bl a den egyptiska i samarbete med den israeliska underrättelsetjänsten och lyssnat av "farliga" svenskars telefoner och öppnat deras post. Alla som på någotvis ansågs som hot eller hade haft kontakt med vänstern registrerades. Man har uppskattat antalet registreringar till ca 200.000.Sammanfattningsvis hamnade alltså Guillou och Bratt i fängelse för att ha visat att statens hemliga organisation förde en egen utrikespolitik som gick tvärtemot den av Riksdagen fastlagda neutralitetspolitiken.
Det kommer alltid i samhället att finns hot mot vår ideologi, vilket är ett legitimt skäl för att ha en säkerhetsorganisation. En av de viktigaste motiveringarna för IB:s existens var att Sverige förde en neutral utrikespolitik och därför inte kunde göra något olagligt som kunde knytas tillbaka hit. Men eftersom IB "inte fanns" så kunde man utan samma risker utföra inbrott, avlyssna samtal eller köpa angivare. För IB fanns det ingen neutralitetspolitik som man var tvungen att underkasta sig. Man kunde ogenerat samarbeta med USA och västmakterna mot Sovjetunionen och öststaterna.Dagens hot är inte längre några kommunister som arbetar eller begår brott med politiska förtecken. Gårdagens kommunisthot har blivit dagens vegan-, goth- och nazisthot. Idag är det de ovannämnda smågrupperna som begår brott med politiska förtecken.Men betyder det att vi snart riskerar att bli registrerade för att vi känner någon som arbetar på den starka högerkanten? Eller riskerar man att bli registrerad som en djävulsdyrkare som flår getter under mörka nätter om man har svart hår? Du kanske till och med riskerar att bli registrerad när du köper sallad, för tänk om du är vegan?Vem vet hur långt det går denna gång men förhoppningsvis slipper vi oroa oss för vem vi träffar och vad vi gör.Förhoppningsvis kommer Svenska folket hädanefter att få leva ett privat liv.
Emma Nilsson SP2B:2
| Emma Nilssons text har riktigt fångat det mesta av detta komplicerade skeende, dessutom i få och klara och enkla meningar. Men med några undantag:1. Gehlen var inte frilansande underrättelseman. Under åren 1942 till 1945 ledde Reinhard Gehlen den militära underrättelsetjänstens avdelning "Fremde Heere Ost" i Hitlertysklands generalstab.1945 gick han med sitt agentnät i Förenta staternas tjänst som "Organisation Gehlen". År 1955 övertogs organisationen av Förbundstyskland och ombenämndes 1956 till "Bundesnachrichtendienst". Den har sitt huvudkvarter i Pullach vid München och lyder direkt under förbundskanslern. Den har fler anställda än utrikesdepartementet och dess vittförgrenade agentnät står under ledning av residenter vilka stationerats under diplomatisk täckmantel, så också på Förbundsrepubliken Tysklands ambassad i Stockholm.2. Det blev anmälan för tryckfrihetsbrott för IB-avslöjandena. Däremot aldrig något åtal. Justitiekanslern, som hade detta ärende på sitt bord, dröjde med behandlingen för att invänta de höga juristkollegor som tänkte ut brottmålsåtalet för spioneri. Att driva saken som ett tryckfrihetsåtal mot FiB/K hade knappast gått. Men FiB/K och dess styrelse hade dåligt klart för sig dessa saker och därför kanske det inte framgår av tidningen. Erik Göthe, FiB/Kulturfront |
 |
 FiB/K avslöjar IB-affären (1973) |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 7/99
i n t e r n e t u t g å v a n
