Myrdal föreslår att jag skall "titta på filmer i TV och bilder i tidningar och på nätet" för att förstå att flyktingarna faktiskt "väller in". Men det är ju just det jag gör, tittar alltså (och läser förstås, både svensk och utländsk press i mängd). Men där Myrdal ser människor som "väller in" ser jag människor i nöd, medmänniskor som är i skriande behov av hjälp. Och då gäller Den gyllene regelns maning: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Så är den kristna formuleringen i Bergspredikan, i Matteus 7, men denna regel finns som bekant i nästan alla religioner. Man behöver alltså inte hänvisa till Lenin. Det räcker att gå till vår egen Bibel, där det finns så många fina, ja rent "ädla", ord om medmänsklighetens och solidaritetens betydelse. Matteusevangeliets kapitel 25 är i det avseendet inte så dumt det heller!
Jag är fullt enig med Jan Myrdal, och även Hans Öhrn, om kolonialismen och imperialismen som orsak till mycket av dagens flyktingkatastrofer, speciellt det amerikanska "kriget mot terrorn" efter elfte september, alltså anfallen på Afghanistan, Irak, Libyen etc. Även Sverige har där en stor skuld, bl.a. genom sitt deltagande i Afghanistankriget.
Men vad jag försöker säga, det är att desto större är då också vårt ansvar, Sveriges ansvar, att hjälpa de människor som flyr från dessa krig och dessa förödda länder. Att i det läget håna människor som agerar medmänskligt och solidariskt och försöker påverka sina politiker att agera, det stör mig oerhört.
Tänk i stället: Hur skulle jag själv vilja bli behandlad om det var jag som var tvungen att fly på detta sätt?
Jimmie Åkesson är, som Hans Öhrn påpekar, självklart inte skyldig till allt ont i världen. Vem har påstått det? Men han är däremot, i den svenska debatten, skyldig till en förgrovning av språkbruket och en avhumanisering av de individer som flyr, och det är illa nog. Och särskilt uppseendeväckande är det när detta språkbruk sedan dyker upp även hos människor som jag känner som vänster.