För media är det ett ointressant faktum att USA och EU stod bakom statskuppen i Kiev i februari som förde öppna fascister till kontroll över bland annat försvarsdepartement, säkerhetsstyrkor och rättsväsende.
Så hanterade makthavarna i väst besvikelsen över att Ukraina föredragit en alliansfri linje framför att bli Natos aggressiva utpost mot Ryssland och dessutom vägrat underordna sig EU:s och IMF:s nyliberala regim. Stålbadet i närliggande Grekland hade förskräckt.
Vad betydde det då att den med våld fördrivna presidenten valts av folket 2010 i ett av OSSE betygsatt mönsterval och att också den våldtagna Radan (riksdagen) var folkvald? I maj riggades presidentval under omständigheter där juntans terror i det närmaste utplånat det tidigare största partiet Regionernas parti och där det nu förbjudna kommunistpartiet till stor del tvingats under jord.
Den russofoba propagandan framställer det defensiva Ryssland som den stora skurken och för ut grova anklagelser i media som sätter avtryck i människors medvetande men aldrig verifieras med hållbara empiriska fakta.
Ukrainska journalisten Bogdan Butkevitj uttalade (Gromadskoe TV 22 juni) att en och en halv miljon invånare i Donbass-regionen är överflödiga och, som han sa, helt enkelt måste slås ihjäl. Uttalandet är betecknande för den fascistiska folkmordsretorik som präglat landet sedan den västsponsrade kuppen i vilken det nyliberala konservativa partiet Fosterlandet allierade sig med öppet fascistiska Svoboda och Högersektorn.
Sedan april driver kuppregimen ett hänsynslöst utrotningskrig i östra Ukraina där befolkningen satt upp självförsvarsstyrkor mot den fascistiska terrorn. I Lugansk lever en kvarts miljon människor instängda utan vatten, el och kommunikation. Samtidigt bombarderas de med juntans fosforbomber och ballistiska missiler.
Över hälften av de 6,5 miljoner invånarna i Lugansk- och Donetsk-regionerna har flytt. Enligt FN:s mycket försiktiga beräkningar har över 2000 människor dödats på två veckor. I detta juntans krig mot den egna befolkningen deltar inhyrda legoknektar (före detta Blackwater) och amerikanska rådgivare.
Det här är inget för valrörelsen eller svenska media. Carl XII Bildt pekar, likt sina aristokratiska föregångare, med hela handen mot fienden i öster. Den demokratiska fernissan är tunn och börjar dessutom bli utsliten.