I november erbjöd sig Ryssland att ta över Ukrainas statsskuld på 15 miljarder euros samt att leverera gas till kraftigt reducerat pris. Den folkvalde Janukovits antog detta och avvisade EU:s bud som var värt 600 miljoner euros (=4 % av Rysslands bud), bortsett från gaserbjudandet. Detta utlöste skarp kritik i västliga massmedia, som bidrog till att piska upp ett i och för sig förståelig missnöje med korruption, oligarkernas starka ställning, regeringen och presidenten. Demokratiska demonstranter på Maidan kom att överflyglas alltmer av högerextremistiska element och en statskupp ägde ju rum, med direkt och tydligt stöd av USA och EU. Denna artikel behandlar ekonomin.
Sedan länge är Ryssland Ukrainas dominerande handelspartner, och Ukrainas industri är anpassad till detta i betydande grad. I övrigt har landet en stor jordbrukssektor. New York Times skrev tänkvärt 12 december 2013 att ”I månader har IMF vägrat att de Ukraina ett lån på närmare 15 miljarder dollar som Ukraina behöver i mars 2014 för att betala sina skulder. IMF kräver att Ukraina ska acceptera hårda villkor som ökade priser på gas och budgetnedskärningar. Dessa villkor kan också medföra politiska protester och oro.”
IMF:s krav i samarbete med USA:s finansdepartement och Världsbanken ”Washington Consensus” innebär regelmässigt krav på minskade statutgifter, minskade anslag till hälso- och sjukvård och socialpolitik, samt har regelmässigt följts av ökad fattigdom och arbetslöshet och vanligen av minskad BNP. Grekland idag, Argentina för drygt 10 år sedan och Thailand i slutet av 1990-talet är några exempel.
Detta behandlas också i boken ”USA som världspolis”.
Dagens industri skrev 28 mars ”IMF har på rekordtid förhandlat fram ett räddningspaket för att stabilisera Ukraina. Tillsammans med vad EU och enskilda stater – däribland Sverige – lovat att ställa upp med handlar det om 27 miljarder dollar, eller 15 procent av Ukrainas BNP. Lägg till det att EU i förtid inför de lättnader för ukrainsk export som ingår i associationsavtalet. Men fortsättningen bestäms av hur interimsregeringen lever upp till, och ukrainarna står ut med, alla villkor som ställs för nödlånen och ett djupare EU-samarbete. Den internationella hjälpen kommer bara droppvis, för att invänta ett klarare läge efter presidentvalet den 25 maj.
Förväntningarna på ett mer modernt och transparent styre kan vändas i besvikelse när den nya regimen slår bryggor till den avsatte presidenten Viktor Janukovytjs parti och väljare, och säkrar medverkan från de patriotiska oligarker som vant sig vid att kunna köpa politiker. Från andra hållet pressas premiärminister Arsenij Jatsenjuk av ultranationalisterna i Svoboda och Högra sektorn, och har egna trovärdighetsproblem. Hans allierade, tillika presidentkandidaten, Julia Tymosjenko står för mycket av det sämsta i det system som protesterna i Kiev riktades mot.”
De första västkrediterna, ca 3 miljarder dollar, kommer att utbetalas i maj, men därefter beror allt på i vilken takt Kiev uppfyller de åtstramningar som IMF kräver. Landet är på gränsen till bankrutt med ett förväntat underskott på motsvarande 26 miljarder dollar. Värdet på inhemska valutan hryvnian har förstås försvagats, varför främst importvaror blir dyrare. Staten släpar efter med lön till statsanställda och främst inom kolindustrin. Gaspriserna för konsumenterna kommer att höjas med 50 % från 1/5 och de kommunala avgifterna med 40 procent från 1/6. Den ekonomiska planeringen bygger på lönesänkningar. Antalet fattiga familjer i Ukraina beräknas öka med över 150 procent.
Indexregleringen av minimilönerna tre gånger om året avskaffas av de nya makthavarna liksom en rad tillägg och en rad tilläggspensioner. Med all sannolikhet kommer sänkningar av reallönerna på kanske 20-25 procent att minska köpkraften och sannolikt BNP, vilket minskar chanserna att bli av med budgetunderskottet. Några åtgärder mot oligarkerna och korruptionen har knappast annonserats.
Svenska Dagbladet skriver 7/4 ”Ukraina måste betala tillbaka 11,4 miljarder dollar som landet fått i rabatt på ryska gasleveranser de senaste fyra åren, enligt den statliga ryska gasleverantören Gazpromz ordförande som hänvisar till den uppsagda Charkiv-överenskommelsen.”
Nyhetsbanken skriver 7/4 (något nedkortat) ”Enligt låneavtal med Ryssland måste Ukraina lösa det ryska lån på 3 miljarder dollar som utbetalades tidigare i år. Med de utlovade lånen från IMF, USA och EU skulle skuldsättningen stiga från dagens 36 % till drygt 60 %. BNP beräknas minska 10 procent i år på grund av oroligheterna. För att få igång produktion och export behöver man hjälp från Ryssland, de två ländernas ekonomi är i mycket anpassade till varandra. Kuppmakarna i Kiev är fast i sitt rysshat. I veckan infördes reserestriktioner för ryska medborgare, som nu bara får vistas 90 dagar per år i Ukraina. Om Ryssland svarar med samma mynt kommer Ukraina att förlora miljarder på sina 3,5 miljoner gästarbetare i Ryssland, vars intäkter som svarar för en 1/8-del av landets ekonomi. De västerländska lånen är tidsinställda så att Ukraina inte får något ekonomiskt sammanbrott före valet 25 maj.”
Bättre läge utan statskuppen
* Varken USA eller EU har kommit men några ekonomiska bidrag, en stor kontrast till Rysslands generösa bud. I EU finns ett starkt motstånd mot att ge bidrag till Ukraina som behövs inom EU, t.ex. i Bulgarien, Grekland, Portugal.
* Landets ekonomi hade varit klart bättre med Rysslands bidrag på 15 miljarder euro, låga gaspriser, utan krav från Gazprom och Kina (3 miljarder dollar) och med större möjlighet till fortsatt bra ekonomiskt samarbete österut.
* Ukrainas demokratiska anseende hade varit avsevärt större om man hållit fast vid den mödosamt framförhandlade överenskommelsen mellan folkvald president och mestadels folkvalda representanter för politiska partier. Överenskommelsen hälsades först med jubel av USA och EU samt massmedia, vilka dagen efteråt hyllade statskuppen.
* Krim hade kvarstått som del av Ukraina.
* Ett visst demokratiskt anseende hade funnits kvar hos USA, EU och dominerande massmedia, nu är förtroendet för dessas demokratisyn allvarligt försvagat, eller obefintligt.
* Fascismen hade varit svagare.
* Vinnarna är förutom högerextremistiska grupper, imperialisterna under ledning av USA som kunnat fortsätta sin inringning av Ryssland, med klart ökat krigshot som följd.