Fram till 1970 föll barnpornografi, i den mån sådant förekom, under paragrafen i brottbalken om sårande av tukt och sedlighet. Paragrafen hade sin motsvarighet i tryckfrihetsförordningen (TF). 1971 blev det straffritt att framställa och sprida barnpornografi. 1980 kriminaliserades framställning och spridning. Förbudet fick motsvarighet i TF och, från 1991, i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).1999 lyftes barnpornografibrottet ut ur dessa grundlagar. I samband med det infördes också förbud att inneha barnpornografi. Argumentet för att flytta ut brottet ur grundlagarna var, som man sade, att barnpornografi inte har något med yttrandefrihet att göra.
Det är ett farligt sätt att argumentera. Barnpornografibrott var inte det mest straffvärda tryckfrihetsbrottet. I TF:s brottskatalog fanns och finns fortfarande flera brottstyper med livstids fängelse i straffskalan, däribland uppror och landsförräderi. Varför, kan man undra, är det tillåtet att inneha en bok eller ett flygblad som innehåller exempelvis upprorisk framställning, medan det är straffbart att inneha barnpornografi? Med hänvisning till de skäl som fick motivera att barnpornografibrottet lyftes ut ur TF, borde man åtminstone i teorin ha lättare att lyfta ut uppror ("uppror har inget med yttrandefrihet att göra"). Och sker det, har vi tagit ett stort kliv tillbaka i riktning mot det gustavianska enväldets reglering av tryckfriheten.
I nr 10 för 2007 nämnde jag. att en svensk straffrättsprofessor vill förbjuda även att titta på barnpornografi. Den tanken har nu nått ända till ett regeringsförslag i proposition 2009/10:70, som riksdagen kommer att behandla under våren. Så här ser förslaget till lagtext ut i den här delen:
" Den som ...
5. innehar en sådan /dvs. barnpornografisk/ bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år."
Av de remissinstanser som yttrade sig om förslaget, när en utredning presenterade det 2007, var Justitiekanslern och Tryck- och yttrandefrihetsberedningen, dvs. framlidna justitierådet Göran Regner, de enda som hade kurage att avstyrka med hänvisning till begränsningen i informationsfriheten.
Meningen med att förbjuda upproriska framställningar i tryckta skrifter måste ju rimligen vara att hindra folk från att läsa dem. Ett flygblad som ingen läser utgör ju ingen fara för samhällsskicket.
Enligt gällande ordning för tryckta skrifter och andra grundlagsskyddade alster får alltså vem som helst inneha och läsa ett från beslag räddat exemplar av en upprorisk framställning, även om författaren dömts till livstids fängelse och resten av upplagan blivit konfiskerad.
Den bräsch som barnpornografibrottet slagit i den grundlagsskyddade yttrandefrihetens principiella struktur – då lagstiftaren lyfte ut det ur TF/YGL och förbjöd innehav - kommer utan tvivel att vidgas, om förbudet kompletteras med ett förbud att titta. Hur farligt detta är kommer kanske att visa sig nästa gång EU vill begränsa yttrandefriheten med hänvisning till terrorism. Blir det då brottsligt att skaffa sig tillgång till ett bombrecept och läsa det?
Ingemar Folke
Advokat verksam i Stockholm, medlem i föreningen FiB-juristerna (tffr.org)