Det finns väl ingen fråga där alla är så överens i princip men där det blir så mycket bråk som det här med yttrandefriheten.

Frågan är om vi skall avskaffa de två grundlagar som idag garanterar yttrandefriheten. Tryckfrihetsförordningen ( TF) med rötter i 1700-talet och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och ersätta dem med någonting helt annat.

Såvitt jag förstår är det ingen i den här debatten som säger sig vilja inskränka eller vidga yttrandefrihetens gränser utan det handlar om hur garantierna för yttrandefriheten skall beskrivas i grundlag. Då kan det tyckas vara en fråga för juridiknördar närmast om det inte handlar om att vi skall vidga eller inskränka yttrandefriheten spelar det då så stor roll vilken lagteknisk lösning vi väljer?

Ja , jag tycker att det är viktigt och jag hoppas att vi kan klargöra det idag. Det är många som menar att risken för inskränkningar i yttrandefriheten är uppenbar och överhängande om man genomför den sorts grundlagsreform som den avgångna socialdemokratiska och den nya borgerliga efterlyser i olika utredningsdirektiv.

Många av dom som kommit hit ikväll är kvalificerade experter på juridiken . Men det gäller inte alla så jag vill göra ett par grundläggande klargörande så att alla hänger med i debatten. Yttrandefrihet är ett begrepp som slänger sig med i olika sammanhang och jag vill bara poängtera att idag talar vi om grundlagsskydd för yttrandefriheten dvs skyddet mot staten. När får polis eller andra myndigheter ingripa för att stoppa spridning av texter, bilder, ljud eller straffa någon som har yttrat sig offentligt.

Naturligtvis behöver vi alla ett skydd även mot privata kränkningar när enskilda personer eller kanske företag försöker hindra oss att säga det vi vill. Men då är det inte grundlagarna som erbjuder skyddet. Det är inte det vi diskuterar idag. Om någon med våld eller hot försöker hindra mig att säga det jag vill så är det brottsbalken som skall tillämpas . Då handlar det om regler om misshandel och hot och sådant . Grundlagen kommer inte in i bilden.

Ett annat sådant här fundamentalt påpekande är att grundlagarna handlar om yttranden riktade till allmänheten. Eller en större eller obestämd krets av människor. Det handlar inte om det som sägs i brev, telefonsamtal .

Det var alltså så att den socialdemokratiska regeringen som avgick 2006 ansåg på sin tid att de gällande grundlagarna utgjorde problem . Man tillsatte en utredning som tittade närmare på vilka alternativ som fanns till TF och YGL.

Utredningens betänkande kom i slutet av 2006. Där skissades på tre alternativa lösningar för det här grundlagsskyddet. En överväldigande majoritet av remissinstanserna avvisade de här alternativen. De flesta ville helt enkelt behålla den nuvarande ordningen. Det gällde faktiskt även utredningens ordförande Göran Regner.

Det fanns några remissinstanser , JK Göran Lambertz var en av dem , som höll med om att TF och YGL inte var så bra och att behövde göras något åt det. Lambertz var heller inte nöjd med utredningens alternativa förslag .

Den nya borgerliga regeringen är av allt att döma också inne på att avskaffa TF. Ännu en utredning har alltså tillsatts med just Göran Lambertz i spetsen som har till uppgift att se över om det finns en alternativ lösning.

Det är uppenbarligen så att på högsta politiska nivå är angelägen om den här stora grundlagsreformen och man kan fråga sig varför. Jag måste säga att jag är lite osäker på hur argumenten ser ut.

Avslutningsvis vill jag bara dra något kort om argumenten för utredningen. Jag vill nog påstå att utredningsdirektiven är oklara på den här punkten. Vad är det egentligen som är problemet?

Men jag tror att det är bäst att kritiken mot utredningen kommer upp i den avslutande diskussionen än att jag står här och försöker reda ut vad regeringen egentligen menar med sina direktiv. Utan jag kommer att koncentrera mig på att beskriva det skydd för yttrandefriheten som gäller idag.

Grundlagarna tar alltså sikte på yttranden som fixeras /sparas i någon teknisk form det kan vara på papper som magnetband , disketter . Det finns många sätt att spara information. Om ett sådant yttrande som fixerats och sparats skall ha ett grundlagsskydd det bestämmer den som yttrat sig.

Däremot har muntliga framträdanden som tal på torget eller teaterföreställningar eller den här debatten som vi har idag , där har vi alltså inte grundlagsskydd i form av de två grundlagar vi diskuterar här . Detta beskrivs ofta av kritikerna som en svaghet . Det kallas att vi har ett teknikberoende skydd i motsats till ett teknikoberoende skydd. Medan jag och många med mig ser det som en styrka. Just den motsättningen mellan teknikberoende skydd och teknikoberoende skydd är central i den här debatten och det kommer att framgå.

TF är alltså grunden . Den gäller för de som yttrar sig i tryckta skrifter , böcker, tidningar och liknande . Men den gäller också för kopierade papper om det finns vissa ursprungsuppgifter som gör det möjligt att hitta den som är ansvarig för yttrandet.

Vem som helst som har tillgång till en kopieringsapparat kan idag yttra sig med grundlagsskydd, med TFs skydd. Till detta kommer då också YGL som kompletterar TF och säger att samma skydd gäller för yttranden via nya medier radio, TV, CD-skivor , DVD och sådant. Förutsättningen är densamma som för den tidigare nämnda kopian dvs det skall framgå vem som tar rättsligt ansvar för innehållet.

Så den som vill kan alltså bränna CD-skivor eller DVD hemma i datorn med grundlagsskydd om man så vill eller skaffa en blog om man så vill . Konstruktionen med TF och YGL är att alla yttranden skall ha ett så starkt skydd som möjligt. Yttranden som kan ges ett extra starkt skydd skall få ett sådant. För yttranden som av praktiska skäl inte kan ges ett så starkt skydd måste man acceptera en något lägre nivå med ett något svagare skydd. Det betyder att det blir lättare för staten att ingripa mot den som yttrar sig så. Har man det idealet med så bra skydd som möjligt så måste det bli olika nivåer på skyddet beroende på situationen. Om man vill lika starkt skydd för alla yttranden oavsett om de lagrats eller ej så måste man försvaga skyddet de yttranden som idag har starkast skydd dvs lägsta nivån måste bli bestämmande.

De viktigaste finesserna med TF och YGL och det som i första hand står på spel om man genomför en storreform av hela systemet är censurförbudet och meddelarfriheten. Censurförbudet betyder helt enkelt att myndigheterna inte får förhindra eller försvåra för mig att yttra något i ett grundlagsskyddat medium. Men när grundlagsskydd inte gäller så är censur möjligt. Man kan ju försöka vara praktisk och tänka sig att jag nu börjar hetsa mot invandrare . Jag försöker dra med er i ett upplopp här nere på gatan där vi slår ner alla med utländskt utseende och det samtidigt finns en polis i lokalen. Då är den polisen skyldig att ingripa. Jag står ju här och begår ett brott alldeles uppenbart. Om det sedan kallas uppvigling eller hets mot folkgrupp det kanske man kan diskutera i efterhand. Det är meningen att polisen skall haffa mig och få stopp på det här. Dvs han skall censurera mig. Om jag däremot ger ut en tryckt broschyr med exakt samma uppmaning och exakt samma ordalydelse i då får polisen inte stoppa mig. Då yttrar jag mig i ett grundlagskyddat medium. Det enda han får göra är att ta ett exemplar av den här broschyren skicka det till Justitiekanslern i Stockholm som är den enda åklagaren som kan väcka åtal för yttrandefrihetsbrott i det läget. Censur är alltså förbjudet och det är inte så konstigt . Risken att jag skulle få till stånd ett rasupplopp genom att gå omkring och dela ut en broschyr är väldigt försumbar kan man säga. Däremot är det inte helt omöjligt att jag kan få med några om jag är en duktig och medryckande talare. Därför är det möjligt att ha ett starkare skydd för den tryckta skriften än för det muntliga anförandet.

Den andra poängen som jag vill betona här ikväll är meddelarfriheten. Den i sin tur vilar på det här ensamansvaret som finns för grundlagskyddade yttranden. Eftersom en person är ansvarig för en hel tidning eller ett helt radioprogram eller en hel webbplats för den delen så blir alla andra som medverkar i den här tidningen , i radioprogrammet rättsligt immuna. Den som lämnar information dit alltså meddelarna, journalisterna /skribenterna som skriver artiklar och texter och de trycker det här materialet och som hjälper till att sprida det alla dom är rättsligt immuna. Staten kan inte röra dom och de behöver inte var rädda för att medverka. Sedan följer nästa steg som är nästan lika viktigt. Eftersom de ändå inte kan göras rättsligt ansvariga för vad de säger eller skriver så kan de få vara anonyma. Meddelare, skribenter m fl behöver alltså inte identifiera sig och den ansvarige utgivaren har tystnadsplikt och får inte tala om vilka de är. Han kan straffas om han bryter den tystnaden.

Hela den här konstruktionen är ju till för att de som har något att säga skall våga göra det. Inget annat land har ett så långtgående skydd för meddelare som bidrar till offentliga yttranden som Sverige har.

Då är frågan varför fungerar det bara på fixerade och sparade yttranden? Det är för att ensamansvaret fungerar bara om utgivaren som tar ansvaret i förväg se och bedöma det han tar ansvar för. Vi kan ta det här mötet. Det som sägs här ikväll kommer att bandas. Avsikten är att kunna skriva ut och publicera det i grundlagskyddad form och trycka det. Jag vet inte vem som kommer att vara ansvarig utgivare för det men jag skulle kunna åta mig att vara det om det är någon som är intresserad av att ge mig den uppgiften. Men bara förstås under förutsättningen att jag fick läsa igenom det och godkänna texten. Skulle det visa sig till slut att det finns någonting olagligt i den här skriften så är det bara jag som får ta ansvaret.

Många av oss i det rummet är väl rätt medievana. Vi vet rätt väl var gränserna går för vad sonm går att säga. Men de flesta medborgare är rätt osäkra på hur mycket dom kan säga i olika situationer och hur dom skall säga det. När de skall skriva något till tidningen eller berätta något för en journalist. Då är det oerhört viktigt för dom att de vet att dom inte kan straffas. De är immuna oavsett vad dom säger och hur dom säger det.

Men för det muntliga framträdandet kan jag inte ta ansvar. Jag kan ju inte i förväg till alla som sitter i panelen säga att vad ni än kommer att yttra så tar jag ansvaret. Det fungerar naturligtvis inte så. Jag måste veta vad jag tar ansvar för och jag måste kunna påverka det. Det förutsätter att det som sägs fixeras på något sätt så att jag kan kontrollera det i förväg och eventuellt ta bort sådant som jag anser inte kan vara med.

Som journalist kan jag ha meddelare når jag skriver något eller gör ett radioprogram men jag kan inte ha meddelare till ett muntligt framträdande av det slag som vi har här ikväll. Där jag inte i förväg vet ens vad jag skall säga själv. Meddelarskyddet fungerar inte i den situationen.

Jag skall bara kort lista de argument som finns i direktiven till yttrandefrihetskommittén för att riva upp den nuvarande rättsliga ordningen med Tf och YGL. Där delas argumenten upp i tre kategorier. Den ena är avgränsnings- och tillämpningsproblem. Med det menas att nuvarande rättsregler är komplicerade och delvis svårtolkade. Jag tror att vi kommer att gå in specifikt på det senare .

Den andra gruppen av argument handlar om risken av att det rättsliga skyddet försvagas pga teknikutvecklingen.

Den tredje kategorin säger att dagens grundlagar skapar problem i det ökande internationella samarbetet närmare bestämt att det vid straffrättsligt samarbete inom EU kan uppstå sk konfliktytor mellan TF och YGL å den ena sidan och gemenskapsrätten å den andra.

Jag skall dock inte fördjupa mig i vad som exakt kan menas med de här invändningarna . Jag tror att vi får ta det lite senare.