Landsorganisationen har tagit del av betänkandet och vill lämna följande yttrande.
Yttrandefrihetskommittén (YFK) har regeringens uppdrag att utreda om Sverige bör behålla den nuvarande grundlagsregleringen av tryck- och yttrandefriheten. I uppdraget ingår att analysera för- och nackdelar med nuvarande Yttrandefrihetsgrundlag (YGL) och Tryckfrihetsförordning (TF) jämfört med andra tänkbara alternativ.
YFK beskriver själva sitt delbetänkande som ett debattinlägg och betänkandet innehåller därför inget tydligt förslag. Kommittén vill istället att remissinstanserna ska överväga tre olika alternativ för hur yttrandefriheten skulle kunna regleras om Sverige väljer att ersätta den nuvarande ordningen med en annan modell. En vanlig uppfattning, som också präglar YFKs betänkande, är att den snabba utvecklingen av nya kommunikationsformer kan göra att den nuvarande lagstiftningen spelat ut sin roll.
Det är i sammanhanget värt att notera att knappast något annat jämförbart land har ett så gammalt, beprövat och detaljerat grundlagsskydd för yttrandefriheten som Sverige har. YGL och TF har fungerat i huvudsak väl som skydd för medborgarnas demokratiska rättigheter. Principiella delar, som till exempel regler om meddelarskydd och källskydd, är mycket viktiga att slå vakt om och, i en del fall, utveckla. Vi återkommer till det sistnämnda.
YGL täcker redan i sin nuvarande utformning, tillsammans med TF, in alla i dag kända medietekniker. Det har kunnat ske genom att lagstiftningen utvecklats istället för att avvecklas. Det tog exempelvis cirka tio år innan medborgares webbsidor gavs grundlagsskydd. Radion fick vänta i 60 år utan att det innebar några allvarligt problem. Även CD- och DVD-formaten har efter komplettering av lagstiftningen fått ett ändamålsenligt skydd. Skulle det uppstå en radikalt ny teknik behöver vi naturligtvis överväga hur denna ska inordnas i systemet. Det finns idag inget som säger att detta inte skulle kunna ske även med nu helt okända tekniker.
YFK presenterar i betänkandet tre modeller för en framtida teknikneutral reglering; Ansvarsmodellen, Verksamhetsmodellen och Ändamålsmodellen. YFL tar i betänkandet inte ställning för någon av modellerna.
Ansvarsmodellen innebär att en gräns dras mellan yttranden som någon är beredd att ta ansvar för och yttranden där ansvarstagandet är otydligt eller obefintligt.
Verksamhetsmodellen betonar betydelsen av yrkesmässig framställning och spridning av massmedier. De aktörer som bedöms särskilt skyddsvärda benämns "massmedieföretag". Andra kan få grundlagsskydd genom att ange ansvarsuppgifter.
Ändamålsmodellen utgår från ändamålet med yttrandena och ger ett särskilt starkt grundlagsskydd åt yttranden med ett opinionsbildande, journalistiskt, litterärt eller konstnärligt syfte. Denna formulering är i sina huvuddrag hämtad från EU:s dataskyddsdirektiv. Tanken är att modellen ska vara lätt att förena med EU-rättens krav. Meddelarskyddet gäller inte inom modellens hela tillämpningsområde utan endast för massmedier för vilka det finns en registrerad ansvarig.
När det gäller de tre modellerna vill LO framhålla följande:
Ändamålsmodellens krav att ett yttrande ska ha grundlagsskydd endast om det har ett journalistiskt, litterärt, konstnärligt eller opinionsbildande syfte är mycket tveksamt. En sådan bedömning av ett yttrandes syfte kan knappast göras utan att samtidigt bedöma yttrandets innehåll. LO menar därför att Ändamålsmodellen skulle kunna betyda att skyddet för yttrandefriheten försvagas.
När det gäller Verksamhetsmodellen skulle definitionen av begreppet massmedieföretag innebära en del problem jämfört med dagens lagstiftning. Om skyddet endast ska gälla den som huvudsakligen bedriver "massmediaverksamhet" skulle det t ex kunna innebära att fackliga eller andra organisationer vars tidningar inte drivs i egna bolag skulle falla utanför det automatiska grundlagsskyddet.
Ansvarsmodellen är det av de tre alternativen som ligger närmast dagens lagstiftning. Som en fördel med Ansvarsmodellen nämner YFK att det blir enkelt att finna den som är ansvarig för ett yttrande. Vi menar dock att man redan med dagens modell kan göra detta varför det är svårt att motivera att man av detta skäl ska överge den nuvarande ordningen.
Om vi ändå ska göra en första värderande rangordning av de tre modellerna menar vi att Ansvarsmodellen är den modell man bör överväga att diskutera vidare. Verksamhetsmodellen innehåller för många begränsningar och avvägningssvårigheter medan Ändamålsmodellen bör avvisas då den är svårförenlig med det starka skydd för yttrandefriheten vi menar bör eftersträvas.
Vi anser dock inte att YFK presenterar övertygande argument för att ersätta den nuvarande grundlagsregleringen med någon annan modell. De luckor och otillräckligheter som finns eller kan uppstå går sannolikt även i den närmaste framtiden att åtgärda med kompletteringar av nuvarande lagstiftning.
LO menar exempelvis att dagens meddelarskydd, som endast gäller offentlig verksamhet, bör utvidgas till att gälla även i privat verksamhet som är offentligt finansierad. Även i rent privat verksamhet är meddelarskyddet eftersatt och bör stärkas. Hur detta ska gå till förtjänar att utredas ytterligare.
LANDSORGANISATIONEN I SVERIGE
