Skriv ut denna sida

"Den tappre soldaten i Sveg"

Nils Lundgren 3 mars 2011

Texten till sången med detta namn är skriven av internerade kommunisten Knut Olsson som utan rättegång och utan dom hämtades till interneringsläger i Sverige under andra världskriget. Lägren var hemliga, de kallades också för arbetskompanier, arbetsläger eller koncentrationsläger. Per Francke är den som internerades längst av alla kända fall, i över ett år sammanlagt, i Öxnered, Grytan, Lövnäsvallen. Utan rättegång, utan dom, utan förklaring.

 

Per Francke är också huvudperson i i dokumentären "Upprättelse" - en film av Nils Lundgren om Interneringslägren i Sverige under andra världskriget. (59 minuter). Under andra världskriget internerades i Sverige mellan 600 och 700 värnpliktiga män i särskilda militära läger. De internerade kan ha varit ännu fler, lägren var hemliga och det är inte säkert att alla läger någonsin kommer att bli kända. De flesta i interneringslägren var kommunister, men där placerades också radikala socialdemokrater, syndikalister, fackföreningsfolk och såkallade Englandsvänner.

Avsikten var att hålla vad man inom statsapparaten uppfattade som samhällsfarliga och eventuellt landsförrädiska element under uppsikt. Lägren låg isolerade och de internerade fick inte bära vapen. De fick inte veta hur länge de skulle vara där, än mindre varför de placerats där. De övervakades av beväpnade vakter. Interneringarna verkställdes utan anklagelseakt, rättegång eller dom. Ingen var skyldig till någon brottslig handling, det räckte med "fel" d v s socialistiska eller kommunistiska åsikter eller organisationstillhörighet. Systemet var sanktionerat av regeringen och känt av riksdagen, men drevs som ett administrativt militärt projekt. Interneringen baserades på uppgifter från säkerhetspolitisk underrättelsetjänst, civil övervakning, åsiktsregistrering och angiveri.

Om dessa läger har jag i samarbete med Film i Västerbotten gjort dokumentärfilmen "Upprättelse". Filmen lyfter inte bara fram en delvis dold svensk verklighet, den ställer inte bara svåra frågor om rättsstaten, den får egentligen större räckvidd än så. Männen internerades för att de antogs vara samhällsfarliga, men med vilken rätt? Vems rätt?

Vänder vi perspektivet kan vi fråga: om det demokratiska samhället upplever sig hotat, har det då inte rätt att försvara sig också med okonventionella metoder. När har det toleranta öppna och demokratiska samhället rätt att slå över i intolerans? I glappet mellan rättsövergrepp och förment demokratiskt självförsvar är det lätt att hamna i en gråzon, som föder sina egna motsägelser, där åtgärderna blir kontraproduktiva. Frågorna får aldrig några entydiga svar, men "Upprättelse" vill bidra till att diskussionen ständigt hålls levande.

Filmen söker inte heller svaret på frågan om där fanns fog för misstankar om landsförräderi. Det finns  inget svar på den frågan, inga åtal som lett till rättegångar har prövat skuldfrågan. Erfarenheten från Finland talar för att de flesta kommunister förblev patrioter när det gällde.

Men komplikationen fanns ju där, det svenska partiet var ju, en sektion av det Moskvastyrda Komintern. Interneringslägren närde därtill också den kommunism man ville begränsa, praktiskt demonstrerat av filmens huvudperson, Per Francke, som inte var partimedlem men ändock internerades tre gånger. Han lämnade lägren som fullfjädrad kommunist. 1946, efter kriget, värvas han av Sveriges Kommunistiska Parti som partimedlem. Han blev sedermera chefredaktör för partiorganet Ny Dag.

Filmen "Upprättelse"  har valt ett underifrånperspektiv, i filmen intervjuas både interner och vakter  från lägren, samt anhöriga. Som dokumentärfilmare lägger mig tämligen nära de uppsökta rösterna, människorna får idag (!) tala till punkt om den kränkning de utsattes för då och som de och  deras anhöriga fortfarande önskar få Upprättelse för.

Historien om interneringslägren är inte helt okänd, men för den stora allmänheten kommer säkert mycket som en överraskning. Det är så jag vill att en historieskrivning som vill tjäna demokratin bör fungera. Ett ständigt återberättande med åtföljande tolkningar. Tipsa mig därför mer än gärna om interneringslägren.

 

Den tappre soldaten i Sveg

Text: Knut Olsson, Musik "Obligationsmarschen"

 

I Härjedalens öde trakt, sjuhundra mil från närmsta by och civilisation.

Försvarets herrar har förlagt ett kompani med krutet i, men utan någon kanon.

Vi är förbjudna att bära gevär för att ej vålla vår fiende besvär.

Våra vapen är korpar och hackor

och vi slåss mot stubbar och teg.

Men står starka emot alla attacker

som den tappre soldaten i Sveg.

Med Svejk, malajernas malaj,

vi blott till namnet like´t har ock så ett glatt humör.

ock så förståss vår grå kavaj

från år artonhundrasjutti men det rår vi inte för.

Medan Lanken reagerar armén

får radikala soldater knacka sten.

Våra vapen är korpar och hackor

och vi slåss emot sntubbar och teg.

Men står starka emot alla attacker

som den tappre soldaten i Sveg.

Om Quisling som kavat och morsk tar ton

och ställer krav som nordisk Führer och strateg,

att Härjedalen ska bli norskt

så svarar vi så att det hörs: -Välkommen hit till Sveg.

Frihetens värn är för oss numero ett.

Slåss kan man också med spadar och spett.

Våra vapen är korpar och hackor

och vi slåss emot stubbar och teg.

Men står starka emot alla attacker

som den tappre soldaten i Sveg.

 

Nils Lundgren

________________________

073 – 0398823
08 – 57032302

Gärdsmygsvägen 7
134 42 Gustavsberg

Journalist sedan 30 år tillbaka, varav under 20 år anställd på Sveriges Television.Dokumentärer: Upprättelse – en film om interneringslägren i Sverige under andra världskriget, Luz drömde om ett liv, Kosovo – I orkanens öga. Frilansat i Somalia, norra Ryssland, Västbanken och Gaza.

Nils är den svenska kortvarianten av det grekiska namnet Nikolaus som är sammansatt av orden nike som betyder seger och laos med betydelsen folk.

Nils Lundgren