Ska en journalist som avslöjar att svenska soldater gjort sig skyldiga till tortyr i Afghanistan kunna dömas för spioneri? Ska en svensk reporter som avslöjar att amerikanska soldater i Kabul pinkar på koranen också kunna dömas för spioneri? I Sverige?
Det låter groteskt men kan bli verklighet. På justitieminister Beatrice Asks bord ligger en utredning som föreslår just det.
Det är mer än ett idiotiskt förslag, utredningen är ett uttryck för den tid vi lever i: hårdare tag, mer övervakning, slumpmässiga poliskontroller riktade mot personer med mörk hy ...
"Spioneri och annan olovlig underrättelseverksamhet" heter utredningen. Den är gjord av Ella Nyström, justitieråd och därmed en av Sveriges tyngsta jurister. Hon föreslår att brottsbalken ska utökas med något hon kallar utlandsspioneri.
Den som avslöjar förhållanden som kan skada en internationell militär insats Sverige deltar i kan dömas som spion.
I Afghanistan är Sverige med i en insats som leds av USA. Det är ett slags testområde för den nya (obegripliga) svenska försvarsdoktrinen att vårt land försvaras bäst på främmande mark.
Det har inte gått så bra.
Justitierådet Nyström talar om gärningar som syftar till att gå främmande makt eller sammanslutning tillhanda. Det är inte svårt att tänka sig avslöjanden i Afghanistan som talibanerna direkt eller indirekt kunnat ha nytta av. Den usla svenska skyddsutrustningen till exempel. Bristen på helikoptrar. Amerikanska bombningar av civila.
I kristider visar sig en nations demokratiska instinkter och en stats stabilitet. Stalinister brukade försvara det sovjetiska förtrycket med att Hitler förberedde krig. Då var Stalin tvungen att rensa ut alla påstått opålitliga personer.
Men England förblev under samma period och samma hot en demokrati.
I själva verket tjänar ett land i krig på att pressen är fri. Avslöjanden om uselt skydd må tjäna fienden kortsiktigt men ger i långa loppet soldaterna större säkerhet. Och om svenskar vore behjälpliga i amerikanska tortyreskapader tjänar alla på att skandalen avslöjas.
Spionutredningen är bedrövlig. Den säger inget om vårt behov av säkerhet, men desto mer om en klåfingrig överhet och vår kollektiva rädsla.