Gazas tårar är en subjektiv dokumentärfilm  om Israels Operation Stöpt Bly. Filmad av palestinier, uttalat partisk men baserad på fakta. Trots att Gazas tårar är en dokumentär, blev den i år nominerad som bästa biofilm till Amanda-priset, den norska motsvarigheten till den svenska guldbaggen.  Opinionen i Sverige har hela tiden växt  för att filmen, som kom 2010, ska visas på bio och sändas i SVT. Att det dröjt så länge kan liknas vid censur.
- Gazas tårar är en enormt skakande film som tillbakavisar alla tvivel om Goldstonerapportens riktighet. SVT har en skyldighet mot sin publik att visa den, säger Maria Bergom Larsson, författare, litteraturkritiker och numera pensionär. Hon kräver på Facebook att SVT visar Gazas tårar.

Filmen Gazas tårar sändes av norska public service kanalen NRK redan i april 2010. Men hittills har filmen inte visats av de svenska biografkedjorna eller sänts i SVT eller TV4. Facebookgruppen "Vi vill att Gazas tårar ska visas på svensk bio", är bara ett av flera uttryck för den folkrörelse i Sverige som i protest mot detta arrangerat visningar av filmen på bio Panora i Malmö, i Lund, på Hagabion i Göteborg och på Bio Rio i Stockholm.
Den norska regissören Vibeke Løkkeberg gjorde Gazas tårar efter att ha blivit djupt tagen av ett reportage om en liten pojke i Gaza som förlorade sin familj vid Israels senaste attack vintern 2008-2009. Hon beslöt sig för att till vilket pris som helst göra en film om barnens liv under och efter attacken. Eftersom hon inte tilläts resa in, kontaktade hon lokala tv-team och privatpersoner som tillhandahöll ett omfattande arkivmaterial från själva attacken.

-Filmen är gjord trots starkt motstånd från Israel. Jag kunde köpa det som filmats inifrån Gaza under kriget, först efter att det smugglats ut. Kom ihåg att inga västerländska journalister tilläts komma in under attacken, påpekar Vibeke Løkkeberg.

Efter Løkkebergs instruktioner gjordes nya filmade intervjuer med några av Gazas barn. Trots allt de har gått igenom tänker de inte likt många vuxna i första hand på hämnd, utan önskar sig en framtid som läkare eller advokater. Hoppet ligger hos barnen, och barnen får fortfarande stöd av filmen.
- Gaza gav den Golden Prize för bästa film, prissumman skänkte vi till de deltagande barnen. Det har varit ett stort nöje att turnera med filmen över hela världen, och efterfrågan  stannar inte upp.Vi försöker nu få pengar till en DVD, översatt till många språk, berättar en härdad Vibeke Løkkeberg .

- Inga TV-stationer kommer att köpa den i USA, ingen biograf någon annanstans än i Norge och Sverige visar den. Det har varit en stor och genomgripande erfarenhet att göra den här filmen och möta den stora respons vi fått från allmänheten, som vill göra något efter att ha sett filmen, säger en trots allt glad Vibeke Løkkeberg.

Filmaren Antonie Frank och Susanne Lundgren,  ordförande för Palestinagruppen Stockholm ingår i den arbetsgrupp för visning av film om Palestina, som hyrde Bio Rio och ABF. Salongerna fylldes med folk som ville se Gazas tårar. Antonie Frank berättar varför hon tog den ekonomiska risken att hyra en hel biograf.

- Jag tog kontakt med producenten Terje Kristiansen för att att diskutera en visning i Stockholm. Fick okej och började kontakta organisationer för att kunna visa filmen. Samtidigt blev jag chockad av att så få var villiga att ta in filmen för visning.  Kontaktade även SVT som inte kunde lova något. Under många samtal och mail utskick upplevde jag en rädsla och feghet hos många organisationer som inte ville eller vågade visa filmen. Jag undrar vad som gjorde att de inte vågade? Var finns källan till rädslan? Att inte ta sitt ansvar och visa den nakna sanningen av ett krig! Filmen kan direkt ses som en visualisering av Goldstonesrapporten som också den har blivit nedtystad. Barn mördas brutalt och dras fram som trasiga kroppar ur ruinerna. Bilder som ingen egentligen vill se men det borde vara ett måste att få veta vad som verkligen händer med små barnkroppar under en bombraid. Vi få inte värja oss från verkligheten vi måste våga se, våga bli berörda av en ockupation där människor stängs in och "skållas" värre än djur. Vi måste våga se med våra egna ögon vad bomber gör med människor. För att förstå och för att skapa opinion. Det är precis vad makthavarna är rädda för, motståndet, folkets makt. Barnens starka vilja att hjälpa sitt folk, att inte böja sig, är en genomgående styrka i filmen! Därför tullar man på yttrandefriheten.

- Trots en solig lördag eftermiddag var biosalongen mer eller mindre fullsatt när vi visade filmen. Det blev samtal efteråt med många intressanta frågor, trots att både SVT och TV4 tackade nej till att diskutera filmen, påpekar Antonie Frank.
- Jag är rädd för att TV4 inte kommer att slå dig med häpnad och visa filmen Tears of Gaza, lät TV4 s samhällschef Fredrik Lundberg meddela. Men det hindrade inte arrangörerna.
- Veckan därpå var salongen fullsatt igen på ABFs visning, säger en nöjd Antonie Frank.

Susanne Lundgrens röst vibrerar av patos när hon minns Gazas tårar: -När jag hade sett filmen första gången tänkte jag: ”Den här filmen är fullkomligt unik. Detta är en film som måste spridas vitt och brett, det måste bli en film som alla ska ha sett, en film man ”ska” känna till.” Det unika ligger i att kameran är där på plats, vi får dela Gazabornas vardag och vara där när det händer, när bomberna faller, när husen rasar. Och barnen som får tala i filmen, med sina egna ord och till punkt, är rakare, ärligare, modigare och starkare än några andra jag mött genom film. Jag kommer aldrig glömma deras ansikten, deras ord eller deras tårar. Och min smärta och medkänsla omvandlades snabbt till en enorm ilska: Hur vågar någon kalla detta för en ”politisk konflikt”? Hur vågar någon kalla Israels attacker för ”krig”? Detta är ett illegalt, fullkomligt, beväpnat, våldsamt, konstant, övergrepp utfört av en övermakt mot civila. Mordisk apartheid, etnisk rensning, etniskt förtryck… Det måste sluta. Nu.

I likhet med den israeliske journalisten Gideon Levy, tror jag att förändring, påtryckningar och krav måste komma utifrån. Det vi alla tillsammans kan göra är att ta ställning genom bojkottaktioner som konsumenter, som akademiker, av sport, genom stöd till Ship to Gaza, genom att sprida palestinsk film, skriva, tala om detta. Just Ship to Gaza ser jag som oerhört viktigt, ett verkligt landmärke i kampen för ett fritt Palestina. Med våra västerländska kroppar kan vi dra uppmärksamhet till den plats där Israel bestämt att mänskliga rättigheter inte råder. Vi som inte är fångade bakom murar,  vägspärrar eller nationaliteten i våra pass måste ta striden – här i vår vardag och i Palestina. Ingen som sett Gazas tårar kan rimligen påstå sig vara oberörd. Det går inte att inte känna enorm medkänsla och skärande sorg inför det fruktansvärda våld, det brutala dödandet och omänskliga liv som människorna i Gaza lever, i synnerhet under den israeliska attacken 2009, avslutar Susanne Lundgren.  

En allt kraftigare opinion för att SVT  måste visa "Gazas tårar" fortsatte att öka pressen på public service företaget.

- Jag har hört talas om visningar av filmen "Gazas tårar" runt om i landet, där någon påstått att SVT  stoppat filmen. Så är det inte alls! Den som säger så vet inte hur SVTs beslutsprocess går till, säger Otto Fagerstedt som ringt upp dagen efter att han fått min e-post med frågor.  Han känner väl till Israel - Palestinakonfilkten och han anser att SVT redan sänt många dokumentärer som belyser ämnet och motsättningarna i området. 

Otto Fagerstedt är projektledare på SVTs dokumentärredaktion, och en av de som beslutar om förslagen till sändningar av filmer som kommer från SVTs inköpare. Han säger att han väl känner till filmen Gazas tårar.

-Filmen Gazas tårar kom under förra året. Jag och andra på SVT har fått flera mejl om att SVT borde sända Gazas tårar och frågor om varför filmen inte redan sänts. Lobbygrupper från alla sidor försöker hela tiden påverka vad SVT ska sända och inte sända, säger en luttrad Otto Fagestedt.  Uppgiften om att SVTs ledning under våren länge diskuterat om de ska visa filmen i TV besvarar han med att konstatera:  

- SVT Dokumentär räknar med att sända "Gazas tårar" någon gång under hösten. Exakt när och vid vilken tid på dygnet, det beslutar Axel Arnö som basar för SVTs Dokument Utifrån och Dox. 

ÄNTLIGEN HADE SÅ SVT BESTÄMT DATUM FÖR SÄNDNING

Filmen "Gazas tårar" skulle så äntligen sändas i Sveriges Television den 13 september 2011, nästan tre år efter Israels anfall på Gaza. Det stod att läsa på SVTs hemsida, men några dagar före sändningen försvann dokumentären från TV-tablån. Den 12 september svarar SVT Dokumentärs Axel Arnö på frågan om varför Gazas tårar plötsligt tagits bort.

- Det är mitt beslut. Jag har fått möjlighet att göra en inramning av filmen, vilket jag egentligen har velat hela tiden. Med tanke på de starka bilder som förekommer tycker jag det är bra att den inte sänds rakt ut i etern. Dessutom tror jag att vi kan få lite större uppmärksamhet kring filmen om vi gör på detta sätt. Filmen kommer nu att sändas något närmare treårsdagen för den israeliska offensiven, dvs den 13 eller 20 december.

Många tittare kontaktade SVT efter att Gazas tårar inte sändes som utlovat. De fick olika svar av SVT. 

Hasse Arnbom, SVTs Tittarservice mejlade att: "Denna film har ännu inte fått ett nytt sändningsdatum".

SVT Dokumentärs Lars Säfström sade att man "tagit bort filmen GAZAS TÅRAR från tablån av produktionstekniska skäl. SVT ska följa upp filmen med en diskussion och SVT har inte fått ihop till en sådan. SVT vill inte visa filmen "rakt upp och ner" eftersom den var så hemsk. Filmen kommer att sändas senare och uppgifterna på DOX hemsida kommer att uppdateras med ny sändningstid". 

Axel Arnö förklarar den 16 september på nytt sitt beslut om nytt sändningsdatum.

"- Flytten beror inte på något annat än att SVTs ansvarige utgivare Ingemar Persson vill rama in filmen. Det betyder i princip att vi får en extra möjlighet att varna känsliga tittare, vilket är viktigt med tanke på de otäcka bilder som förekommer. Jag har nämligen propagerat starkt för att filmen ska visas som den är. Sedan beklagar jag att beslutet kom sent, vilket beror på mig. Jag borde ha sett till att den ansvarige utgivaren fick se filmen långt tidigare... Jag kan försäkra dig att jag inte ger efter för påtryckningar utifrån. Beslutet att köpa in filmen är mitt och den kommer att visas den 20 december. Jag förbehåller mig rätten att visa filmen när jag vill. Hur sändningen utformas, vilken slot den får etc är SVT:s ensak. Jag har inte och jag kommer inte i fortsättningen att ge efter för några påtryckningar från något håll. Det gäller även dig."

När Gazas tårar visades i Norge ryktades det att Israels ambassad utövat påtryckningar mot ledningen för NRK. Enligt den israelska nättidningen ynetnews.com
skulle det israeliska utrikesministeriet ha reagerat kraftigt på att Gazas tårar fått norskt officiellt ekonomiskt stöd. Den israeliska kritiken avvisades av det norska UD.
- Politiska attityder är inte relevant som ett utvärderingskriterium för beviljande av statligt stöd till kultur. För de norska myndigheterna är yttrandefrihet viktigt, sa utrikesministeriets Björn Svenungsen.

Att något liknande skett i Sverige förnekas bestämt av Axel Arnö: - Det har inte förekommit några som helst påtryckningar för att stoppa visningen av Gazas tårar. Jag har inte fått ett enda mejl med den innebörden. Däremot har jag fått ett stort antal mejl från människor som vill att filmen visas i SVT. Jag ger aldrig efter för påtryckningar utifrån, men i det här fallet handlade det om en film som är viktig och som jag därför köpte in till SVT. Hur inramningen kommer att utformas är i skrivande stund inte bestämt, men ingen utomstående har ett dugg med detta att göra. Filmen kommer att visas i SVT den 20 december. Se nu fram emot det i stället!

Vibeke Løkkeberg, regissör av filmen Gazas tårar kommenterade under hösten SVTs flytt av filmen.

- Det är synd att Gazas tårar inte sänds i SVT, samtidigt med att FN ska behandla Palestinas ansökan om medlemsskap. Men det verkar som att vi får vara tacksamma för att Gazas tårar överhuvudtaget visas. Filmen visas i höst på en festival i Paris, Aljazeera Film Festival visar den på Panorama i Kairo, den ska till Beijing Film Festival,  Belgien och Warszawa. Columbia University i New York har bett att få se filmen.  Tidigare har den visats av Richard Falk och Saree Makdisi vid UCLA i Kalifornien och St.Barbara universitetet. Filmen ska till många platser i Kanada, i september kommer den att visas för San Francisco universitet.  Så filmen har ett eget liv, utan att någon gör något för det, och det är bra.

OM DE INTE ÄNDRAR SIG IGEN SÄNDER SVT1 "GAZAS TÅRAR" DEN 20/12 kl 22.00 - 23.25.

Märkligt nog utan det omtalade kravet och den så önskvärda "inramningen". Vilket enbart är en fördel eftersom det ger tittarna möjlighet att själva bearbeta de känslor filmupplevelsen skapar.

Men SVT vore inte SVT om företaget inte också lagt ut en brasklapp på sin hemsida: Vi reserverar oss dock för vissa ändringar.

NILS LUNDGREN
Journalist

Lästips: 

Ilan Pappe: Den etniska rensningen av Palestina

I Den etniska rensningen av Palestina skildrar den israeliske historikern Ilan Pappe vad som egentligen hände under Israels så kallade självständighetskrig 1947–48.

”Ett av de viktigaste verk som publicerats i Sverige under senare år ... ett historiskt verk av stort bestående värde.” Nikanor Teratologen i Kulturen

”En extraordinär bok med stor relevans för de hittills­varande, de nuvarande och de framtida israelisk-palestinska relationerna.” Richard Falk